Adliga nunnor och fäktande präster

Det är dags för ett gästinlägg! Det är Einar Axelsson som ger oss lite konkreta exempel på vad kyrkans representanter hittat på en gång i tiden. Detta är förresten det 200:e inlägget som publiceras på Nor Bannog.

”Alltså kan du fatta att en del tror att jag bara läser böcker hela dagarna?”

Att munkar och nunnor under medeltiden var mer än bara religiöst lärda människor som kopierar manuskript hoppas jag att ni läsare förstår efter troget läsande av den här bloggen. Om denna stereotypa bild av klosterfolk ändå lever kvar bland er så kan man inte klandra er. De flesta rollspel brukar vinkla munkars och nunnors roll till att vara spelgruppens ”lärda” eller ”helare”. Det är inget fel på denna rollfördelning men för den som vill så finns dock ingen anledning att inte slänga in lite historisk information som kan ge idéer för variationer på era klosterbröder och systrar.

I Sverige på 1200- och 1300-talen så var det rätt vanligt bland den lägre aristokratin, och även ibland bland högaristokratin, att sätta en dotter i kloster. Det fanns en del anledningar till detta, som bland annat historikern Catharina Andersson diskuterar i en av sina artiklar*. Bland annat var de donationer som gavs till klostret mindre än vad en hemgift hade varit ifall man gifte bort dottern. Ännu viktigare var naturligtvis de religiösa motiven, med en släkting i klostret så hade man någon som kunde be för ens själ och släktingen kunde också utgöra ett bevis på ens egen fromhet och hjälpa till att knyta kontakt med kyrkan.

En munk eller nunna i Albion skulle därför mycket möjligt kunna vara av adlig börd. Detta kan ge rollen en insikt i aristokratisk kultur och även kontakter högt upp i samhället som skulle kunna vara av nytta för spelgruppen.

Även byapräster kan vara mer än en from man eller kvinna i religionens tjänst i Albion. Jennifer D. Thibodeaux beskriver i en artikel** de problem som Odo Rigaldus, ärkebiskop av Rouen, hade under 1200-talet. Många av de präster som fanns i församlingarna runt om i hans stift var nämligen den andra sonen till en adelsman och därför blivit tvungna att axla prästkappan för att ge sin familj ett fotfäste i kyrkan. Detta ledde till många svårigheter då dessa unga adelsmän kom från en krigarkultur som stod i motsättning till kyrkans läror. Ärkebiskop Odo fick många klagomål från församlingarna om att deras präster drack sig fulla på tavernorna, höll sig med kvinnor under äktenskapsliknande förhållanden och bar på svärd när de vandrade på gatorna. En by skrev till ärkebiskopen och jämrade sig över att deras präst gick omkring på gatorna på nätterna, beväpnad, och spred skräck. En annan präst brukade både duellera och engagera sig i tornerspel.

Så nästa gång du spelar en kyrkans man eller kvinna i Albion, varför inte bära med sig ett svärd och hota med duell när din ära blir förolämpad? Eller varför inte ha en jaktfalk med dig som du vägrar göra dig av med? Här finns också möjligheter för äventyrsuppslag, rollpersonerna kanske blir kontaktade av oroliga bybor som hotats av deras våldsamma byapräst och vill ha hjälp med att driva henom från byn. Detta kanske försvåras när rollpersonerna inser att prästen är barn till en av de mäktigaste riddarna i området.

Jag hoppas att detta kan ge er, kära läsare, lite inspiration till nästa gång ni spelar kyrkligt folk. Jag önskar er ett trevligt spelande!

* Andersson, Catharina. "Varför Satte Svantepolk Knutsson Sina Döttrar I Kloster?: Om Egendom, Kloster Och Aristokrati I 1200- Och 1300-talets Sverige." 61-79. 2003.

** Thibodeaux, Jennifer D. "Man of the Church, or Man of the Village? Gender and the Parish Clergy in Medieval Normandy." Gender & History 18, no. 2 (2006): 380-99.