Filmkväll med Robin

Ikväll har jag tagit ledigt från att klura på kulturiga saker i Arcaria för att titta på The Adventures of Robin Hood med Errol Flynn i huvudrollen. Man kan lugnt säga att det är lite skillnad mellan den här Robin Hood och den från 2010. Här sprutar det minsann av färger och alla är rena och glada.

Efter att ha sett ungefär 45 minuter av filmen kan jag konstatera att det starkaste intrycket hittills kommer från ett överfall i Sherwoodskogen. Jag har inte alls svårt att förstå att Guy Gisborne och hans mannar blev överrumplade: det skulle jag också bli om det började regna vuxna män klädda som trädgårdstomtar från träden!

Några andra spridda reflektioner så här långt:

• Folk har förvånansvärt vettiga hjälmar på sig!
• Skön broder Tuck i den här versionen – svärd i bältet, hjälm på huvudet, och vresig men godhjärtat som en stereotyp fantasydvärg (jag gillar det inte hos dvärgarna, men för Tuck funkar det bra).
• Skönt med lite färg och flärd istället för allt påklistrat mörker och all coolifiering som ska finnas i nästan alla nyare filmer inom fantastikfåran (Clash of the Titans-remaken är väl ett bra exempel på vad jag tänker på).
• 2-3 kvinnor med talroll hittills. Två som är med för att vara snygga (varav den ena är Marion, och den andra namnlös) och en som ska vara osnygg och komisk. Inte så classy, men ungefär vad man kunde vänta sig av en äldre film antar jag. På den punkten är Robin Hood från 2010 förstås bättre (Marion och prins Johns mor Eleanor får hyggligt med utrymme för att faktiskt vara personer), men om det är så många fler kvinnliga roller som får del av tiden minns jag faktiskt inte på rak arm. Det kanske inte är så stor skillnad.

Nåja! Tillbaka till äventyret.