24 oktober 2013

20 saker du kan stöta på i Highstone-skogen

  1. Häxan Wulfrun med korgen full av tistel och pilblad, och en halvtam uggla på axeln.
  2. En cirkel av uppresta stenar, tjocka som en människa och dubbelt så höga.
  3. 2t6 smutsiga barn med djurmasker och primitiva spjut och bågar.
  4. Eadmund, samlar ved och söker efter sin son Turstan fast han varit borta snart en månad.
  5. En klar och fin tjärn i vilken man kan se ben och skallar från får och hästar på botten.
  6. Ett brutet spjut, blodigt och slängt på marken.
  7. En björn som nyligen fått ena ögat utstucket.
  8. Theda, en sårad riddare som fortsätter jakten på björnen med svärdet i hand.
  9. En doft av rök och en lägereld som tycks skymta bortom träden men är omöjlig att hitta.
  10. Resterna av en stenvägg, nu täckta med mossa.
  11. Några vindskydd och en pyrande lägereld, svaga hostningar från ett sjukt barn.
  12. En bok skriven på Lingua Arcana, läderklädd och dekorerad med ametister.
  13. En enkelt ihopsurrad måltavla med märken efter pilar.
  14. Ett väldigt pilträd vars grenar pryds av amuletter gjorda av fjädrar och djurben.
  15. En hjort som utan rädsla betraktar rollpersonerna och låter sig skjutas om de är i behov av mat.
  16. En kraftigt träd, till synes kluvet av blixten.
  17. En magiker som nyligen bemästrat formeln Fulguralis och förtvivlat letar sin formelsamling.
  18. Tre soldater, hungriga, vilsna och fulla av historier om vilka otäcka ljud de hört om nätterna.
  19. En svart katt som leder rollpersonerna till Wulfruns hydda om de följer efter den.
  20. Ett lik, knappt mer än ben och trasor, genomborrat med ett ålderdomligt svärd.

23 oktober 2013

Fascinerande fängelsehistoria

Jag satt just och funderade på om fängelse borde vara med som tänkbar straffpåföljd i Saga, googlade runt lite, och nu är jag lite klokare än förut. Jag har tidigare fått uppfattningen om att fängelse inte användes som straffåtgärd under medeltiden utan främst tjänade som förvar för de anklagade som man befarade skulle rymma innan rättegång, och som utpressningsmetod för de som skulle betala böter.

Historikern Guy Geltner menar dock att det är en missuppfattning. Han borde väl veta, för han har skrivit en hel bok om saken. Jag råkade hitta hans artikel Medieval Prisons: Between and Reality, Hell and Purgatory och där kan man läsa om hur kyrkan straffat klerker och munkar med fängelse sedan minst 300-talet, att Le Stinche troligen var det första helt för ändamålet avsedda fängelsebyggnaden (ca år 1300) och att det det kunde passera 800 fångar där under ett år. De flesta fångarna lär ha varit folk med obetalda skulder, men även stöld, hasardspel och att bära vapen lär visst ha kunnat ge en plats på anläggningen.

Bland det roligaste i sammanhanget är att läsa hur man på Le Stinche inte stod för sånt som för det mesta ingår i en modern fängelsedom: mat, läkarvård, utbildning, andlig ledning. Nej då, fram med stålarna, annars kommer inget käk. Vill du träffa prästen? Hit med deg. Samtidigt lär du kunnat få lämna din cell för att tigga, fixa med dina juridiska problem och vara med på familjehögtider.

Nej, nog med snabbreferat nu. Dags att läsa artikeln en gång till och se om jag förståt saker och ting rätt och leta fler fascinerande detaljer. Här finns förresten en kort intervju med Geltner för den som är intresserad.

22 oktober 2013

En glimt av framtiden

Hurra! Idag har Tomas Arfert delat med sig av det nästan färdiga omslaget till nästa utgåva av Saga! Det är Per Folmer som står för hantverket och jag blev väldans glad av att se det. Några orsaker till det:
  • Riddaren utan sköld som gruffar med riddaren som bär en sköld kvadrerad i rött och guld. Föredömlig.
  • Att nämnde sköldbärare och bågskytten från förra omslaget fortfarande är med (även om de bytt hårfärger) – nu vet vi vad de stod och väntade på för nya omslaget avbildar ju samma plats. Fiffigt!
  • Personen i bildens vänsterkant har ju uppenbarligen nån sorts tygrustning, typ en vadderad krage eller nåt (klart det plockar poäng givet gårdagens inlägg här på bloggen!).
  • Kittelhattar. Alla gillar väl kittelhattar?
Jag ger omslaget fyra fabeldjur av fem möjliga. Kanske är det bara logotypen som saknas för att få upp det i toppbetyg?

21 oktober 2013

Till tygrustningens lov

Nedanstående är en väldigt eurocentrisk propagandatext, läs med försiktighet.

Igår köpte jag ett härligt nött exemplar av medeltidsreglerna från Ivanhoe-boxen till Drakar och Demoner. Här har jag (miss)nöjet att läsa att europeiska svärd var dåliga men japanska var jättebra och att läderrustningar används i stor utsträckning.

Jaaa... det var väl inte riktigt så. Svärdsmyten har väl avlivats många gånger vid det här laget, men vad är det med den där läderrustningen egentligen? Hur håller den sig vid liv? Min gissning är att vi nutidsmänniskor tycker det låter coolt och borde se snyggt ut, särskilt när man jämför med det mer historiskt etablerade alternativet: tygrustning.

Ett exempel på tygrustning från Maciejowski-bibeln. Notera de käckt målade hjälmarna!
Kort sagt talar vi om vadderade eller stoppade plagg som förekommit som rustning för sig själva, inte bara som underlager till ringbrynja och plåtrustning. De har nog konstruerats på många olika vis och det finns många namn knutna till de här tygrustningarna (bl.a. gambeson, aketon, och i Sverige även pansar) men om namnet betydde något särskilt eller var mer eller mindre utbytbara har man inte lyckats pussla ihop.

Läder förekom förstås flitigt i rustningssammanhang under medeltid men då i regel som del av annan rustning: för att montera metall på (t.ex. visbyharnesk eller armskydd), som remmar, som överdrag eller invändig klädning, osv.

De som vill ta ett steg bort från fantasy mot historienörderi bör stryka över läder i rustningslistan och klottra dit tyg istället. De som inte vill göra det (gissningsvis den stora majoriteten) kanske kan kosta på sig att komma ihåg tygrustningen när en armé drar förbi i alla fall och spara lädret till de speciella snöflingorna som springer runt i skogen som en blandning av Aragorn, Snusmumriken och Robin Hood?


10 oktober 2013

Tusentals trollstavar

En smäcker trollstav av silverblank metall med en förstenad orm virad runt skaftet.

Vilket material är trollstaven gjord av?
  1. Svartaste ebenholts
  2. Gammal ek med barken kvar
  3. Gulnat valben
  4. Halvgenomskinligt glas
  5. Rostigt järn
  6. Silverblank metall
  7. Blankpolerat lönnträ
  8. Gjuten brons
  9. Härdat och lackat läder
  10. Blankpolerad jade
  11. Ihopbundna torkade växtdelar
  12. Len alabaster
  13. Sykomor betsad med blod
  14. Syrabehandlat meteoriskt järn
  15. Ett krökt oryxhorn
  16. Grovt arbetad kvarts
  17. Brun obsidian
  18. Svartgrön ek från havets botten
  19. En mumifierad underarm
  20. Lackerat papper

Hur är trollstaven dekorerad?
  1. Inristade runor
  2. Målade eller snidade djurmotiv (1t6 – 1: skogsdjur, 2: vattendjur, 3: ökendjur,
    4: fåglar, 5: fabeldjur, 6: insekter)
  3. Målade eller snidade geometriska mönster
  4. 1t6 tunna guldtrådar lindade kring skaftet
  5. Målade eller snidade symboler kopplat till ett av elementen

07 oktober 2013

Riga mon amour

Puh. Hela förra veckan spenderade jag i Riga. Jag kilade runt och tittade i kyrkor och museum mest. Veckans häftigaste känsla kom nog när jag stod i Rigas domkyrka och tittade ut genom dörren mot "korsmuseet" som jag fick för mig att översättningen borde bli. Jag trodde att det faktiskt skulle vara ett litet rum med en hög med skojiga kors, men korsbiten syftade på korsgången som sitter ihop med kyrkan. Jag som bitvis funderat mycket på kloster och deras uppbyggnad fylldes av en ansenlig förväntan och det var rätt stort att kliva ut genom dörren.

Museet i korsgången bjöd bland annat på stenarbeten från olika hus i Riga, mörsare
och kanoner från 1600-, 1700-, och 1800-tal, samt en mina från något av världskrigen.
Det var fint inne på gården och så, men just den där synen som är på bilden var nog ändå höjdpunkten av det besöket. Och då har ändå kyrkan i sig rötter i 1200-tal och kunde stoltsera med en dopfunt från 1100-talet och så vidare.

Riga bjöd på nya insikter i hur de medeltida städerna såg ut, hur de växte som organismer, vilka typer av kyrkorum som mötte människorna när det begav sig, och, tack vare ett besök i en ortodox katedral, en liten glimt av hur ett liv med helgontro kan vara. För mig som jobbar delar av året med att guida i en medeltida kyrka var det otroligt värdefullt för att få en mer levande bild av livet vid den tid då min kyrka uppfördes. Bieffekten är förstås att jag blev sugen på att stoppa in ett pseudo-Lettland i mitt Arcaria.

Nånstans där skulle väl bli bra?