03 december 2015

Andra utgåvan av Saga är här!

Häromdagen begav jag mig till min Collectors Point här hemma i Umeå och hämtade upp ett exemplar av nya Saga. Trots att jag haft ett två dagar på mig har jag inte riktigt kommit över hur stor den nya boken är.

Andra utgåvan till vänster, den första till höger. I bakgrunden min kökstapet.
De som tyckte första utgåvan hade liten storlek på texten kan glädje sig över att texten nu är väldigt stor istället. Hade det inte var för att boken i sig var så pass stor (inlagan är hög som A4 men smalare) så hade det varit alldeles för mycket, men nu känns det maffigt på något vis.

Något som verkligen bidrar till den känslan är förstås att boken är tjock också – strax över 400 sidor, En dryg fjärdedel är material som är nytt eller tidigare har varit spritt i olika nummer av speltidningen Fenix (som förresten kör en Kickstarter just nu!) eller bara funnits på nätet.

Innehållsförteckningen ser ut som följer:

Kapitel 1, Saga
Kapitel 2, Rollpersonen
Kapitel 3, Att utföra handlingar
kapitel 4, Utrustning
Kapitel 5, Strid
Kapitel 6, Magi
Kapitel 7, Världen
Kapitel 8, Albion
Kapitel 9, Calevan
Kapitel 10, Selinor
Kapitel 11, Bestiarium albica
Kapitel 12, Äventyr

Appendix I: Spelledarverktyg
Appendix II: Helighet och hyckleri
Appendix III: Ett ständigt byggande?
Appendix IV: Arcarias helgon
Appendix V: Spelledarpersoner
Appendix VI: Namnlistor
Appendix VII: Myter och legender i Arcaria
Appendix VIII: Konspirationer

Även om det stod klart från början att nya utgåvan skulle domineras av världsmaterial, spelledarverktyg och äventyr så var jag ändå inte riktigt beredd på hur det skulle visa sig i verkligenheten. På bilden här nedanför ligger märkbandet mellan sidorna 142 och 143, där världskapitelet börjar.


Ooooh, märkband i nya utgåvan!
Boken är förresten förvånansvärt lätt för att vara så pass stor, så bli inte skrämd av allt prat om hur stor den är. Gå och kläm på den i en butik när dig, hos en kompis, eller beställ hem ett exemplar helt enkelt.


04 augusti 2015

Hur bar folk grejer på medeltiden egentligen?

Ja, alla de där pinalerna du köpt åt din rollperson med de få silverslantarna hen fick som startkapital, vad ska de packas i när du drar ut på äventyr? ”I ryggsäcken såklart!” kanske du ropar. Mjo, ryggsäcken finns ju med i utrustningslistan i Saga. Men … det är ju inte purjo. Nåt som är lite mer historiskt förankrat är det som brukar kallas fässing eller martebosäck.

Det är i grund och botten helt enkelt ett avlångt stycke tyg som man syr ihop på sådant vis att det blir en tygtub med en öppning i mitten eller så. Eftersom jag flyger till Gotland om några timmar och det råkar vara något slags jippo där så tänkte jag att jag kanske skulle skaffa mig något att bära saker i, och sydde mig därför just en sådan säck. Jag följde min vän Lindas sömnadsbeskrivning från hennes blogg Hantverkat.

Det kanske hade varit mer pedagogiskt att ta en bild
med säcken tom, men anyways. Hål i mitten!

Det finurliga är att det går att vrida tyget lite så att öppningen går igen. Sedan är det bara att hänga den över axeln för att vips ha en bärsäck som det inte faller saker ur och förhoppningsvis inte kräver några händer. Detta demonstreras här nedan av en vacker och ödmjuk modell som av en händelse råkar vara jag:


För fler tips om hur din rollperson kan bära saker på ett mer medeltidigt vis än i ryggsäck så rekommenderar jag de här två inläggen från andra bloggare om medeltidigheter:

Out and about with all your stuff. I det här inlägget på bloggen Exploring the Medieval Hunt så går Johan Käll igenom ett flertal metoder för att få med sig saker. Han resonerar också kring om det verkligen var så många som behövde dra med sig så mycket pinaler till vardags. Riktigt matnyttigt.

Vad Sarah Wagner tittar närmare på i inlägget Innan barnvagnen - att bära barn på bloggen Som när det begav sig … ja, det kanske ni kan gissa er till? Kolla in det, bara 1300-talsbilden där det sticker upp två små struthättor ur korgen som en vandrare bär på ryggen är värd det!

19 juli 2015

Margery Russell, kapare

För ett tag sen skaffade jag Medieval Women av Eileen Power. Om jag förstått saken rätt är det något av en klassiker när det gäller böcker om medeltiden, men jag tänkte inte orda så mycket om den just nu: jag har nämligen inte hunnit läsa så mycket i den. Men här ska ni få en godsak från kapitel tre:

Någon gång under andra halvan av 1300-talet så blev Margery Russell från Coventry bestulen på varor till ett värde av £800 i den spanska hamnstaden Santander. För att hon skulle kunna ersätta summan såg hon till att skaffa ett kaparbrev som gav henne rätt att beslagta varor från spanska skepp. Tydligen passade hon på att ta mer än spanjorerna tyckte var rimligt så de framförde klagomål mot henne till den engelska kronan.


Hur mycket var £800 värt då egentligen? Väldigt bra fråga. Enligt den här sidan så skulle det ha räckt till ett år i klosterskola åt 400 barn ~1392, till nästan 900 böcker 1397. Även om det är fantastiskt grova beräkningar så tror jag det räcker för att konstatera att Margery Russell inte var någon småhandlare.

Den lilla snutten om Margery är ett av flera exempel på änkor som tog över makens affärsrörelse när efter hans frånfälle. Det är lite roligare än de flesta dock, för de andra blir inte nödvändigtvis ivriga och hämdlystna kapare. Och ivriga och hämdlystna kapare är ju rollspelsguld, oavsett om det är en spelledarperson eller rollperson!

En kampanj med handlare och kapare borde inte vara så lurig att få ihop. Haven tycks mer eller mindre ha varit laglösa, handeln flitig och rutterna vidsträckta. Och du, det behövs inga trekantiga hattar för att kunna ha kul med pirater!

02 juli 2015

Som om en av grundstenarna saknas

Idag kom officiellt besked från Järnringen och Fria Ligan, så nu är det bara att påbörja processen att inse att Anders Lekberg har gått bort.

Det känns väldigt märkligt.

Trots att jag inte träffade honom mer än en handfull gånger på olika konvent så känns det som ett tomrum har uppstått. Som om en av grundstenarna saknas i muren, och muren är väl i det här fallet rollspelssverige.

Jag tror det är svårt att få en riktigt bra bild av vilken impact Anders egentligen haft på rollspelshobbyn i Sverige. Jag föreställer mig att det var hans ständigt positiva och stöttande inställning som gjorde störst skillnad, utan att förringa hans bidrag som skapare eller som aktiv i branschen genom spelbutiken Lekbergs som kommit att bli en stark länk i distributionskedjan för en del svenska rollspel.

Anders var tidigt en supporter av Saga: han bloggade en del och skrev en artikel till Fenix 1/2007 om fauner och avaher, två nya sorters varelser i Calanor, och det har gått en knapp månad sedan jag ville uppmuntra till att korspollinera mera i rollspelshobbyn och lyfte fram hans Saga Trudvang som ett gott exempel.

Han fanns med i mina första tankar på ett bloggprojekt för att stötta Saga. Jag kontaktade honom, Anders Gustafsson och Anders Blixt, och åtminstone enligt mitt minne var alla ganska positiva, men ingen lika positiv som Anders Lekberg. Inte ens jag som la fram idén. Det projektet lyfte aldrig, men tanken på en Saga-blogg låg kvar hos mig och fick tillslut liv i form av Nor Bannog.

När jag blickar tillbaka på det här viset inser jag att Anders Lekberg på vissa sätt varit en förebild för mig utan att jag varit medveten om det.

Tack Anders för det du gav till hobbyn, i stort och i smått.


18 juni 2015

BBC bjuder på borgbygge

Nämen! Ruth, Peter och Tom som var programledare för BBC:s Tudor Monastery Farm har visst varit med och gjort en serie om det franska byggprojektet Guedelon som jag nämnt i förbigående här på bloggen förut.

Den nya serien heter Secrets of the Castle. Det blir till att titta nån gång snart!

Förreten, du har väl koll på att det är mindre än en vecka kvar på kickstartern för nya Saga? Än hinner du komma med!

13 juni 2015

Mer att stjäla från Ars Magica


Jag har tidigare skrivit om att truppspel är det jag skulle sno från Ars Magica och ta med mig till mitt eget bord, men nu när jag bläddrade lite i tredje och fjärde utgåvan så hittade jag ett par saker till.

Det ena är en liten läcker detalj från avsnittet om att skapa det som i Ars Magica kallas talismaner. Det är fråga om föremål som hjälper dig att koncentrera och utöka dina magiska krafter. En talisman kan vara i princip vilken typ av föremål som helst, men du måste knyta den till dig, se till att dina och föremålet magiska energier kommer i samklang. Det här ta tid, och du kan bara vara knuten till en talisman i taget. Den läckra detaljen är att föremålet räknas som en del av dig själv så länge du håller i den. Det här lockade fram många bilder i mitt huvud: magiker som lägger toppen av sin stav mot någon när de använder magi känns som en inte alltför ovanlig grej i film och litteratur, och jag gillar't.

Den andra saken är en lista med rubriken ”Form and Effect Bonuses Table”. Form i Ars Magica handlar om vilket fenomen i världen som magin är menad att påverka, medan effect handlar om vilken effekt en formel har. Listan består sedan av en uppradning av olika föremål och material och vilken effekt det har att använda dem i trollandet. Några exempel:
  • Bärnsten ger +3 på magi som har med formen Corpus att göra (det vill säga magi som rör mänskliga eller människolika kroppar).
  • En pil ger +2 på magi rörande att sikta eller +3 på magi rörande riktning.
  • En yxa ger +4 på att förstöra trä.
  • En kam ger +5 på magi som rör skönhet eller +7 på magi som påverkar hår.
  • En kristall ger +5 på magi med effekter som har att göra med vatten.
  • Dun ger +3 på magi som relaterar till tystnad.
  • Järn ger +7 på att skada eller stöta bort féer.
  • En lejonman ger +5 rörande styrka, mod och stolthet.
  • Ek ger +7 i skydd mot stormar.
  • En matta ger +3 i att påverka dem som står på den.
  • Ett ok ger +4 på att kontrollera den som bär det eller +5 på att göra hen starkare.
Jag har rätt dålig koll på exakt vad siffrorna innebär, men min hyggligt bildade gissning är att +7 är ganska högt och +2 är en ganska blygsam bonus.

Det känns som att det skulle kunna vara mödan värt att bygga en liknande lista till Saga. Den skulle väl inte komma att användas så mycket när det ska trollas som vanligt (formelmagin i Saga är ju rätt enkel och behöver kanske inte så mycket mer krusiduller), men kan vara bra som inspiration till vad som behöver finnas med i ritualer eller skapandet av magiska föremål.

De som håller koll på Nor Bannogs facebooksida kanske noterade att jag häcklade tredje utgåvan av Chivalry & Sorcery lite grann förra veckan (ett spel som stoltserar med över 250 färdigheter!). Där nämnde jag i förbigående en tiostegsprocedur för att skapa magiska föremål. En del av de reglerna var att det skulle vara visst många magiskt laddade ingredienser med i ett föremål för varje nivå av magi den skulle laddas med. En förenkling av något sånt i kombination med en såndär lista på material kanske inte vore så dumt att kunna plocka fram när spelarna börjar vilja skapa föremål och sånt.

Det jag ser som vitsen med en sån kombination är inte så mycket att det finns regler för att göra föremål, utan för att det på sätt och vis blir ett ramverk att bygga äventyr på: rollpersonerna vill skapa ett vapen för att ta sig an en mäktig odöd som de befarar kommer komma tillbaka. Då kan du säga att de skulle kunna vara behjälpta av att inkorporera både bärnsten och onyx i vapnet, gärna en dödskalle från en människa. På med någon begränsning som att riten för att sammanfoga dem bör ske på en plats av ett visst slag eller på en viss tid, och vips kanske det finns en del för dem att pyssla med.

10 juni 2015

20 saker från The Black Dragon

Det här inlägget ska bli en såndär 20 saker-lista som jag tycker om att göra. I den kommer jag kanske TOKSPOILA serien som jag ska plocka sakerna ur, så för att det här inte ska vara ett alldeles bortkastat inlägg för dig som inte vill få serien spoilad så gör jag en liten presentation av den först. Sen får du fundera på om du vill läsa listan eller serien först (eller alls!).

Omslaget till den senaste utgåvan.
The Black Dragon, eller Den svarta draken som den fick heta på svenska, är en serie av Chris Claremont och John Bolton. Den utspelar sig i England i slutet av 1100-talet, specifikt efter 6 juli 1189 då det faktum att kung Henrik II av England är en av de saker som satt handlingen i rörelse.

Vår huvudperson är James Dunreith, hertigen av Ca’rynth, som återvänder från sin exil efter kungens död. Han är inte alltför välkommen tillbaka: serien öppnar med att han tillfångatas för att tas till ett kloster och brännas som kättare och svartkonstnär. Som du säkert redan listat ut så dödar de faktiskt inte huvudpersonen alldeles i början av serien utan Dunreith undkommer.

Hans räddare visar sig ha en mäktig uppdragsgivare, kung Henriks änkedrottning Elenora av Akvitanien. Hon har hört rykten om att Dunreiths gamla vän, bastarden Edmund De Valere, har något fuffens för sig hemma i sitt nordliga hörn av riket, och hon vill att James ska undersöka saken. ”Om han är oskyldig eller om det enda han planerar är ett vanligt förräderi så lämna honom till mig”, säger drottningen. ”Men fördärvliga trollkonster är inblandade så vill jag att de stoppas. Nu och för evigt.”

Om handligen låter lite bekant så kanske det är för att du läst serien i svensk utgivning då den gick i Conan-tidningen under tidigt 90-tal. Där var den färglagd med platta pastellfärger (vilket kanske är så som den ursprungligen gavs ut av Marvels underförlag Epic) men i nyutgåvan från 2014 så är det strikt svartvitt som gäller. Boltons teckningar ger nickningar till Prins Valiant och andra klassiska riddarserier och bildvärlden är av det mer realistiska slaget.

Den här serien passar mer eller mindre perfekt för att stjäla saker från till Saga och Arcaria. Möjligen är insatserna i serien lite väl höga för många spelledare, men för den som hellre vill brinna fort än tyna bort så är det bara att tuta och köra.

Nå, med det sagt, vidare till den spoilertyngda listan!

08 juni 2015

Korspollinera mera!

Med mindre än 50 timmar kvar av kampanjen så är det klart att Västmark (från spelet Västmarkkommer bli en startmiljö till rollspelet Järn, och det kommer även Mundanas järnålder (från spelet Eon) att bli. Om du inte är bekant med Västmark kan jag avslöja att det utspelar sig på den fiktiva ön Lyonia, sydväst om Storbritannien.

Tuva med rävsvansen, Västmarks ikoniska rollfigur.
Jag är väldigt positiv till det här. Jag tror att korskopplingar mellan olika spel och spelvärldar bara är av godo. Att hänsynslöst plocka settings och regler från olika spel för att få till en bra mix för just den kampanj som önskas bör rimligen göra spelandet ännu mer givande, och till och med ur någon slags marknadsmässig aspekt bör det kunna ha positiva effekter: settingmaterial från andra produktlinjer blir intressantare och mer användbart för fler.

I just det här fallet är det bara settings och spel som Krister Sundelin själv varit inblandad i, men jag hoppas det blir fler exempel som ligger mer i linje med det Anders Lekberg gjorde när han skrev ihop Saga Trudvang (som du hittar på SagaGames nedladdningssida) för de som ville spela i Riotminds setting från de ”nyare” Drakar och Demoner-utgåvorna (nyare inom citationstecken, för Trudvang fyller 15 i år och blir väl därmed den Drakar och Demoner-värld som levt längst som produktlinje).

Jag har redan tidigare tyckt till om hur Järn är ett kanonbra spel för den som vill spela i Arcarias klansamhällen, och nu när Västmark som startmiljö upplåst kommer det dessutom ett verktyg för att skapa län som kan vara riktigt värdefullt även i Arcarias nutid. För egen del känns det därför ganska givet att jag kommer se över möjligheterna för att skriva startmiljöer baserade på de tider och platser i Arcaria som skulle passa för Järn.

Och förresten, om du vill öka mängden fantasy i Arcaria skulle du gott kunna peta in Västmark någonstans mellan Albion och kontinenten och sen bara köra på. Det största tillägget vore djurfolk – vips kanske en talande upprättgående björn blir en rollperson – men i stort bygger både Västmark och Arcaria på samma typ av gods (folktro, folksagor och en rejäl dos faktisk historia och kultur).


05 juni 2015

Vad håller bönderna på med när äventyrarna passerar förbi?

Med en sådan titel kanske du hade väntat dig en smidig liten slumptabell, men inte då! Istället ska jag skicka vidare ett länktips jag fick idag (tack Terje!): Medieval Farming.

Oktoberarbete: sista sådden (vete eller råg) och efterföljande harvning. Bild från 
det berömda manuskriptet Très Riches Heures du Duc de Berry, tidigt 1400-tal.

Ämnet är vad engelska bönder gjorde under olika delar av året och allt är enkelt uppställt månad för månad, kompletterat med vad bönderna hoppas på för väder. Kanske läge att göra en liten lapp och ha till hands vid spelledandet?

Länken påminde mig om att jag läst en längre artikel på samma ämne, och med lite googling så hittade jag igen den: The Medieval Farming Year. Här finns lite mer om vad sysslorna innebär och flera små intressanta detaljer som att vete inte skördas på riktigt samma sätt som andra sädesslag. Rekommenderas!

För övrigt passar jag på att jubla lite över att Kickstartern för andra utgåvan av Saga nått över 40000 nu vilket innebär att det blir ett riktigt offset-tryck och en bok med stadiga fina pärmar istället för ett mjukt omslag! Det är 20 dagar kvar, så än finns det tid att gå in på någon lämplig nivå och hjälpa kampanjen att nå ytterligare ett extramål eller två.

26 maj 2015

Tack för magin, Tanith

Tantith Lee, författare till över 90 romaner och 300 noveller enligt Wikipedia, lämnade oss i söndags. Jag har läst ett enda verk som hon har skrivit: Volkhavaar, utgiven 1977. Överlag tyckte jag inte att det var en succébok, men några bitar var helt fantastiska.

Bokens två viktigaste personer är slavflickan Shaina och den utstötte Volk. Jag minns inte hälften så mycket om någon av dem som om min favorit: häxan Barbayat. Smaka på namnet igen: Barbayat. Bara namnet är så fantastiskt bra att jag läst hela böcker och sett hela tv-serier som inte kommer upp i samma mängd bra. Men hon är förstås mer än bara ett namn.

Det är faktiskt så att jag skulle drista mig att säga att hon är den coolaste magiker jag någonsin upplevt. Om jag minns rätt så är hennes krumma och grå, nästan mossbevuxna, yttre en illusion. Magi håller henne ung. Magi, och det pris hon kräver av Shaina för att lära henne konsten. Häxan tar betalt i blod.

Den enskilda sak som placerar Barbayat på toppen av alla magiker jag stött på är hur ger livet åter till någon som dött. I rollspel finns det inte helt sällan nån formel eller liknande för att få folk att återuppstå, men det sägs sällan någon om riktigt hur det går till. I den här boken skildras det på ett fantastiskt sätt. Det som får dådet att bli ogjort är att själva mordvapnet förnekar det dåd som har begåtts.

Barbayat visar kroppen för bronssvärdet som delade huvud från kropp, och frågar det om det är just det svärd som ligger bakom dådet. Svärdet svarar att det är sant. Därifrån bryter häxan ner svärdet steg för steg, till sina beståndsdelar av koppar och tenn, och gör det sedan helt igen, allt medan hon om igen frågar om det är skyldigt till dådet. Når svärdet brutits ner och sedan återskapats är det samma samma svärd, men ändå inte. Det förnekar att skiljt huvudet från kroppen, att det är skyldigt till att ha tagit detta liv … och genom att förneka det blir dådet ogjort.

Passagen jag beskriver är kortare än det här blogginlägget men så fantastiskt att jag helhjärtat rekommenderar dig att läsa boken (ja, trots att jag inte tyckte den var så jättebra i helhet).

Jag ska komma mig för att läsa fler av dina böcker Tanith, det verkar som du hann skriva högvis med coola saker. Tills vidare vill jag bara säga tack för magin.

20 maj 2015

Det rör på sig!

Ja, en massa olika saker rör på sig faktiskt. Här kommer en liten rapport om några av dem:

Jag har sålt den sista uppsättningen av Nor Bannog-häften. Därför har jag uppdaterat den gamla beställningssidan till att bara vara info om häftena. I samband med det har jag ändrat lite så menyn för sidorna här på bloggen nu ligger till höger som allting annat i skrivbordsversionen.

I-IV låg stiligt upplagda i Foxshoppen på GothCon 2014.
Det är väldigt väldigt trevligt med små häften och det kanske blir fler, men i nuläget är det nya regelboken som gäller om du vill du ha Nor Bannog-material i tryck. Kickstartern för nya utgåvan har tagit sig drygt en tredjedel på vägen, och har alltså en bit kvar innan det är klart att vi får vår snitsiga bok. Ju fler vi blir desto snitsigare blir boken, så peppa din vänner och bekanta! Om de bor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Visby, Karlstad eller Umeå så kan de få gå till en spelbutik på hemmaplan och hämta ut sin bok. Trevligt säger jag som får anledning att kila ner till Collectors Point.

En annan crowdfundingnyhet är att Järn har sprängt ytterligare ett stretch goal vilket betyder att vi som bidragit kommer få bekanta oss med med häxdrottningen Östveden. Dessutom har tilläggsnivå för ett tärningsset med runinspirerad design blivit upplåst:

Slutligen en till nyhet här på bloggen: en sida för att bjuda in dig till att bidra med material till bloggen. Om du har något liggande som du tycker skulle passa fint här så tveka inte att höra av dig!

18 maj 2015

Andra utgåvan blir en rejäl bok!

Jag sneglade lite i FAQ:en längst ner på Kickstarter-sidan och noterade att nya boken kommer vara både större i formatet och i omfånget. Den beräknas landa på uppåt 380 sidor vilket är över 100 sidor mer än gamla boken. Det är en rejäl dos med extramaterial som packas in i nya utgåvan.

Så här såg uppdelningen i gamla boken ut:


Första biten är introduktion till rollspelet Saga och världen det utspelar sig i, sedan kommer reglerna som tar upp ungefär hundra sidor. Den sista (och redan då största) delen är världsinfo, bestiarium och introäventyr. Det är den som nu byggs ut, så helheten kommer verkligen domineras av världsmaterial, spelledarverktyg och äventyr. Jag tycker det passar toppen för ett spel som Saga.

När första versionen kom pratades mycket om att de enkla reglerna gjorde att det passade så bra för nybörjare. Själv tror jag att reglerna som finns i Saga är perfekta för den som började spela rollspel i slutet av 80-talet eller i början av 90-talet, och håller helt med Anders Blixt om att Saga är en av de tydligaste arvtagarna till Drakar och Demoner i flera avseenden (jag använder ju till och med ”Istället för DoD” som en etikett här på bloggen), och reglerna är en av dem: tjugosidig tärning, slå lågt, kroppsdelar och kroppspoäng. Även om reglerna i Saga har ett lite annat stamträd så ser de i spel väldigt mycket ut som en enkel version av Drakar och Demoner.

Men det är just i enkelheten jag skulle säga att skillnaden mellan de båda ligger. Saga har skalat bort väldigt mycket av det jag tycker var onödigt krångel i exempelvis 1991 års version av Drakar och Demoner. Det är inte hundratals poäng att räkna på när du gör rollpersoner, och det är inte flera olika poängkostnader att hålla reda på. Fantastiskt skönt. Att göra en rollperson går på en kvart utan att du lärt dig tabellerna utantill tack vare åratal av spelande. Vi måste tillbaka till Drakar och Demoner före Expert för att komma åt en liknande enkelhet.

Om du vill spela igenom gamla Drakar och Demoner-äventyr från tiden innan Trudvang (som ju RiotMinds har lagt upp de flesta av som pdf på sin hemsida) så är Saga ett riktigt bra alternativ på regelsidan. Dra ner lite på kroppspoängen på varelserna i äventyren, se över hur mycket skada de gör och hur mycket rustning de har, och sen är det nog bara att köra.

Enkelt är förstås inte lika med bra för alla spelare, men även för dig som vill ha tyngre regler att bita i så tycker jag Sagas enkelhet är en styrka. Genom att systemet är så lätt att känna igen för svenska rollspelare så blir eventuella konverteringar till andra system ganska lätta. Plocka för all del fram ett crunchigare spel som Burning Wheel, RuneQuest 6 eller till och med Eon IV om du har lust! Det som är vitsen med Saga, fantasymedeltid med mer medeltid och lite matinékänsla, behöver du inte konvertera. Den biten är det bara att använda i alla fall.

Varenda medeltidsfilm och varenda historisk roman eller seriealbum med medeltida tema är skitlätt att bara stoppa in utan att du behöver ta alltför stor hänsyn till magiska eller kulturella egenheter i världen, det är liksom gjort för att passa ihop ändå även om Sagas värld Arcaria inte är precis som våran.

Nä, nog med svammel för idag. Iväg och sparka in några slantar till andra utgåvan på Kickstarter, än finns lite drygt hälften av paketen med spelledarskärm kvar!

14 maj 2015

It's alive!

Nu är kickstartern för nya utgåvan av Saga igång!

Precis som igår knuffar jag lite för nivån där du får med den gamla spelledarskärmen. Tomas hittade visst en låda någonstans, och när de är slut så är de nog slut på riktigt. Hemskt praktisk att ha till hands som tabellsamling även om du inte använder skärm när du spelleder.

Och du, gör gärna som damen här nedan och berätta för dina vänner om kampanjen!

»Jadå, jag tror säkert att även jaktfalkar skulle ha nöje av att spela Saga!«

13 maj 2015

Imorgon börjar Kickstartern för andra upplagan av Saga

Har du gjort slut på alla nöjespengar på Järn än? Inte? Vad bra, för imorgon börjar Kickstartern för nya versionen av Saga. Jag har tjatat lite om det på facebooksidan redan och mer lär det väl bli – hoppas ni står ut!

Nya omslaget signerat Per Folmer. Jag är så förtjust i hur det ser ut att det nästan är lite pinsamt.

Om du redan har första versionen av Saga så är förstås frågan varför du skulle lägga pengar på den nya som till stor del är en reprint av första upplagan. Här kommer mina tre bästa argument:
  • Eftersom spelet i stort sett är oförändrat (mest lite korrektur bara) så är din gamla bok inte överflödig. Tvärtom är det ju skitsmidigt att ha en extra vid spelbordet när det ska göras nya rollpersoner. Du kan också göra som jag och ha en bok på båda ställena du bor ifall du arbetar på annan ort och är borta hemifrån mycket!
  • Extra allt. En hel del av materialet i nya versionen är hämtat härifrån Nor Bannog eller från Fenix (och det har varit ett par riktigt göttiga Fenix-artiklar till Saga vill jag påstå). Det är inte bara klippt och klistrat utan anpassat enkom för boken, och det får sällskap av en del nyskrivet material. Sammantaget lär det vara bortåt 100 sidor extramaterial i nya versionen. Och, kanske viktigast av allt: utrustningslistan kommer uppdateras till att innehålla tygrustning! Om det där sista inte känns asbra i dina öron så behöver du nog läsa min propagandatext om just tygrustningar.
  • En stilig, begåvad och ödmjuk typ med skägg, medeltidskläder och oktavmandolin figurerar i promotionvideon. Enligt uppgift lär det vara den enda anledningen till att Piruett-Magnus skulle lägga pengar på kampanjen, så det kanske funkar som argument för fler personer också!
Övertygad? Klicka in dig imorgon och var en av de 50 som kan knipa nivån där du får med spelledarskärmen!

05 maj 2015

20 saker du borde veta om hästar

Idag följde jag med min guru när det gäller medeltidskläder, Linda Öhman, till stallet. Perfekt läge för att fråga henne om 20 saker jag (och du!) borde veta om hästar!


  1. En häst spenderar gärna 16-18 timmar per dygn med att äta om den får och behöver 30-50 liter vatten per dygn om den inte ligger i hårdträning (för då går det förstås åt mer).
  2. En häst som ska göra mer än ett måttligt arbete under en dag (bära en ryttare en timme eller dra en lätt kärra någon enstaka timme) behöver kraftfoder (t.ex. spannmål) för att klara av att göra det regelbundet. Annars börjar den magra av och tappa orken.
  3. Det är tyngre för en häst att bära en ryttare än välordnad packning av motsvarande vikt. Om packningen dessutom lastas på en vagn kan hästen på fast väglag dra 4-5 gånger så mycket med ungefär samma ansträngning.
  4. En stor häst äter cirka 10 kilo hö per dygn. En liten häst kan klara sig på sex. En stridshäst eller en häst som får arbeta hårt hinner inte äta nog mycket hö per dygn utan måste även utfodras med kraftfoder (upp till 10 kilo per dygn).
  5. En otränad häst bär dig utan problem 2-3 mil (i lugnt tempo eller med raster) på en dag om den får vila hela nästa dag. En vältränad häst tar dig 6-7 mil (i lugnt tempo eller med raster) på en dag om den får vila dagen efter, och några mil mindre om ni behöver fortsätta nästa dag. 
  6. En otränad människa orkar rida ungefär en mil per dag. Att rida dag efter dag på fantasymanér fungerar bara för dig med fysik som en elitidrottare med motsvarande elithäst (och 10 kilo kraftfoder om dagen).
  7. En tamhäst skos om varannan månad för att skydda hovarna mot slitage och hårda underlag. Tappar hästen en sko kommer du antagligen behöva leda den eftersom den i praktiken blir halt. Vildhästar, en del förvildade hästar och ursprungsraser som mustanger och islandshästar skos normalt inte då de har extremt bra hovkvalitet.
  8. Typiska drag hos olika typer av vildhästar är (eller, var) att de är små, kompakta, med korta halsar och smala ben. Hovarna är små och hållbara.
  9. Hästar trivs bäst i flock och kommer känna sig obekväma när de är ensamma.
  10. Hästar är gjorda för att röra på sig under en stor del av dygnet. I det fria går de långsamt under tiden de betar. Att hålla en häst i stallet dygnet runt kommer leda till skador på ben och leder, och problem med matsmältningssystemet.

01 maj 2015

Gillen ombord och namn på medeltida handelsskepp

Då vi nu är utlämnade åt Ramas nåd och vågorna måste alla vara likvärdiga. Och då vi är omgivna av stormar, höga vågor, sjörövare och andra faror, måste vi upprätthålla en sträng ordning, för att vår resa ska få ett lyckosamt slut. Därför ska vi be böner för god vind och lycka och enligt sjölagen utnämna dem som ska inneha domarsätena.
Sereno den Halte, kapten på karacken Tuppen

Det är väldigt gött med pseudohistorisk kampanjvärldar att det går att surfa in på Wikipedia eller läsa valfri populärhistorisk bok, hitta nåt schysst och helt enkelt bestämma sig för att det ska vara sant i ens setting.

Texten i början av inlägget är en mycket lätt bearbetning av ett citat från Peter Kropotkins bok Inbördes hjälp. Citatet figurerar i artikeln om gillen på svenska Wikipedia, och utpekas som ett otroligt bra exempel på andan i medeltida gillen. I diskussionen till artikeln pekar nån på att texten känns alltför skönliterär och dessutom är skriven av en anarkist som kanske har politiska mål med att visa på socialistiska ideal nånstans där de kanske inte riktigt förekom i den formen.

I rollspelshistoria har vi som sagt lyxen att bara kunna slänga ut det, men det är sällan dumt att ändå ha med sig det kritiska ögat och kanske kolla upp samma sak på några fler ställen. Annars blir vi duperade på det sätt som många (exempelvis undertecknad) blev av somliga utgåvor av Drakar och Demoner vilket resulterat i helt allvarligt menade samtal om att tvåhandssvärd väger åtta kilo.

Men nog om det. Bruket att forma gillen ombord på skepp nerkokat till att kaptenen håller ett litet tal och att man sedan (som beskrivs i artikeln) väljer en fogde och fyra scabini (plural av italienskans scabino som väl närmast blir nämndeman på svenska) känns grymt rollspelsbart. Vitsen är alltså att gillet ska skipa rättvisa ombord så att dispyter ombord inte spårar ur.

30 april 2015

Om järnets kraft och silvrets glans

När jag ändå skrivit om Järn känns det lite motiverat att skriva om järn också. Och varför inte ta med några fler metaller i samma veva?

Om du kliver in i en medeltida kyrka som har lite av sina inventarier kvar så bör det inte vara så lurigt att få se järn, guld och silver. Det är nog dött lopp mellan järn och guld när det gäller vilket som är mest uppenbart ifall det finns en medeltida port på plats.

Under 1000-talet och 1100-talet gör man ibland med kyrkdörrarna som man gjort med de flesta bildytor under vikingatiden: man fyller dem. Figurer, blad, slingor. Hela portarna är ibland smockfulla med smide. Den här porten i Bjälbo kyrka är ett snabbgooglat exempel:


Senare portar kom ofta att ha lite mer sparsmakad dekor, men ofta finns det kraftiga och dekorativa järnbeslag kring nyckelhålet. Det är förstås rent praktiskt till viss del, men det har också funnits en föreställning om att järnet i sig håller onda makter borta, och just nyckelhålet ansågs vara portens svaga punkt på samma vis som porten var byggnadens svaga punkt. Alla visste att hin onde skulle komma genom nyckelhålet om han ville in i kyrkan (så därför lämnade man ju eventuella meddelanden till honom instoppade där – Nordiska museet lär ha en samling med sådana lappar).

29 april 2015

Därför ska du skaffa rollspelet Järn

Du har väl inte missat att en crowdfunder har dragit igång för Krister Sundelins nya spel Järn? Om du har det så får du länken till kampenjen på Indiegogo här. Det som kanske är mer oklart är varför du ska skaffa Järn. Vad är grejen liksom?

Woner och rävfolk. Lite svans är ett måste i ett spel av von Sudden.
Klicka så du får se bilden ordentligt!
  • Järn leder dig och din spelgrupp igenom skapandet av en klan och en närmiljö på ett smart och roligt sätt. Folk (även jag) kommer prata om bra regler och sånt, men det låt dig inte luras, det är det här som är Grejen med stort G.
  • En skön nytagning på Basic Roleplaying, regelmotorn vi känner igen från åratal av Drakar & Demoner, RuneQuest och Call of Cthulhu. Här finns en betydligt mer taktisk variant än i de gamla svenska spelen. Krister är en fiffig typ. Saker och ting ser ut som de gör av en anledning, och vi kan lita på att systemet är ordentligt uttänkt.
  • Bilderna är underbara. Ronja Melin står för de flesta av illustrationerna men har draghjälp av John Barkestedt. Den första jag såg var bilden på draken Niedhöll (som du kan se i galleriet på kampanjsidan!) och först blev jag bara lite förvirrad. När jag såg illustrationerna av folken och varelser (såna syns väldigt bra i kampanjvideon) så trillade polletten ner och jag var såld.
  • Järn är som hand i handske för att spela klaner i Calanor efter att Pannonska imperiet har erövrat Albion. Det är faktiskt exakt en sån situation som är grundplåten för klangenereringen, och den är ju som bekant Grejen med stort G.
För kännedom kanske jag bör nämna att jag ju är svårt förtjust i alla de jag nämnt vid namn i inlägget, men att de är trevliga och fina typer är ju bara ytterligare en anledning att skaffa Järn även för dig.

Crowdfundern har redan gått i mål och nu är det extramål som gäller. Om folk inte petar upp det hela i €9000 så vi får Västmark som startmiljö med tillhörande regler för att skapa län istället för klaner så kommer jag överväga att bli lite sur.

13 april 2015

Två tips till: Java-heraldik och e-bok om normandiska borgar

Vi börjar med en uppföljning på förra tipset om heraldikappen till Windows 8. Einar som skrev om adliga nunnor och fäktande präster i januari skickade mig en länk till en webbaserad grej i Java där man kan göra ungefär samma saker: Coat of Arms Design Studio. Jag tycker den verkar lite bångstyrig, men det är ju skoj att testa lite i alla fall. Finns tydligen en köpesversion som erbjuder mer möjligheter också (t.ex. att importera egna bilder).
Enhörningssköld gjord i Coat of Arms Design Studio.

Nästa tips kommer via Wilhelm Person, mest känd för bland annat The Daughters of Verona (världens bästa spel för Shakespeare-komedier) och poddcasten Nordnordost. Han är liksom jag förtjust i Pendragon och Ars Magica och har, precis som jag, inte spelat dem särskilt mycket. Han snappade i alla fall upp en länk på Google+ och bollade den vidare till mig. Det gäller en e-bok på Project Gutenberg med titeln The Early Norman Castles of the British Isles. Författare är Ella S. Armitage (som blev första forskningsstudenten på Newnham College, 1874), och boken gavs ut 1912. Det betyder att en del saker som var fakta då kanske är lögn idag (historia är trots allt färskvara), men det lär finnas godsaker både i texten och bland illustrationerna.

Ett smakprov ur boken. Borgen och katedralen i Durham.

12 april 2015

Skiftesverk och det ungerska huset

Idag tänkte jag vi skulle titta på lite skiftesverk. Jag lånar beskrivningen från svenska Wikipedia:
Väggar i skiftesverk består av liggande, grova plankor som är infällda i stolpar med spår. Denna teknik möjliggör användande av relativt korta plankor, vilket är en fördel i områden som saknar högväxt barrskog.
För att göra det här lite mer konkret tänkte jag presentera er för det ungerska huset som står på Mannaminne, ett allkonstverk/friluftsmuseum/fantastiskt ställe i Höga Kusten som jag råkade befinna mig på igår.


Det är alltså fråga om en bondgård från Somogy län i Ungern och husstommen är från 1800-tal men jag tror den tjänar oss väl som exempel på byggnadsteknik som är aktuell i Arcarias 1100-tal också.

Huset består av två delar: en boningsdel som är byggd med korsvirkesteknik och en del för djuren som är byggd med skiftesverk. Båda de här teknikerna kanske är välbekanta för skånska läsare, men för mig som hållit mig i den övre halvan av Sverige i nästan hela mitt liv så är det inget jag stött på annat än när jag rest bort.

I stora delar av Sverige är det knuttimring som är förhärskande, antaligen främst på grund av att tillgången på högväxt skog är bra, men även eftersom skiftesverk tycks ställa en hel del krav på materialet i hörnstolparna. Ek verkar vara att föredra, och ek har ingen naturlig spridning i norra halvan av Sverige.

Ungerska huset. Djurdelen i skiftesverk närmast kameran.
Det ungerska huset har dels en dörr in i boningsdelen och dels en dörr in till djurens avdelning. Det finns även en dörr mellan dessa inne i huset. I andra änden av huset finns ett ”sovrum” som skärmats av med en enkel vägg.

Väggen i skiftesverk är byggd med breda plankor,
också kallade bålar.
Den skadade plankan låter oss se
spåret i hörnstolpen tydligt.

Skiftesverk har använts i Norden i åtminstone 1000 år. Hus byggda i tekniken kallas ibland för bålhus, och de breda planken som fälls in i stolparna för bålar. Den som tar en vandring i Visby kan se tekniken bårde i bodar och boningshus, här är ett exempel på det senare:

Hus med överbyggnad i skiftesverk, Visby.
Det ungerska huset på Mannaminne har ett tak av vass. Det är inget som syns till så ofta nu för tiden, men historiskt sett så har olika typer av stråtak varit ute på banan tidigt, och kanske var de ganska vanliga i svenska kusttrakter också en gång i tiden.

Ungerska husets vasstak, troligen drygt en fot tjockt.
I vår värld verkar tekniken ha varit vanligast i t.ex. Schweiz, Tyskland, Polen, Danmark, södra Sverige och en österut en bit in i Ryssland. Om vi flyttar över det till kartan över Arcaria direkt utan att tänka för mycket på vilka förutsättningar som behövs så är Marksland och Alberan de uppenbara exemplen länder där vi hittar skiftesverk, men det går nog lika bra att stoppa in lite var som helst där det finns ek, men inte mängder med hög skog.

09 april 2015

Heraldik och trollstavar, tell your friends!

Idag har jag två små tips att komma med. Det första och bästa är att Tomas Brattström har gjort en app till Windows 8 i vilken man enkelt gör sig en snygg heraldisk sköld. Den är gratis och du hittar den här. Jag har inte Windows 8 själv, så nån får gärna testa den och berätta att det är precis så kul som jag tror det är. Posta gärna några av dina sköldar på Nor Bannogs facebooksida för all del!

Några exempel på sköldar som Tomas gjort med sin app. Snitsigt, inte sant?

Det andra tipset är att jag översatt de två systemoberoende tabellerna från inlägget Tusentals trollstavar till engelska och lagt upp på DriveThruRpg under titeln Hundreds of Wonderous Wands (ja, de krympte från drygt 8000 till drygt 400 när en tabell rök). Den här pdf:en är gratis den också.


Jag tror det kommer bli fler översättningar av Nor Bannog-material som hamnar där. Har en fundering på att kanske producera lite musik att lägga upp där för en liten slant också.

Så anyways, tell your friends som inte läser svenska att det finns lite godsaker att hämta om de gillar heraldig och trollstavar!


29 mars 2015

Kriminella pilgrimer

Du är ute på pilgrimsfärd. Ditt sällskap når ett värdshus där ni spenderar natten och möter där en grupp andra pilgrimer som av en händelse ska besöka samma heliga plats. Naturligtvis gör ni då det klokaste som går att göra; ni slår följe. Att resa i grupp är ju trots allt det bästa sättet att hålla sig säker från tjuvar och banditer!

Ja i vanliga fall är det ju så. I det här fallet råkar det vara så att pilgrimerna ni mötte på värdshuset bara suttit och väntat på en lämplig grupp att slå följe med för att kunna råna dem. Hoppsan.

”Ursäkta, är du också rånare?”
Några av dem kanske gav sig iväg på en uppriktig pilgrimsfärd en gång i tiden. Några av dem kanske bara använe pilgrimsfärden som ursäkt för att kunna komma iväg från sitt arbete i byn med hopp om att kunna skaffa sig tillräckligt med pengar under sin frånvaro för att betala av sina skulder.

I Criminal Behaviour by Pilgrims in the Middle Ages and Early Modern Period skriver Zoran Ladic om övefall, prostitution, slagsmål och handel med falska reliker som följer i spåren på pilgrimsfärderna. Det förklaras också att en del av de medeltida teologerna tyckte att pilgrimsfärder var strunt. Istället menade de att var och en under livet gör en inre pilgrimsfärd mot det slutliga målet, att nå paradiset, och det var den människor skulle ägna sig åt. Den rent fysiska pilgrimsfärden såg de bara mening i ifall det var som exempelvis botgöring, men att den annars var grogrund för alldeles för mycket vidskeplighet, dyrkan av tveksamma helgon, och såklart kriminaliet och dryckenskap.

Samtidigt finns det nog de som glatt drog åt andra hållet och hylla pilgrimsfärden, inte minst de som råkade sitta i sådan position att de fick en del av kakan när pilgrimerna svämmade in i området. Med moderna termer talar vi turistnäring här: pilgrimer ska bo, äta, köpa souvenirer och lämna donationer och offergåvor. Big business för biskopen …


27 mars 2015

Nor Bannog rakt i örat

Min kollega upptäckte att hon hade ljudtjuvar hemma, det vill säga små makapärer för att spela in ljud. Jag fick låna dem och gjorde en ljudversion av ett inlägg från december i fjol för att se hur de funkar.

Här hittar du en mp3 (9,3 MB) med 20 saker du kan säga för att visa hur bildad du är.

Uppdatering: Nu är rätt länk på plats för ljudfilen! Jag klantade mig visst med min copypasta. Mea culpa!

06 mars 2015

Fördelen med att vara fäktmästare

Efter gårdagens upptäckt i RuneQuest II känns det passande att låna in en annan sak från stridskapitlet där: vad som händer när din rollperson blivit fruktat duktigt på att slåss.

Jag håller på hon i blått! Bild från Codex Manesse.

Om summan av din rollpersons Styrka och nivå i Närstrid är 20 (utan att andra modifikationer lagts till) kan du välja att göra två anfall riktade mot olika mål. Värdena för Styrka, Närstrid och attackmodifikationen från det vapen som används läggs ihop i en pott och fördelas sedan så jämnt som möjligt på de två anfallen. Eventuella andra modifikationer (för ljusförhållanden, höjdfördel eller liknande) gäller för båda attackerna.

Exempel: Isabelle da Marca blir överfallen av två tjuvar på en bakgata i Galvez. Det tjuvarna inte vet är att Isbelle är en mästerlig fäktare (Styrka 8, Närstrid 13) och alltså kan välja att göra ett anfall mot dem var i samma stridsrunda.
     Isabelle får +2 i attackmodifikation för sitt bredsvärd. Det är alltså en pott på 23 (8+13+2) som fördelas på de två anfallen: Isabelle ska slå under 12 för att träffa den ena tjuven, och under 11 för att träffa den andra. Hoppas hennes spelare slår bra, för Isabelle har ju -2 på försvaret när tjuvarna anfaller eftersom de är två mot en!


Mästerliga bågskyttar, slungare eller knivkaster då?
För att samma regelvariant ska fungera med avståndsvapen krävs det att det finns något sätt att ladda om snabbare än normalt: inget av avståndsvapnen i Saga har en eldhastighet på mer än ett anfall per stridsrunda.

Det skulle gå att lösa genom färdighetens Stridsmanöver, men det blir en del tärningsrullande. Jag tänker mig att det skulle se ut nåt sånt här:
  1. Spelaren väljer att hen vill dela sitt värde på två anfall.
  2. Det första anfallet sker (anfall, försvar, eventuell skada i vanlig ordning).
  3. Spelaren får slå för Stridsmanöver: snabbladdning för att se om hen hinner få en till pil på strängen / fiska fram en till slungsten / dra en till kastkniv.
  4. Om slaget är lyckat så sker det andra anfallet, om inte så laddar rollpersonen till nästa runda som vanligt.
Armborst kräver för lång laddningstid för att det ska gå att göra två anfall med dem samma stridsrunda. Däremot kan väl ett lyckat slag för Stridsmanöver: snabbladdning minska tiden med en runda?

Uppdaterade stridsmanövrar
Eftersom jag insåg att jag hade glömt ta med Snabbladdning i dokumentet med stridsmanövrar plockade från RuneQuest 6 har jag gått tillbaka och lagt in det. Kanske är det lämpligast att antingen använda systemet i regelboken med att göra specialversioner av färdigheten Stridsmanöver eller att använda RuneQuest-systemet i dokum. Det kan bli rörigt att ha flera olika viss att uppnå samma effekter. Den enes rörigt kan dock vara den andres valfrihet och möjlighet till taktiska val …

05 mars 2015

Jaha, det är därför det finns kroppspoäng för kroppsdelar!

Efter snart 20 år av rollspelande har det plötsligt gått upp för mig vad vitsen är med kroppspoäng för kroppsdelar. Jag har i alla år gått och tänkt att det är knasigt att det ska dubbelbokföras och att det inte är tillräckligt intressant för att hålla på med. Knäppt och trist, vi kan väl köra på totala kroppspoäng bara?

Nyss satt jag och läste i RuneQuest (version 2, från 1980) och pling sa det när poletten trillade ner. Kroppsdelarna är det primära systemet. Total kroppspoäng är i princip bara ett tröskelvärde. Mind blown! Jag kanske har läst väldigt slarvigt i regeltexterna till Saga, flera versioner av Drakar och Demoner och några spel till, men jag hade tydligen aldrig greppat tänket.

Här är texten från RQ2 som löste knuten:


Senaste versionen av RuneQuest (sjätte versionen) har slopat totala kroppspoäng och kör bara på kroppsdelarna om jag förstått saken rätt. Hade jag inte haft det i bakhuvud vet jag inte om jag har fått rätsida på det här nu heller.

Huh. 

Thomas the Rhymer

En dag knackar det på dörren hos Gavin och Meg. Det är Thomas, en harpolekare och sångare, som stiger in i deras stuga och deras liv. Inget blir sig väl riktigt likt efter det.

Ellen Kushners roman Thomas the Rhymer från 1990 är inte den typen av fantasybok där det äventyras spektakulärt. Nej, den är både drömsk och luktar jord och ylle på samma gång. Här vandrar huvudpersonerna över kullar, sitter hemma vid elden, och oroar sig lite för varandra.


Bokens fyra delare har varsin berättare. Handling och dialog glider ofta över i tankar och beskrivningar, ibland hopp till minnen eller episoder. Det, tillsammans med att det bara ges relativa tidsangivelser (aldrig några årtal) gör att det finns en ganska flytande känsla av när det utspelar sig. Det skulle kunna vara när som helst mellan 1150 eller 1750 i princip.

Jag skulle nästan säga att känslan av var det utspelar sig är lite flytande också, trots att det dyker upp platsnamn (jag har ingen aning om var Jedburgh ligger exempelvis). Istället var det på vissa karaktäristiska ord som inte används hur som helst i engelska som jag orienterade mig.

Allt det här hade säkert varit ganska annorlunda om jag vetat från början att Thomas i någon mån är en historisk person. Men: jag är faktiskt osäker på om jag hade tyckt boken var bättre om jag hade vetat det. För mig var det här pusslandet och ovissheten väldigt behaglig.

Ett av bokens stora motiv är féer och févärlden. Älvornas drottning för Thomas med sig till den andra världen. Sju år i drottningens tjänst, det var priset för en kyss. Här finns mycket att hämta för den som vill få lite tankar om hur sidhe i Saga kan se ut och bete sig.

17 februari 2015

Äventyrare göre sig icke besvär

Här kommer ett litet gästinlägg från August Aronsson rörande ämnet äventyrare. Det är ingen hemlighet att jag själv inte alltid är så förtjust i dem, men det visar sig att en del haft ännu mindre till övers för dem: 

Ska du hålla på att rida runt hit och dit är det bäst att du har koll
på dina papper. I alla fall om du gillar dina öron …

Jag sitter och skriver på min avhandling i historia och insåg att andra kanske skulle uppskatta att höra talas om ett gammalt medeltida brev som jag skriver om: 13 mars 1303 utfärdade kung Birger en stadga om att rikets invånare besvärades svårt av kringströvande våldsverkare som inte tjänade någon herre, och som på många platser hade gjort sig skyldiga till mord, röveri, stöld och andra brott.

Därför förordnade han nu att varje ”knekt, landstrykare och resande skojare” (Cliens vel Cursor seu Garico vagus) som påträffades i riket en månad från dagens datum, utan giltiga handlingar på vilken herre han tjänade, skulle bli berövad all sin egendom, slita spö och få öronen avskurna. Om de ännu inte hade givit sig av en månad efter det (två veckor söder om Kolmården) så skulle de drabbas av ännu strängare straff. 

Så... Äventyrare och andra murderhobos göre sig icke besvär.

Här kan du läsa källan själv, på latin om så önskas!



12 februari 2015

20 saker som kan ha fått dig att bo i klostret


En av dem ville läsa, en av dem ville gömma sig.
Ingen av dem valde klostret för de häftiga klädernas skull.
Varför söker sig människor till kloster egentligen? Här kommer 20 förslag som du kan använda för att ge en bakgrund åt rollpersoner eller spelledarfigurer. Väljer ni en var i spelgruppen och rullar lite på Klostermakarens tabeller så borde ni vara halvvägs färdiga med förberedelserna för en minikampanj i klostermiljö.
  1. Redan som barn sände Rama visioner till dig: det är du som ska ta kyrkan ut ur dekadens och girighet. Du har sökt dig till klostret med den enkla ambitionen att förändra världen.
  2. Du har ett liv på ditt samvete. Det kanske inte var meningen, du kanske faktiskt ångrar dig och vill göra bot, men anledningen du rest långt för att finna ett kloster är för att undkomma rättvisan.
  3. Det är inte lätt att vara av adlig börd. Dina föräldrar valde en blivande make/maka åt dig innan du ens föddes, och de kunde inte ha gjort ett värre val. Du har sökt dig till klostret för att undkomma ditt arrangerade äktenskap.
  4. Det är inte lätt att vara av adlig börd. Du hade andra drömmar, men din familj har utsett dig till en bricka i spelet. Du har placerats i kloster för att nå en maktposition och därifrån bevaka familjens intressen.
  5. För en vanlig enkel människa är det inte lätt att få en utbildning. Ända sedan första gången du såg de illuminerade sidorna av byprästens Vox Verus har du varit besatt av de snarast magiska tecknen mellan pärmarna. Du har sökt dig till klostret för att få en chans att lära dig läsa och skriva.
  6. De säger att ett enkelt liv är det som för oss närmast Rama. För somliga känns det som en trög långsam kamp men för dig är det en befrielse. Du har sökt dig till klostret för att få leva ett enkelt liv helt tillägnat Rama.
  7. Efter din make/maka gick bort har det världsliga livet förlorat mycket av sin glans. Kanske är barnen redan vuxna, kanske hann ni aldrig få några. Ditt hjärta har vänt sig till Rama och det känns som att Rama har svarat och bjudit in dig till de hängivnas skara.
  8. Du blev föräldralös när du var liten och lämnad i kyrkans vård. Eftersom du blev äldre tog du mer och mer hand om de andra barnen och det har bara aldrig blivit så att du givit dig iväg någon annanstans. Men du ännu ung. Kanske är det inte här du ska vara?
  9. Någon i din familj har ådragit sig en långvarig och till synes obotlig sjukdom. Du har satt ditt hopp till Rama, och vigt ditt liv att be om nåd å din familjemedlems vägnar. Ditt liv består numer av böner och en ständig kamp med känslan av maktlöshet.
  10. Hela livet är ett äventyr för dig. Eller, det var det i alla fall. Nu har de satt dig i kloster för att du inte ska kunna orsaka några fler incidenter.

09 februari 2015

Tungt infanteri i Arcaria

Figurspel i Arcaria var ämnet för ett litet inlägg på Nor Bannogs facebooksida igår. Det lockade fram en fråga från Hârn-fantasten Mattias om hur vanligt tungt infanteri egentligen är i Sagas värld. Det hade jag inget bra svar på, så jag plockade fram Medieval Warfare Sourcebook volym 1 ur bokhyllan och tog en titt.

I sammanhanget beskriver vi nog tungt infanteri som fotsoldater som har lika mycket rustning som riddare. Tittar vi på verklighetens 1100-tal så är riddarens rustning ringbrynja för hela kroppen samt hjälm, så det är inte fråga om någon plåtrustning än. I Saga presenteras fler rustningstyper som är i bruk och gångbara alternativ, men jag sätter dem åt sidan för stunden.

Bilden som drog igång allt: Late Saxons från Splintered Light Minis.
När det gäller utrustning har det nog i många fall varit så att den som är tillräckligt rik (och är fri, till skillnad från livegen) har ålagts att hålla sig själv (eller någon ersättare) med ordentliga saker. Jag saxar några punkter från den engelska Assize of Arms från 1181:
  1. Whoever possesses one knight's fee shall have a shirt of mail, a helmet, a shield, and a lance; and every knight shall have as many shirts of mail, helmets, shields, and lances as he possesses knight's fees in demesne.
  2. Moreover, every free layman who possesses chattels or rents to the value of 16m. shall have a shirt of mail, a helmet, a shield, and a lance; and every free layman possessing chattels or rents to the value of 10m. shall have a hauberk, an iron cap, and a lance.
  3. Item, all burgesses and the whole community of freemen shall have [each] a gambeson, an iron cap, and a lance.
Där har vi hela skalan från att ha kit både åt sig själv och andra till att utrusta sig själv i varierande grad, ner till att åtminstone ha en tygrustning, ett spjut och enkel metallhjälm. Ett knight’s fee är i sammanhanget ett mått på jord (så mycket som krävs för att en riddare ska kunna leva av det). 

Mest intressant borde det väl egentligen vara att titta på hur trupperna rekryteras. En del är yrkessoldater i utbyte mot jord (det "klassisk"), en del är det i utbyte mot pengar (legosoldater) och en del är feodala yrkessoldater i utbyte mot pengar (stipendium istället för förläning). De kan förväntas vara välrustade och vältränade, det är ju liksom hela vitsen med dem.
 

När det gäller milis och folkuppbåd så beror det då en hel del på var man tar dem ifrån. Hur rika är de? Finns det en tidigare uppgörelse om hur de får användas? Det finns ganska gott om exempel på folk som kanske bara har 40 dagars tjänst de måste utföra, eller uppgörelser som säger att de här milistrupperna bara slåss inom visst många mil från hemmet.

Allt det här varierar över tid och från plats till plats. I slutändan så går det nog alltid att gräva fram en god anledning att ha tungt infanteri närvarande, inte minst i figurspelssammanhang (vilket var där jag började min tankebana), men riktigt hur vanligt det är känns vanskeligt att svara på. Ju rikare område desto mer sannolikt helt enkelt. Det beror helt på varifrån du samlar din här, och om de har lust att ställa upp. En stor rik stad som Montmar kan säkert stå för välrustad milis, men de lär inte gå många dagsmarscher bortom stadsmurarna.

28 januari 2015

Stället som SL glömde: Bakgården

Det här inlägget består av åttonde delen i artikelserien Stället SL glömde som är skriven av Mika ”Faehrengaust” Keskitalo. Artikeln har tidigare publicerats på rpglab.net och återpubliceras med författarens tillstånd.

Bakom husen finns en ofta bortglömd värld i form av bakgårdarna. Faktum är att de är en viktig och livlig del av staden där många verkstäder finns och mycket av hushållens arbeten utförs.
Öde idag, men en gång full av liv. Foto av Norbert Kaiser.
Bakgårdarna var väsentligt livligare förr än de är idag. Man lastade av och på varor och det fanns verkstäder, stall, lager, tvättstuga, bastu, stora vedtravar, utedass och mycket annat. Det var heller inte ovanligt att se en hel del bökande djur.

Grannar samarbetade mer förr än idag. Det fanns gemensamma utrymmen och byggnader på bakgården och man samordnade aktiviteter så som tvätt, bastu, barnpassning, slakt, etc. Alla kände alla runt gården … på gott och ont.

Variation
Bakgårdarna och deras innehåll varierar beroende på tidsera, storlek på staden, stadens huvudsakliga verksamhet, kultur och geografiskt område. Det som beskrivs i den här artikeln är gårdar i större senmedeltida städer i centrala eller norra Europa. Detta är den vanligaste typen av stad i många fantasymiljöer.

Men tankarna kan med lite modifikation användas för andra typer av städer. Det viktigaste är inte exakt hur bakgårdarna ser ut utan att de finns, för det ger mer stämning till städerna.

Utseende
Bakgårdar är sällan planerade utan de blir som de blir. Det gör att formerna på en bakgård kan variera vilt och kan vara labyrintartade. De är omgärdade av byggnader och fyllda med innehåll vilket ger en klaustrofobisk känsla. Husen som står runt bakgården kan ha fina fasader mot gatan, men oftast lämnas baksidan rå och osmyckad. Flervåningshus kan ha vinschar som används för att hissa upp och ner varor.

Nuförtiden kan man se kalla stenbelagda bakgårdar i storstäderna. Så var det inte förr. Marken täcktes av hästspillning och annan smuts. Där letade både grisar, katter, hundar, råttor, höns, och fåglar efter föda.

Kanske finns det snygga killingar på bakgården också?
Ingångarna till bakgården kan vara valv eller öppningar mellan byggnader. Ibland finns öppningar som vagnar kan åka in och ut igenom. I vissa fall fanns portar som kunde reglas eller till och med låsas, men detta var sällsynt. Om det fanns många ingångar till bakgården så kunde den fungera som genväg och blev en kombinerad gata och bakgård. Det fanns bakgårdar som inte var direkt kopplade till någon gata utan det fanns en gång till ytterligare en bakgård. Ibland kunde detta resultera i ett flertal bakgårdar sammanbundna i en lång kedja.

Ljud och lukt
Bakgårdarna är omgärdade med väggar vilket ger ett kraftigt eko. Kombinera detta med en verkstad, vagnar som åker, ungar som skriker, folk som pratar och hundar som skäller så blir ljudnivån obekvämt hög.