Se så stolt han rider! Riddar Priscus passerar genom stadens port.
Se, en björn går vid hans sida! Inte finns väl någon ann' av riddar Priscus sort?
Nej, ingen har väl skådat en så ståtlig ung riddare som Priscus? Den unge mannens leende glänser ikapp med solen. Vacker och vältalig, rask och rakryggad! Och björn följer vid hans sida! Ibland dansar den och människorna i var stad klappar i händerna av förtjusning.
I själva verket är Priscus inget annat än bondson med lite läshuvud, en stor men outnyttjad magisk potential, och dåligt med själslig styrka. Stackarn har blivit besatt. En av Shaitans demoner har tagit björnhamn och styr och manipulerar ynglingen.
Demonen vill ha hans kropp, men än så länge har demonen inte nog med styrka. Den är gammal och svag, nästan bortglömd, och behöver samla styrka. Det gör den genom att äta själ och hjärta från de som Priscus kan lura med sig avsides genom att locka dem till kärleksmöten eller fresta dem att följa med honom ut på vägarna som färdkamrater. Pojkar, flickor, fattiga, rika – det spelar ingen roll bara de är unga och friska.
Efter att de lurat iväg några enstaka drar de vidare innan ruset lagt sig. Det är som att Priscus förtrollande utstrålning dröjer kvar några dagar innan folk börjar förstå att allt inte är som det ska och att det faktiskt saknas människor.
Visar inlägg med etikett Spelledarpersoner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spelledarpersoner. Visa alla inlägg
06 november 2013
Superenkla spelledarpersoner
Idag pysslade jag lite med ett formulär för spelledarpersoner i A6-storlek. Det blev inget i slutändan – har en förkylning på ingående så jag är inte så fiffig just nu. Istället kom jag att tänka på ett inlägg jag läst på rollspel.nu där Pete Nash (författare och medförfattare till flera RuneQuest-böcker, bland annat den senaste utgåvan av spelet) berättade hur han gjorde med spelledarpersoner som inte behöver vara så detaljerade. Lika enkelt som genialt.
Han struntar alltså i grundegenskaper och sånt utan ger spelledarpersonerna nån slags övergripande beskrivning som han sätter ett färdighetsvärde på. Sedan bestämmer han kroppspoäng och rustning och tutar och kör. Passar perfekt för Saga och många andra spel också.
Några exempel på hur jag tänker mig att det här skulle se ut:
Bister köpman 13.
Enögd tjuv 13 (före detta soldat 13), 9 kp, rutningsmodifikation 1 (läder). Försvar 6.
Enfaldig bonde 10 (förklädd spion 15), 7 kp. Försvar 7.
Ingen idé att skriva ut rustningsmodifikation för de som ingen rustning har. Ingen idé att bestämma eller rulla kroppspoäng eller försvarsvärde för dem heller om inte rollpersonerna tänker slåss med dem.
För alla saker som hör till någon av beskrivningarna (Enfaldig bonde för att sköta djur eller bygga staket, förkädd spion för att smyga omkring i skuggorna) så slår man mot värdet som står efter. Skulle det vara nåt som faller utanför det så kan man slå mot nåt lite lägre värde. Tänker mig att 7, 10, 13, 15, 17 är lagom värden att använda. Lägre än 7 så kan man lika gärna anta att personen misslyckas istället för att slå, och högre än 17 så kan man lika gärna förutsätta att personen kommer lyckas.
10 är ett värde man kan komma upp i med mycket talang, eller med en en del träning, 13-15 är en yrkeskunnig, och vid 17 så är man nog omtalad. Kom förresten ihåg det där med vapenmodifikationer: anfallsvärden är ju i princip alltid högre än värdet som står, så fläska inte på för mycket om du använder dem – 17 blir plötsligt 20 när du har rätt vapen på rätt avstånd.
Krydda med nåt bra namn och ett karaktärsdrag eller två så har du en spelledarperson som räcker hur långt som helst.
Han struntar alltså i grundegenskaper och sånt utan ger spelledarpersonerna nån slags övergripande beskrivning som han sätter ett färdighetsvärde på. Sedan bestämmer han kroppspoäng och rustning och tutar och kör. Passar perfekt för Saga och många andra spel också.
Några exempel på hur jag tänker mig att det här skulle se ut:
Bister köpman 13.
Enögd tjuv 13 (före detta soldat 13), 9 kp, rutningsmodifikation 1 (läder). Försvar 6.
Enfaldig bonde 10 (förklädd spion 15), 7 kp. Försvar 7.
Ingen idé att skriva ut rustningsmodifikation för de som ingen rustning har. Ingen idé att bestämma eller rulla kroppspoäng eller försvarsvärde för dem heller om inte rollpersonerna tänker slåss med dem.
För alla saker som hör till någon av beskrivningarna (Enfaldig bonde för att sköta djur eller bygga staket, förkädd spion för att smyga omkring i skuggorna) så slår man mot värdet som står efter. Skulle det vara nåt som faller utanför det så kan man slå mot nåt lite lägre värde. Tänker mig att 7, 10, 13, 15, 17 är lagom värden att använda. Lägre än 7 så kan man lika gärna anta att personen misslyckas istället för att slå, och högre än 17 så kan man lika gärna förutsätta att personen kommer lyckas.
10 är ett värde man kan komma upp i med mycket talang, eller med en en del träning, 13-15 är en yrkeskunnig, och vid 17 så är man nog omtalad. Kom förresten ihåg det där med vapenmodifikationer: anfallsvärden är ju i princip alltid högre än värdet som står, så fläska inte på för mycket om du använder dem – 17 blir plötsligt 20 när du har rätt vapen på rätt avstånd.
Krydda med nåt bra namn och ett karaktärsdrag eller två så har du en spelledarperson som räcker hur långt som helst.
24 januari 2013
Alice från Talmont
När man väl anlänt till byn tar det inte lång tid innan man hört hennes namn eller lagt märke till hennes hus. Man talar mycket gott om Alice från Talmont i fiskebyn Galleva på Albions östkust. Hon lär ha kommit till Tumbria tillsammans med sin make och många andra bönder från Talmont i samband med en utökning och förädling av vinodlandet för snart 15 år sedan, och är idag en förmögen kvinna tack vare vinhandeln.
Få vet är att hennes bakgrund är en omsorgsfullt odlad lögn. Någon make hade hon inte med sig, och någon bondfamilj har hon egentligen aldrig tillhört. Nej, hon är i själva verket en riddare av St. Hocratius brödraskap. Hon placerades i den oansenliga byn för att bevaka läget i östra Albion där det hedniska arvet fortfarande är starkt trots att det är flera hundra år sedan vikingarna bosatte sig i de här områdena. Hennes uppgift är inte att blanda sig i religionsutövningen, utan att hålla ögonen öppna efter tecken på svartkonst i trakterna.
Alice har ett hus i byn som är lätt att känna igen. Dels är det byns största och dels har faktiskt glas i sina fönster. Samma sort som man ser hos de bemedlade borgarna i städerna: ett tjock, grönaktigt glas man inte ser igenom men som släpper in ljus och håller kylan ute. De bybor som behöver hjälp eller råd tvekar sällan att söka sig till henne, och hon tar för det mesta emot med ett något reserverat leende och ett erbjudande om något att dricka. Alice håller alltid lugnet och för sig med värdighet. Hennes ögon och öron missar väldigt lite, och hon är duktig på att bedöma människors karaktär.
Hon är alltid villig att ge hjälp till de som behöver det, kanske innan de ens märkt vilken sorts hjälp de skulle behöva. Rollpersoner som blir bekanta med Alice kan mycket väl finna att hon förutsett något de inte har, och vidtagit de mått och steg hon tror är nödvändiga utan att säga något om saken.
Vid sin sida har hon ofta den unge George, en både vacker och beläst ung man. Han har studerat läkekonst i Talmont och bor nu hos Alice. Exakt varför har ingen kommit sig för att snoka i: de flesta har vid det här laget någon i familjen som fått hjälp av George i något medicinskt spörsmål så de flesta är glada att han finns här. Kanske är han en novis i brödraskapet som hon fått uppdrag att träna, kanske är han hennes älskare? Kanske stämmer båda två?
Alice från Talmont
Kvinna, 41 år.
Fördelar: Gott rykte, Människokännare
Nackdelar: –
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 5 Utbildning: 2 Kunskap: 7
Sinnen: 4 Psyke: 4 Närvaro: 8
Gåvan: 3 Ars Arcana: 0 Magi: 3
Total Kroppspoäng: 8
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 5
Höger ben: 5
Kropp: 6
Vänster arm: 4
Höger arm: 4
Huvud: 3
---
Alice från Talmont är den första av spelledarpersonerna att hamna på bloggen som jag faktiskt har använt, och inte bara skrivit ihop. Jag fattade verkligen tycke för henne, inte minst i kombination med George (som förstås ska uttalas på franskt vis, ”shårrsh” eller nåt sånt) och kommer säkert återanvända henne vid något tillfälle. Det finns en rätt ordentlig spelrapport från äventyret där hon figurerade att läsa på rollspel.nu.
Hon är tänkt att vara en välvillig resurs för spelarna, men en av det mer subtila slaget. En ödmjuk deus ex machina med lite stil och klass, en beskyddare som kan ordna ett gömställe och diskret läkarvård, eller bara en intressant person att träffa i hennes ståtliga hus. Så länge huset och George följer med så är det lätt att flytta henne nästan var som helst också om hon skulle behövas någon annan stans än i en liten fiskeby.
Få vet är att hennes bakgrund är en omsorgsfullt odlad lögn. Någon make hade hon inte med sig, och någon bondfamilj har hon egentligen aldrig tillhört. Nej, hon är i själva verket en riddare av St. Hocratius brödraskap. Hon placerades i den oansenliga byn för att bevaka läget i östra Albion där det hedniska arvet fortfarande är starkt trots att det är flera hundra år sedan vikingarna bosatte sig i de här områdena. Hennes uppgift är inte att blanda sig i religionsutövningen, utan att hålla ögonen öppna efter tecken på svartkonst i trakterna.
Alice har ett hus i byn som är lätt att känna igen. Dels är det byns största och dels har faktiskt glas i sina fönster. Samma sort som man ser hos de bemedlade borgarna i städerna: ett tjock, grönaktigt glas man inte ser igenom men som släpper in ljus och håller kylan ute. De bybor som behöver hjälp eller råd tvekar sällan att söka sig till henne, och hon tar för det mesta emot med ett något reserverat leende och ett erbjudande om något att dricka. Alice håller alltid lugnet och för sig med värdighet. Hennes ögon och öron missar väldigt lite, och hon är duktig på att bedöma människors karaktär.
Hon är alltid villig att ge hjälp till de som behöver det, kanske innan de ens märkt vilken sorts hjälp de skulle behöva. Rollpersoner som blir bekanta med Alice kan mycket väl finna att hon förutsett något de inte har, och vidtagit de mått och steg hon tror är nödvändiga utan att säga något om saken.
Vid sin sida har hon ofta den unge George, en både vacker och beläst ung man. Han har studerat läkekonst i Talmont och bor nu hos Alice. Exakt varför har ingen kommit sig för att snoka i: de flesta har vid det här laget någon i familjen som fått hjälp av George i något medicinskt spörsmål så de flesta är glada att han finns här. Kanske är han en novis i brödraskapet som hon fått uppdrag att träna, kanske är han hennes älskare? Kanske stämmer båda två?
Alice från Talmont
Kvinna, 41 år.
Fördelar: Gott rykte, Människokännare
Nackdelar: –
Färdigheter:
Bluff 2, Etikett 2, Köpslå 2, Närstrid 3, Skugga 3, Smyga 3, Tala språk (Albiska) 3, Tala
språk (Lingua Pannona) 2, Talare 3, Upptäcka 4
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 5 Utbildning: 2 Kunskap: 7
Sinnen: 4 Psyke: 4 Närvaro: 8
Gåvan: 3 Ars Arcana: 0 Magi: 3
Total Kroppspoäng: 8
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 5
Höger ben: 5
Kropp: 6
Vänster arm: 4
Höger arm: 4
Huvud: 3
---
Alice från Talmont är den första av spelledarpersonerna att hamna på bloggen som jag faktiskt har använt, och inte bara skrivit ihop. Jag fattade verkligen tycke för henne, inte minst i kombination med George (som förstås ska uttalas på franskt vis, ”shårrsh” eller nåt sånt) och kommer säkert återanvända henne vid något tillfälle. Det finns en rätt ordentlig spelrapport från äventyret där hon figurerade att läsa på rollspel.nu.
Hon är tänkt att vara en välvillig resurs för spelarna, men en av det mer subtila slaget. En ödmjuk deus ex machina med lite stil och klass, en beskyddare som kan ordna ett gömställe och diskret läkarvård, eller bara en intressant person att träffa i hennes ståtliga hus. Så länge huset och George följer med så är det lätt att flytta henne nästan var som helst också om hon skulle behövas någon annan stans än i en liten fiskeby.
19 januari 2013
Lilou från Toury
Det runda ansiktet under hatten spricker upp i ett leende när hon ser dig. ”Min vän!” ropar hon med tung accent, trots att ni aldrig träffats förut. ”Jag ser att du har det svårt i ditt liv. Vilken tur att du hittade mig, jag har precis det du behöver.”
Hennes kläder är en pilgrims, prydda med märken från flera kända vallfärdsorter. Hennes händer är en arbetares, vana att slita och stå i. Hennes ögon är livliga och uppmärksamma, leendet självsäkert och avslappnat.
Lilou kommer från staden Toury i Arlac. Där arbetade hon bland annat som baderska, tvätterska och fiskhandlare innan hon fick nog och bara gav sig av för att få se nåt annat. Det kanske låter som tomt prat när hon berättar om fjärran länder medan hon försöker sälja sina mirakelkurer och falska reliker till folk, men hon har faktiskt besökt alla de dessa ställen. Eller i alla fall hälften, och pratat med folk som sett de andra.
I sin ränsel har hon i regel ett litet förråd av saker att sälja som på olika sätt kan förbättra köparens liv. Just nu har hon följande att erbjuda:
Hennes kläder är en pilgrims, prydda med märken från flera kända vallfärdsorter. Hennes händer är en arbetares, vana att slita och stå i. Hennes ögon är livliga och uppmärksamma, leendet självsäkert och avslappnat.
Lilou kommer från staden Toury i Arlac. Där arbetade hon bland annat som baderska, tvätterska och fiskhandlare innan hon fick nog och bara gav sig av för att få se nåt annat. Det kanske låter som tomt prat när hon berättar om fjärran länder medan hon försöker sälja sina mirakelkurer och falska reliker till folk, men hon har faktiskt besökt alla de dessa ställen. Eller i alla fall hälften, och pratat med folk som sett de andra.
I sin ränsel har hon i regel ett litet förråd av saker att sälja som på olika sätt kan förbättra köparens liv. Just nu har hon följande att erbjuda:
- En del av sankta Bronwyns underkäke, insvept i pärlgrått siden, 8 mark: ”Lägg den i sängen när det är dags, det kommer underlätta födseln. Låt den ligga kvar sen om du inte vill ha fler barn. Så länge den ligger kvar kommer inget nytt liv börja gro.”
- En bägare som sankta Juliana själv druckit ur, 4 mark: ”Drick en mun var ur bägaren, häll det sista av vinet utanför porten och göm bägaren under tröskeln. Då kan ni vara säker på att finna kärlek och lycka i ert äktenskap.”
- 1t3 små läderpåsar som innehåller hår från sankt Osrics huvud, 2 mark styck: ”Häng den om halsen och bär den mot huden innanför din skjorta så vet du att du går säker genom alla stormar och olyckor till havs.”
- 1t6+2 små linnepåsar med jord från sankt Domecrotios grav, 1 mark styck: ”Om det är för något på utsidan så blandar du den med en salva och smörjer på, om det är för något på insidan så tar du en liten nypa – liten säger jag! – och blandar i maten. Blir du inte bättre genast så sov med påsen under kudden i några dagar, då tar det garanterat effekt.”
17 januari 2013
Hosidius gesällen
Hosidius är bördig från en av dvärgstäderna i Rhendorerna. Han gick i självvald exil och tog sig ett människonamn under tiden då han vistades i södra delarna av Pannonska imperiet, nära gränsen till Castoria. Han talar ogärna om varför han lämnade sitt första hem (som han uttrycker det) för sitt andra. Han talar nästan lika ogärna om varför han lämnade sitt andra hem för sitt tredje, fristaden Findon i Albion, men de vanligaste ryktena rör spelskulder, olycklig kärlek, eller någon rival inom yrket.
I Findon arbetar Hosidius som stenhuggargesäll i mäster Eanraigs verkstad, och påpekar genast att hans namn är Hosidius gesällen om någon skulle kalla honom mäster dvärg. Arbetet som stenhuggare är nytt för honom, men han lär sig fort. I södern arbetade han som smed, men han tycks ha tappat intresse för den konsten.
Hosidius egentliga passion är i nuläget hur man kan använda mineraler och dylikt i framställandet av färg. På sin resa till Albion hade han Ambrius av Cenni som reskamrat, en målare från Pannona som nyligen fått tjänst som hovmålare hos drottning Beatrice av Talmont. På vägen samtalade de båda en stor del om färgernas mystik, och väl framme i Coronne kunde Ambrius framställa en så underskön blåfärg att ingen förut hade skådat något liknande. Det sägs att det var för den färgens skull som han fick tjänsten.
Trots att Hosidius inte är det minsta intresserad av målning har han byggt sig en liten verkstad i sitt hem och experimenterar oavbrutet med att framställa färger på nya sätt. Han är flitig kund hos stadens apotekare och drogister, så de flesta känner honom vid namn. En av dessa är Cynwise, tredje generationens apotekare, som kommit att bli en viktig medarbetare. Hennes kunskaper i alkemi har fört experimenten långt bortom att bara riva färgerna med olika mängder vatten och vinäger. De båda brevväxlar flitigt med Ambrius om sina upptäckter, och skickar prover när de framstället färger de är särskilt nöjda med.
Hosidius hyr ett hus nära norra porten, inte långt från gillesborgen Caer Cassa. Här i området ligger även värdshuset Norrporten som Hosidius gärna besöker för att äta gott och samtala med ”krögarn”*. Vid dessa besök kan man ana ett nostalgiskt skimmer i Hosidius ögon – den kryddiga maten påminner honom om tiden i söder, uppenbarligen en ganska lycklig tid.
Det dvärgiska skägget håller han förhållandevis kort och mycket välansat. Om man ser honom ute om dagarna har han alltid huvan uppfälld om det är soligt – tydligen besväras han av ljuset. Hosidius är i många lägen tystlåten, men får man honom att tala märker man snart att han är tämligen bildad. Tydligen har han både konverterat till Det sanna ordets kyrka och studerat vid någon katedralskola där nere i Pannonska imperiet. Han talar till och med albiska med pannonsk brytning.
Några tänkbara scenarion med Hosidius gesällen:
Hosidius gesällen
Dvärg, 127 år.
Fördelar: Språksinne
Nackdelar: –
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 5 Utbildning: 4 Kunskap: 9
Sinnen: 5 Psyke: 2 Närvaro:7
Gåvan: 2 Ars Arcana: 0 Magi: 2
Total Kroppspoäng: 9
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 6
Höger ben: 6
Kropp: 6
Vänster arm: 5
Höger arm: 5
Huvud: 3
---
* ”Krögaren” figurerar i artikeln om Findon som finns att hämta på SagaGames nedladdningssida.
I Findon arbetar Hosidius som stenhuggargesäll i mäster Eanraigs verkstad, och påpekar genast att hans namn är Hosidius gesällen om någon skulle kalla honom mäster dvärg. Arbetet som stenhuggare är nytt för honom, men han lär sig fort. I södern arbetade han som smed, men han tycks ha tappat intresse för den konsten.
Hosidius egentliga passion är i nuläget hur man kan använda mineraler och dylikt i framställandet av färg. På sin resa till Albion hade han Ambrius av Cenni som reskamrat, en målare från Pannona som nyligen fått tjänst som hovmålare hos drottning Beatrice av Talmont. På vägen samtalade de båda en stor del om färgernas mystik, och väl framme i Coronne kunde Ambrius framställa en så underskön blåfärg att ingen förut hade skådat något liknande. Det sägs att det var för den färgens skull som han fick tjänsten.
Trots att Hosidius inte är det minsta intresserad av målning har han byggt sig en liten verkstad i sitt hem och experimenterar oavbrutet med att framställa färger på nya sätt. Han är flitig kund hos stadens apotekare och drogister, så de flesta känner honom vid namn. En av dessa är Cynwise, tredje generationens apotekare, som kommit att bli en viktig medarbetare. Hennes kunskaper i alkemi har fört experimenten långt bortom att bara riva färgerna med olika mängder vatten och vinäger. De båda brevväxlar flitigt med Ambrius om sina upptäckter, och skickar prover när de framstället färger de är särskilt nöjda med.
Hosidius hyr ett hus nära norra porten, inte långt från gillesborgen Caer Cassa. Här i området ligger även värdshuset Norrporten som Hosidius gärna besöker för att äta gott och samtala med ”krögarn”*. Vid dessa besök kan man ana ett nostalgiskt skimmer i Hosidius ögon – den kryddiga maten påminner honom om tiden i söder, uppenbarligen en ganska lycklig tid.
Det dvärgiska skägget håller han förhållandevis kort och mycket välansat. Om man ser honom ute om dagarna har han alltid huvan uppfälld om det är soligt – tydligen besväras han av ljuset. Hosidius är i många lägen tystlåten, men får man honom att tala märker man snart att han är tämligen bildad. Tydligen har han både konverterat till Det sanna ordets kyrka och studerat vid någon katedralskola där nere i Pannonska imperiet. Han talar till och med albiska med pannonsk brytning.
Några tänkbara scenarion med Hosidius gesällen:
- Hosidius, som ogärna är ute och springer i solljuset, blir sedd en natt då ett brott begås (mord eller stöld), och blir utpekad som misstänkt. Cynwise söker efter de som kan vittna till hans fördel och är beredd att betala för hjälpen …
- Hosidius och Cynwise har blivit vän med en förrymd träl som vistats flera månader i Findon. En dag hör de folk på gatan som frågar efter trälen och beslutar sig för att hjälpa henne hålla sig gömd, men förföljarna är dem på spåren. Kan de ta hjälp av rollpersonerna för att hantera konfrontationen, eller är det rollpersonerna som jagar trälen?
- Någon tycks ha ett horn i sidan till Hosidius och han finner flera gånger sitt hem utsatt för fräckare vandalism. Rädd för att det kommer kulminera i att hans verkstad förstörs (eller rent utav mordbrand) ser han sig om efter redigt folk som kan hålla vakt några nätter och se vem det är som står bakom dåden.
Hosidius gesällen
Dvärg, 127 år.
Fördelar: Språksinne
Nackdelar: –
Färdigheter: Gruvdrift 5, Hantverk (stenhuggare) 4, Hantverk (smed) 5, Läsa/skriva (Lingua Pannona) 3, Matematik 2, Religion 2, Tala språk
(Albiska) 2, Tala språk (Lingua Pannona) 3, Växtkunskap 1
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 5 Utbildning: 4 Kunskap: 9
Sinnen: 5 Psyke: 2 Närvaro:7
Gåvan: 2 Ars Arcana: 0 Magi: 2
Total Kroppspoäng: 9
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 6
Höger ben: 6
Kropp: 6
Vänster arm: 5
Höger arm: 5
Huvud: 3
---
* ”Krögaren” figurerar i artikeln om Findon som finns att hämta på SagaGames nedladdningssida.
02 januari 2013
Tangwen Washford
Riddar Tangwen Washford är en av de två marknadsmästare som ytterst ansvarar för St. Uriens marknad, Albions tredje störtsta, som hålls i staden Cumbran. Marknaden börjar två veckor efter Uppenbarelsedagen och pågår i fyra hela veckor, så den sista veckan är mitt i högsommarvärmen.Tangwen och gillesmästare Osmær Röde (ålderman i garvarnas gille, tillika den andra marknadsmästaren) har under dessa veckor ett dussin andra tjänstemän under sig, samt kring 60 av garnisonens fotsoldater.
Det syns på hennes grånade hår att hon har varit med ett tag. Faktum är att hon vid 18 års ålder, år 1112, var en i den allra första skaran av kvinnliga riddare som kung Breannon dubbade. Vid det laget hade hon övat vapenlek i sex år. Hennes mor satte henne i träning samma dag hon mottog beskedet att Tangwens far och äldre bröder stupat i slaget vid Camlonpasset, år 1106.
Somliga upplever Tangwen som nonchalant, särskilt på mot våren till när planeringen inför marknaden upptar hennes tankar. Hon är handlingskraftig och ser till att saker och ting händer, om hon så måste göra dem själv. En av Osmærs viktigaste sysslor i deras samarbete är att påminna Tangwen om att hon faktiskt kan delegera uppgifter.
Tangwen har två barn. Dottern Elaine är riddare och styr byn Oxton, sonen Moray studerar för närvarande i Montmar och förväntas kunna påbörja en karriär inom kyrkan. Maken Aiden dog förra våren av lunginflammation. Tangwen hade den själv också, men klarade sig igenom. Hon dras däremot fortfarande med en besvärlig hosta som slår till när hon ansträngt sig kraftigt, eller när den vill.
Några tänkbara scenarion med Tangwen Washford:
Riddar Tangwen Washford
Kvinna, 54 år.
Fördelar: –
Nackdelar: –
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 4 Utbildning: 4 Kunskap: 8
Sinnen: 4 Psyke: 2 Närvaro: 6
Gåvan: 2 Ars Arcana: 0 Magi: 2
Total Kroppspoäng: 7
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 4
Höger ben: 4
Kropp: 5
Vänster arm: 3
Höger arm: 3
Huvud: 2
---
Här har jag provat det som jag nämnde i mitt inlägg om husregler för att göra rollperspner, nämligen att byta 2 poäng i grundegenskaper mot 8 poäng att lägga på färdigheter. I övrigt är Tangwen skapad som en ny rollperson enligt mitt husregelsdokument. Spontant känns det bra och som något jag skulle använda vid mitt bord.
Om du är orolig för att den här variantregeln skulle leda till att alla rollpersonerna i ditt spel skulle bli superotrevliga typer med massor av extrapoäng i slåss så är det nog lika bra att bara hoppa över den. Om man vill lägga in lite begränsningar för att motverka sånt lite mjukt skulle jag föreslå att poängen från egenskaper som man byter in måste komma från Styrka eller Motorik, och att man man max får lägga 6 poäng på samma färdighet.
Ett ålderskrav skulle kunna vara vara nåt att tänka på också. Kanske måste rollpersonen vara över 30 för få byta in en poäng från en egenskap, och över 45 för att få byta in två?
Det syns på hennes grånade hår att hon har varit med ett tag. Faktum är att hon vid 18 års ålder, år 1112, var en i den allra första skaran av kvinnliga riddare som kung Breannon dubbade. Vid det laget hade hon övat vapenlek i sex år. Hennes mor satte henne i träning samma dag hon mottog beskedet att Tangwens far och äldre bröder stupat i slaget vid Camlonpasset, år 1106.
Somliga upplever Tangwen som nonchalant, särskilt på mot våren till när planeringen inför marknaden upptar hennes tankar. Hon är handlingskraftig och ser till att saker och ting händer, om hon så måste göra dem själv. En av Osmærs viktigaste sysslor i deras samarbete är att påminna Tangwen om att hon faktiskt kan delegera uppgifter.
Tangwen har två barn. Dottern Elaine är riddare och styr byn Oxton, sonen Moray studerar för närvarande i Montmar och förväntas kunna påbörja en karriär inom kyrkan. Maken Aiden dog förra våren av lunginflammation. Tangwen hade den själv också, men klarade sig igenom. Hon dras däremot fortfarande med en besvärlig hosta som slår till när hon ansträngt sig kraftigt, eller när den vill.
Några tänkbara scenarion med Tangwen Washford:
- Senaste marknaden upptäcktes förfalskade mynt och sigill. Riddar Tangwen har varit de skyldiga på spåren ett tag utan framgång, men plötsligt dyker fler av mynten upp (kanske i rollpersonernas ägo?) och nya spår framkommer. Kanske blir rollpersonerna involverade i att försöka gillra en fälla?
- Tangwen upptäcker att en sina tjänstemän fiffla och tar mutor utan att betala vidare och sätter honom i skampålen. Någon rollperson med mycket gott rykte eller adlig börd kanske utses som ersättare. Har rollpersonen det som krävs för att sätta sig in i och klara av sina nya uppgifter mitt under pågående marknad?
- Sonen Moray har inte hörts av, och inga nyheter om honom har kommit från Montmar på länge. Plötsligt dyker ett brev upp. Falskmyntarna kidnappat honom för att tvinga Tangwen att lägga ner jakten på deras liga. Kanske kan rollpersonerna hjälpa henne spåra upp dem?
Riddar Tangwen Washford
Kvinna, 54 år.
Fördelar: –
Nackdelar: –
Färdigheter: Jakt 3, Köpslå 6, Lag 4, Läsa/skriva (Albiska) 3, Närstrid 4, Politik 2, Ridderskap 4, Rida 3, Tala språk
(Lingua Pannona) 2, Talare 2,
Styrka: 6 Styrkebonus: +0 Motorik: 6
Intelligens: 4 Utbildning: 4 Kunskap: 8
Sinnen: 4 Psyke: 2 Närvaro: 6
Gåvan: 2 Ars Arcana: 0 Magi: 2
Total Kroppspoäng: 7
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 4
Höger ben: 4
Kropp: 5
Vänster arm: 3
Höger arm: 3
Huvud: 2
---
Här har jag provat det som jag nämnde i mitt inlägg om husregler för att göra rollperspner, nämligen att byta 2 poäng i grundegenskaper mot 8 poäng att lägga på färdigheter. I övrigt är Tangwen skapad som en ny rollperson enligt mitt husregelsdokument. Spontant känns det bra och som något jag skulle använda vid mitt bord.
Om du är orolig för att den här variantregeln skulle leda till att alla rollpersonerna i ditt spel skulle bli superotrevliga typer med massor av extrapoäng i slåss så är det nog lika bra att bara hoppa över den. Om man vill lägga in lite begränsningar för att motverka sånt lite mjukt skulle jag föreslå att poängen från egenskaper som man byter in måste komma från Styrka eller Motorik, och att man man max får lägga 6 poäng på samma färdighet.
Ett ålderskrav skulle kunna vara vara nåt att tänka på också. Kanske måste rollpersonen vara över 30 för få byta in en poäng från en egenskap, och över 45 för att få byta in två?
09 december 2012
120 karaktärsdrag
Lite mer färg på figurerna skadar ju sällan. Slå två eller tre gånger på tabellerna här så får du lite färgstarkare spelledarpersoner eller några idéer till en rollperson. Rulla en t6 för att se vilken tabell du hamnar på och en t20 för att se vilket karaktärsdrag det blir.
- Tabell A
- Tabell B
- Tabell C
- Tabell D
- Tabell E
- Tabell F
- Adlig
- Alltid hungrig
- Allvarlig
- Arg
- Arrogant
- Attraktiv
- Avskyvärd
- Avslappnad
- Avundsjuk
- Babblig
- Barnslig
- Bekymmerslös
- Beroende
- Beskyddande
- Beslutsam
- Blyg
- Diktatorisk
- Djupt religiös
- Döv
- Eccentrisk
03 december 2012
Broder Anselm
Den här snubben är för cool för att inte basera en spelledarperson på:
Broder Anselm anlände till Findon för några veckor sedan. Han pratar inte så mycket, men av hans kraftiga accent listade man snabbt ut att han måste vara från Marksland från början. Han säger att han inte är eller har varit munk eller präst, men många tvivlar. Han bär bär flera pilgrimsmärken, sjunger uteslutande kyrkliga sånger (om än med en innerlighet man aldrig hör prästerna sjunga med), och ryktet säger att han dessutom är läskunnig.
De flesta dagar kan man finna honom på Sankt Oscrics torg. Om inte sången leder en rätt kan man hålla utkik efter folksamlingen. Kontrasten mellan hans höga och klara sångröst och hans björnaktiga utseende har gjort honom till en riktig attraktion i staden, och hans mystiska förflutna bidrar förstås också till hans popularitet.
Anselm var tidigare ordensriddare, medlem i Panons Näve och har tampats med Mizadhirs härar långt i söder. Efter en särskilt blodig batalj uppenbarade sig den helige Kouzaios för honom och befallde att Anselm skulle ge fångarna av Panons nåd istället för att utsätta dem för människors vrede. Flera av hans ordensbröder blev rörda till tårar när Anselm berättade om sin syn, men några förkastade hans ord. I slutändan fick de flesta av fångarna löpa med livet i behåll, främst för att riddarna var för upptagna med att slå ihjäl varandra. Sedan dess är Anselm stämplad som förrädare och kättare av sin forna orden.
Broder Anselm anlände till Findon för några veckor sedan. Han pratar inte så mycket, men av hans kraftiga accent listade man snabbt ut att han måste vara från Marksland från början. Han säger att han inte är eller har varit munk eller präst, men många tvivlar. Han bär bär flera pilgrimsmärken, sjunger uteslutande kyrkliga sånger (om än med en innerlighet man aldrig hör prästerna sjunga med), och ryktet säger att han dessutom är läskunnig.
De flesta dagar kan man finna honom på Sankt Oscrics torg. Om inte sången leder en rätt kan man hålla utkik efter folksamlingen. Kontrasten mellan hans höga och klara sångröst och hans björnaktiga utseende har gjort honom till en riktig attraktion i staden, och hans mystiska förflutna bidrar förstås också till hans popularitet.
Anselm var tidigare ordensriddare, medlem i Panons Näve och har tampats med Mizadhirs härar långt i söder. Efter en särskilt blodig batalj uppenbarade sig den helige Kouzaios för honom och befallde att Anselm skulle ge fångarna av Panons nåd istället för att utsätta dem för människors vrede. Flera av hans ordensbröder blev rörda till tårar när Anselm berättade om sin syn, men några förkastade hans ord. I slutändan fick de flesta av fångarna löpa med livet i behåll, främst för att riddarna var för upptagna med att slå ihjäl varandra. Sedan dess är Anselm stämplad som förrädare och kättare av sin forna orden.
05 februari 2012
Zielind från Bendrek
Det var vid denna tid som folkstammar kom vandrande österifrån och slog sig ner i dessa trakter. De två största stammarna var Schwaberna och Markerna. Markerna lät sig tidigt konverteras då de såg att det Sanna Ordet var gott, medan Schwaberna höll kvar vid sina hedniska gudar ytterligare en tid. Med våld och förtryck tvingades de underkasta sig Kyrkan och Imperiet. En skugga må evigt falla över sådana orättfärdiga handlingar, ty endast den som likt kejsaren Nicoros lägger ner sin krona frivilligt inför det heliga ljuset står hopp om frälsning från Shaitans fängelse.Ovanstående är hämtat ur ett skriftverk som sammanställer Markslands historia, från barbarstammarnas intåg på 500-talet fram till 1140-talets början. Det är skriven av Zielind, en nunna från ett litet kloster i den marksländska fiskebyn Bendrek. Hennes frispråkighet har gjort henne impopulär i sitt hemland, och har därför sedan några år tillbaka tagit tillflykt i Albion. Hon har påbörjat ett nytt verk under de senaste åren där hon sammanställer Albions historia, ända från druidkonungen Aldrocs grundande av riket.
Zielind mycket klok och lärd, men inte den bästa av diplomater. Hennes obotliga ärlighet gör att hon har lätt att stöta sig med människor (främst de hon anser missbruka sin position eller de hon tycker medvetet far med osanningar). Som beläst kan hon inte heller låta bli att involvera sig i fall hon ser orättvisor i fängslande eller dom av brottslingar.
Hon kommer från en fiskarsläkt, och kan mer än de flesta om denna ädla konst. Det inbegriper några listiga användningsområden för fiskarna, som bland annat ett recept på ett utomordentligt fisklim som hon gärna delar med sig till de fiskare hon möter om de inte är nöjda med sitt eget recept.
För närvarande befinner hon sig i norra Calevan och försöker desperat få hjälp att rädda en bonde, Gerrid från Dolum, undan galgen. Hon är övertygad om att han är oskyldigt dömd, men hennes ord faller på döva öron hos den lokale herremannen, greve Otheg av Badrior. Måtte hon (och Gerrid) finna hjälp!
Hon har en allvarsam och uppriktig uppsyn, och de mörka drag som är vanligt förekommande bland människor från Marksland, med bruna ögon och mörkt lockigt hår som hon täcker med sitt dok.
Zielind från Bendrek
Kvinna, 32 år.
Fördelar: Minne, Språksinne
Nackdelar: Ärlighet
Färdigheter: Fiske 5, Första hjälpen 2, Historia
4, Lag 4, Läsa/skriva (Albiska) 2, Läsa/skriva (Lingua Pannona) 4,
Läsa/skriva (Marksländska) 5, Religion 3, Rida 3, Tala språk
(Albiska) 2, Tala språk (Lingua Pannona) 3, Talare 3
Styrka: 5 Styrkebonus: 0 Motorik: 7
Intelligens: 6 Utbildning: 5 Kunskap: 11
Sinnen: 3 Psyke: 2 Närvaro: 5
Gåvan: 3 Ars Arcana: 0 Magi: 3
Total Kroppspoäng: 7
Kroppspoäng träffområden:
Vänster ben: 4
Höger ben: 4
Kropp: 5
Vänster arm: 3
Höger arm: 3
Huvud: 2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)