Jag har funderat mycket senaste året på det här med skrivna äventyr. Jag har kommit fram till att jag inte vet hur jag ska gå till väga om jag inte får göra rollpersonerna i förväg.
Jag kom att tänka på det här igår när legendaren Anders Blixt kastade upp en länk på rollspel.nu till en artikel om pepparns historia (how's that for länkdropping?). Rolig läsning tyckte jag, och ett klockrent exempel på en text där jag skulle hitta grunden för ett äventyr. Kanske sjöfareri, kanske handel i Dantras med människor som kommer från länder man hemma i Albion aldrig hört talas om, eller nåt där förväntan på pepparns medicinska egenskaper står i centrum?
Om man läser varje medeltidsanknuten artikel eller populärhistorisk bok som äventyrsmaterial till Saga så får man raskt ganska mycket att jobba med. Sen var det ju bara det där med hur man faktiskt gör äventyr på de där sakerna också …
Jag har ju tidigare presenterat det tänk jag kör med, med mål som spelarna väljer och en mindmap för hur saker och ting hänger ihop. Utan att veta vilka rollpersonerna är har jag ganska lite att jobba med, för det är ju i relationerna med människorna runt dem som blir grunden för äventyret. Hur kommer de agera och reagera när ditt eller datt händer? Med rollpersonernas mål får man massor av extra material också, inte minst om det är spelarna själva som hittar på dem för de kommer alltid komma på nåt oförutsägbart.
Jag konstaterar helt enkelt att så länge jag inte skriver något helt platsbaserat (som en ruin att utforska eller dylikt) får jag nog helt enkelt finna mig i att det kommer gå bra att skriva konventsscenarion med färdiga roller, men att någon lysande karriär som äventyrsförfattare för hemmaspel kommer utebli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar