Jag börjar det nya året med att fundera på namn. Om varför jag uppmuntrar folk att säga sig heta Heriman von Alterbrück eller Esclarmonde de Toury när von och de ändå bara är ”från”. Eller för den delen, varför jag, möjligen en aning ohistoriskt, skiljer på från och av här på bloggen.
Det jag kommer fram till är att det är en form av signaler. Genom att använda små snuttar av andra språk signaleras att det är något annat som försegår, nåt utöver det typiska. Att man inte är i Kansas längre, som Dorothy skulle ha sagt. Eller att man inte är i Skövde längre, som jag inbillar mig att Krille skulle ha sagt.
När jag gjort spelledarpersoner som varit helt vanligt folk och postat här på bloggen så heter de Zielind från Bendrek eller Lilou från Toury. Inget konstigt. Skulle jag däremot nämna ädlingar från samma platser skulle det nog bli von Bendrek eller de Toury. Det låter märkvärdigare i våra öron, och tjänar som signal för deras börd.
Om vi tittar på vad en albisk riddare heter, till exempel Lowyen av Fredwyc, så kan vi ju lägga märke till att det plötsligt inte är aktuellt att blanda in det tänkta språket. Signalen är istället att det albiska är det normala för oss, det är därifrån vi utgår när vi som spelare först lär oss om världen Arcaria.
Det är andra ord som används för att signalera att Albion inte är Skövde. För något år sen instämde jag nog lite med de som tyckte det var knasigt med pennies som minsta valuta, men exakt just nu känns det som en väldigt bra markör. På samma vis hade jag lite problem med namnet Highstone eftersom det är så lätt att se vad det betyder. Det har jag också kommit över.
Jag undrar om inte jag passerade någon gräns när jag insåg att jag nog inte skulle vilja översätta sheriff till svenska. Tack vare Sheriffen av Nottingham så känns det liksom etablerat i svenskan redan, betydligt mer så än vad motsvarande inhemskt medeltida begrepp är angtagligen.
När jag besökte Luleå i december så spelade jag i en omgång av Medan världen går under. Historien utspelade sig på en rymdbas och vår italienske medspelare ombads ge namn till alla rollerna, så vi hade redan en italiensk namnkultur. När det var dags att sätta namn på en av platserna, ett växthus där odling skedde genom aeroponics, så föreslog han att vi döpte den efter det italienska ordet för växthus också: med ett litet påhäng blev det Serra Alpha och vi kunde vara lite extra säkra på att inte vara i Skövde längre.
Som belöning för att ha läst eller scrollat ända hit ner så kommer det en länk med lite tyska medeltida tillnamn. Tack vare den överväger jag att i framtiden anta författarnamnet Andreas Barbatus. Det låter inte heller som Skövde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar