Den här musiken kommer från kring 1500, och hade varit för komplex för Arcaria om Saga hade varit ett direkt historiskt spel. Nu är det ju istället Prins Valiant-tid som Tomas Arfert kallar det (dvs. lite av varje som är ”typ medeltid”, som vikingar och sånt!), så den här musiken slinker precis in för mig som är kräsen på sånt.
Om den ska tjäna som inspiration eller backgrundsmusik så passar det nog bäst i något andligt sammanhang när det gäller sångerna. De flesta instrumentala styckena är korta (dryga minuten) och skulle kunna tjäna som mellanvinjetter. Själv har jag mest lyssnat på den när jag gått och lagt mig, för trots att det är ständigt rörlig musik så finns det en otrolig harmoni.
Precis som Music from the Time of the Crusades finns även den här skivan på Spotify.
Rätt musik till rätt rollspel skapar fantastisk stämning! En personlig favorit är gruppen Alla Francesca och deras "Tristan et Yseut".
SvaraRaderaLåter spännande! Ska kollas upp snarast.
RaderaJa, rätt musik kan göra underverk, och åt andra hållet kan fel musik göra saker och ting riktigt knasiga.
Minns en kväll då vi spelade då allt blev fel: musik var rätt, men vi lät skivan gå i bakgrunden hela tiden. Efter ett tag kunde vi konstatera att tajmingen mellan spännande och lugnt var sned exakt hela tiden. Frustrerande!
Kul exempel på "fel musik"!
Radera:-D
Tristan et Yseut spelas periodvis väldigt mycket här hemma - och på bilresor med familjen. Lite ovanligt kanske, men framförallt barnen brukar önska att få höra den. Det är ju "riddarmusik"! En liten varning: Det kan bli lite för mycket av det goda, dvs en modern människa tål nog inte hur mycket gammal musik som helst. OM man inte har fått specialträning, och det har inte jag... inte än i alla fall... Alltså, lagom doser är bäst! Och i lagom doser är den gamla musiken verkligen bäst!!
Jag hittade några av sångerna på YouTube, och lyssnade på lite annat med Alla Francesca på Spotify. Bra grejer!
RaderaJag vet precis vad du menar med att man inte fixar hur mycket som helst av den gamla musiken. Vi är vana mycket större kontraster i och mellan olika låtar än det brukar finnas i tidig musik. Till slut kommer man på sig med att känna att allt låter likadant.
Men, som du säger. I rätt dos är verkligen världens grej. Hurra för riddarmusik! :)