Riga mon amour

Puh. Hela förra veckan spenderade jag i Riga. Jag kilade runt och tittade i kyrkor och museum mest. Veckans häftigaste känsla kom nog när jag stod i Rigas domkyrka och tittade ut genom dörren mot "korsmuseet" som jag fick för mig att översättningen borde bli. Jag trodde att det faktiskt skulle vara ett litet rum med en hög med skojiga kors, men korsbiten syftade på korsgången som sitter ihop med kyrkan. Jag som bitvis funderat mycket på kloster och deras uppbyggnad fylldes av en ansenlig förväntan och det var rätt stort att kliva ut genom dörren.

Museet i korsgången bjöd bland annat på stenarbeten från olika hus i Riga, mörsare
och kanoner från 1600-, 1700-, och 1800-tal, samt en mina från något av världskrigen.

Det var fint inne på gården och så, men just den där synen som är på bilden var nog ändå höjdpunkten av det besöket. Och då har ändå kyrkan i sig rötter i 1200-tal och kunde stoltsera med en dopfunt från 1100-talet och så vidare.

Riga bjöd på nya insikter i hur de medeltida städerna såg ut, hur de växte som organismer, vilka typer av kyrkorum som mötte människorna när det begav sig, och, tack vare ett besök i en ortodox katedral, en liten glimt av hur ett liv med helgontro kan vara. För mig som jobbar delar av året med att guida i en medeltida kyrka var det otroligt värdefullt för att få en mer levande bild av livet vid den tid då min kyrka uppfördes. Bieffekten är förstås att jag blev sugen på att stoppa in ett pseudo-Lettland i mitt Arcaria.

Nånstans där skulle väl bli bra?

Det är alltså frågan om ett glesbefolkat område med mycket våtmark. Ett område som exporterat bärnsten till Pannonska Imperiet sedan urminnes tider, men som resten av Arcaria av olika anledningar inte brytt sig så mycket om förrän på senare tid. Kanske skulle man kunna låna lite av hur kyrkans spridning i norra Sverige såg ut vid mitten av 1100-talet och tänka sig att de första stenkyrkorna och klostren börjat uppföras?

I fallet Lettland så lär befolkningen varit mer envisa med att hålla kvar vid sina egna gudar än nordborna så man drar helt sonika igång korståg kring 1200. Först ut var väl folk från nuvarande Tyskland, men svenskar hängde på efter ett tag. Snarare än att dra till Jerusalem var det väl dit Arns kompisar drog för att härja. Gissningsvis var de deltagande riddarnas mål främst att få plundra lite. Vad katolska kyrkan var ute efter har jag mindre koll på. Kanske ville de se till att ortodoxa kyrkan inte fick en kaka av Östersjöns kustområden?

Varför intresserar man sig för det här området i Arcaria då? Handel österut kan förstås vara en anledning. Kanske Alberan är ute efter mer landområde (möjligen som skydd mot vikingarna) och använder kyrkan som ursäkt? Man börjar planera korståg för att omvändningen går dåligt, skeppar iväg ett gäng riddare och vips kommer nyheterna om att norog tränger in i östra Marksland. Nog bör det väl kunna komma några intressanta situationer ur en sån soppa?