Språkfunderingar

De senaste dagarna har jag gått och funderat på något jag återkommer till om och om igen: språk i Arcaria. Vill man bara hålla på med äventyrligheter så tycker jag inte det är nåt man behöver tänka så mycket på, men om man vill fokusera på kultur och hur världen fungerar så tycker jag språk känns som en viktig sak att fundera på. De kan både skapa identitet och markera status, och såna saker kan man göra roliga saker med i kulturspel.

De språk som nämns i Saga är:

• Mothara, som man talar i Khamad och Seyadh
• Lingua Arcana
• Lingua Panona
• vikingarnas språk
• den albiska ursprungsbefolkningens språk
• den moderna albiskan

Utöver dessa kan jag tänka mig en hel del fler:

• Malakan och Mizhadir lär vara hem till ett flertal olika språk, somliga urgamla. Eftersom jag är hopplöst okunnig om icke-europeiska språk så vågar jag inte teoretisera så mycket om dem tyvärr.
• Folket i Belagros och Castoria kan tänkas tala något som härstammar från Lingua Arcana – kanske belagriska helt enkelt? Jag tänker mig paralleller med klassisk och modern grekiska.
• Lingua Pannona torde ha knådats i talspråk både norr och söder om Rhendorerna. Kanske Cadiska eller langue d'Arlac i Cadon, Arlac och delar av Talmont. I Pannonska imperiet torde någon sorts vulgärpannonska vara aktuell (kanske vågar man kalla det sermo vulgaris precis som sin förebild?), medan Tarroc och Ondaria har utvecklat kraftiga dialekter av det som är på gränsen till egna språk.
• Språket i Marksland grundar sig på diverse barbarspråk som olika stammar tog med sig när de vandrade in österifrån på 500-talet. Större delen av befolkning i Alberan talar nog samma språk de också, men jag tänker mig att man i de norra delarna har fått influenser från vikingaländerna och utvecklat något särpräglat, motsvarande nederländskan i vår värld (jag lutar åt att kalla det språket alberan, helt enkelt).
• Andra små eller isolerade språk kan gott förekomma. Inspiration i vår värld kan dras från t.ex. baskiska. För mitt inre så dök det upp en sådan folkgrupp i södra Arlac/sydvästra Marksland, bland Rhendorernas utlöpare, som inte helt sällan kan ses som legosoldater och är lätta att känna igen på grund av sina särpräglade käder (jag tänker Östeuropa eller Balkan visuellt).

Om man benar upp språkfrågan på det här sättet så får man fler kulturklickar att röra sig med, och fler grupper som det kan uppstå friktion mellan. I regel är det den friktionen som utgör bra grund för dramatik och äventyr.

Vi vet till exempel att många i Talmont talar ett språk som är i princip som albiskan. Om vi då introducerar langue d'Arlac så blir det läge att fundera på om det finns en statusskillnad mellan grupperna som har de olika modersmålen. Vips kan vi köra hela Ivanhoe-grejen, med de som har kopplingar till Albion som saxarna, och de som har kopplingar till Arlac som normanderna.

Som sagt, om man mest vill äventyra och tampas med jättar och troll så är det här nog inte så intressant. Om man däremot vill ha en anledning varför biskopen av Cavaillon tar sida med greven av Monteclair så kan man ha massor att hämta.