Skälmarnas furste

Det finns en sak som är gemensam för i princip alla loppisar och second hand-butiker: Samuel Shellabargers Skälmarnas furste finns på plats i någon av bokhyllorna.

Boken utspelar sig under renässansen, kring sekelskiftet 1500, och miljön är det norra Italien och dess statsstater. Sett till de sakerna så är det inte lysande inspirationsmaterial för Saga (möjligen att kivandet mellan statsstaterna kan ge några idéer för inbördeskrigen i Marksland), utan det är något annat som gör att jag tycker den är relevant att ta upp här, nämligen rollfigurerna.

Självaste huvudpersonen, Andrea Orsini, är en första klassens lurendrejare.Genom att ta på sig kläderna och spela rollen som en fin ung herre så har han i praktiken gjort sig till en fin ung herre. En godhjärtad skojare av den här kalibern är ypperligt material att basera både spelledarpersoner och rollpersoner på i mitt tycke.

Orsinis medhjälpare Mario Belli, en mördare och skurk, är en ännu intressantare figur. När det behövs en dolkstöt i någons rygg, ett bud som levereras diskret, eller en skenmanöver finns Mario Belli ständigt till hands. Medan vi får se hur Orsini väver lögner kring sig för att fortsätta vara trovärdig så får Belli vara mystisk på riktigt vilket ger honom desto mer plats för att utvecklas.

Min största behållning är dock den välsignade Lucia från Narni. Jag har tidigare nämnt den heliga stölden av reliker här på bloggen. I den här boken går man lite längre: man kidnappar Lucia, ty hon tycks vara ett helgon som ännu är i livet. Eftersom boken är från 40-talet så finns det inga alternativ till att hon gestaltas som en madonna: hon är mild, förlåtande, och allt det där som hon kan förväntas vara. Samtidigt tycker jag hon får ha en mystik. Hon känns inte helt självklar, utan det får vara något alldeles särskilt.

Kanske är det för att Lucia faktiskt är ett helgon ur verkligheten som hon känns så pass intressant i boken. Det är ju en lyx man har som historisk person, att ens bakgrundshistoria i regel är mer välarbetad än de helt fiktiva personernas. Hur som helst så tror jag en stor del av min fascination för helgon väcktes i och med att jag läste Skälmarnas furste, och den ser inte ut att avta.

Jag ser fram emot att få se en helgonstöld vid mitt eget spelbord någon dag, och hoppas du får göra det också. I väntan på det tycker jag du ska gå in på Kupan eller Erikshjälpen och spendera fem kronor på en riktigt trevlig historisk äventyrsroman.