The Last Light of the Sun

Så här om aftonen en lördag så tänkte jag passa på att tipsa om en bok i lugn och ro medan alla tittar på film eller är på fest. Det är Guy Gavriel Kays The Last Light of the Sun som jag har plockat ner ur bokhyllan.

Berättelsen kretsar kring personer från tre olika kulturer vars vägar korsas. De olika kulturerna är anglcyn (pseudoengelsmän), erlingar (pseudovikingar), och cyngael (pseudogaeler). Ganska precis samma blandning som vi har på ön Albion alltså, vilket jag tycker gör boken intressant för Saga-spelaren, särskilt den som har intresse för kulturspel.

I likhet med Saga så är det fantasy med en jordnära och historisk smak. Faktiskt så pass historisk att jag i efterhand börjat fundera på vad Kay har hittat på själv, för några av hans viktigaste figurer (vikingaskurken Ivar och anglcynkungen Aeldred) är klart baserade på historiska personer. Som tur är så är ju inte det något hinder för att boken ska vara njutbar som den är eller användbar som inspiration. Tvärtom så rekommenderar jag varmt stöld från vår egen historia.

För mig bjöd boken på mycket inspiration för hur Calanor och folket där kan vara och hur sidhe kan gestaltas. Jag gillade också scenerna vid kung Aeldreds hov. Han är en sån där lärd regent (eller en med intresse för kunskap och klokskap i alla fall – klart stöpt i Alfred den Stores mall) och såna är jag svag för.

Handlingen då? Jo, den är helt okej. Bitvis riktigt spännande faktiskt! Jag läste boken på ovanligt kort tid för att vara jag (några dagar), så det är ju ett rätt bra betyg. Det är inte en hårt sammanhållen ensam historia, utan mer en väv med de olika huvudpersonernas liv som trådar. Därför är den också svår att sammanfatta på ett vettigt sätt. Några av huvudingredienserna är i alla fall personlig hämd och hot om invasion. Sök reda på en riktig recension eller läs på wikipedia om du vill ha detaljer!

Bokens största svaghet tycker jag är bristen på intressanta kvinnor. Jag kommer på rak arm på en, och hon figurerar ganska sparsamt. Ytterligare ett par hade potential men var antingen med för lite, eller för passiva för att lämna nåt avtryck. Det här är den enda boken jag läst av Kay, men jag det har sagts mig att det lär vara genomgående för hans böcker.

Vad jag vet finns det åtminstone två böcker till som utspelar sig i samma värld som denna. The Lions of Al-Rassan och The Sarantine Mosaic. De utspelar sig båda i trakterna kring östra Medelhavet sett till förlagorna i vår värld. När jag får ändan ur vagnen har jag tänkt läsa dem också. The Last Light of the Sun gav mig tillräckligt mycket för att jag ska vara fortsatt intresserad av vad Kays böcker kan erbjuda.