13 december 2013
Fem filmmyter
Medievalists.com har gjort en kort artikel där de skjuter ner fem myter om medeltiden som levt gott i filmens värld. Kort och skoj!
Life in a Medieval Village
Life in a Medieval Village av Frances of Joseph Gies följer med mig i ryggsäcken sen i början av hösten. Precis som de böcker jag läst av dem tidigare så är det många inspirerande detaljer från olika källor som de lyfter fram som exempel, och den stora vinningen är nog mer hur levande det känns än hur pålitligt det är historiskt.
I Life in a Medieval Village skriver de förstås om hur hela bysystemet (eller snarare godssystemet) uppkommit och fungerar, och det är ganska invecklat på sina sätt. Fri, ofri, ofria med egen mark, fri utan mark, olika dagsverken en kan vara skyldig, hyra för stugan, böter för att ha hållit sina (eller godsägarens?) boskap utanför godsets gränser, avgifter för att grädda sitt bröd hos bagaren i byns enda ugn. Mycket att hålla reda på – jag vet redan att jag måste läsa om en eller några gånger.
En sak som jag tyckte var skönt att få uppbenat till viss del var hur styret var organiserat, i alla fall i England. Dels har vi förstås den som håller förläningen, oavsett vad för förläning det nu är, men sen kommer tre ämbeten som jag inte har lyckats lista ut vad de blir på svenska:
Steward motsvaras i svenska av drots tror jag, bailiff vet jag inte, och beskrivningen av reeve passar ganska väl ihop med den funktion en bryte hade under vissa perioder. De här termerna känns väldigt nordiska dock, och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det när de ska användas i ett låtsas-England. Hjälp mig internet!
I Life in a Medieval Village skriver de förstås om hur hela bysystemet (eller snarare godssystemet) uppkommit och fungerar, och det är ganska invecklat på sina sätt. Fri, ofri, ofria med egen mark, fri utan mark, olika dagsverken en kan vara skyldig, hyra för stugan, böter för att ha hållit sina (eller godsägarens?) boskap utanför godsets gränser, avgifter för att grädda sitt bröd hos bagaren i byns enda ugn. Mycket att hålla reda på – jag vet redan att jag måste läsa om en eller några gånger.
En sak som jag tyckte var skönt att få uppbenat till viss del var hur styret var organiserat, i alla fall i England. Dels har vi förstås den som håller förläningen, oavsett vad för förläning det nu är, men sen kommer tre ämbeten som jag inte har lyckats lista ut vad de blir på svenska:
- Steward: en förvaltare som åker runt mellan sin herres/frus olika gods för att kolla upp att allt står rätt till, ibland även juridisk representant. Dyker kanske upp två-tre gånger om året. Vanligen en riddare med ett eget gods att leva på.
- Bailiff: en förvaltare på plats samt juridisk representant i sin herres/frus ställe (håller alltså rättegång och utfärdar böter/straff). Agerar som bybornas försvarare, och ser efter att godset mår bra när det gäller odlingar, boskap, osv.
- Reeve: en arbetsledare vald från befolningen på plats, assisterar godsets bailiff, ansvarig för att se till att de som ska göra dagsverken på godset är på plats när de ska, ser efter att reparationer utförs, m.m. Ibland ansvarig för att samla in hyror. Bör enligt en medeltida handbok i förvaltare (steward alltså) vara den bästa lantbrukaren/hushållaren i byn.
Steward motsvaras i svenska av drots tror jag, bailiff vet jag inte, och beskrivningen av reeve passar ganska väl ihop med den funktion en bryte hade under vissa perioder. De här termerna känns väldigt nordiska dock, och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det när de ska användas i ett låtsas-England. Hjälp mig internet!
12 december 2013
Av lera tegel, av tegel en kampanj
Idag har jag spenderat lite tid med att gräva i teglets historia som byggmaterial, främst när det gäller svensk medeltid, kyrkobyggnader och dylikt. Bieffekten av det är förstås att jag kan erbjuda ett kampanjfrö:
Riddare på väg hem från kriget mot Mizadhir ser uppförande av katedral. Den blir stor och röd, man bygger med tegel, och detta finner riddaren koolt. In med nån fräsig intriggrej som gör att någon som är smart och vet hur man bränner tegel måste fly stället och får anledning att haka på upp till Albion.
Väl i Albion finner man förstås anledning att uppföra en kyrka och det är dags för mer intriger. Tegel har inte nytillverkats i nämnvärd skala i Albion på flera hundra år**, utan det mesta tegel man ser är återanvänt från byggnadsverk uppförda innan Albion bröt sig ur det Pannonska imperiet år 532. Här har vi alltså läge att stoppa in två jobbiga typer: en som har inflytande över marken där man hittar bra lera och en som råkar ha några pannonska ruiner på bakgården och gör ganska god vinst på att sälja av begagnat tegel. Bonushinder: nån som vill sabotera bygget för att det egna kyrkbygget inte ska riskera att se futtigt ut, en baron som vill kidnappa tegelbruket för att bygga på sina försvarsverk om det börjar lukta inbördeskrig (kungens trogna mot Wictred av Bannok med anhängare).
Givet att det tar några år att bygga klart under de bästa av förhållanden så behöver inte skurkarna vara överdramatiskt skurkiga hela tiden, det räcker att de är de lite då och då. In med nån eldsvåda och lite vardags intriger så bör det räcka en god bit. Stannar ekonomin i bygget kan det bli stående i åratal, och vips kanske det finns en ursäkt för att hålla på med generationsspel också (dvs. pensionera de ursprungliga rollpersonerna och gå vidare till att spela deras arvtagare).
** det här är då en direkt parallell med hur det såg ut för teglet i England. Nåt som inte fanns i England var fantasydvärgar, men såna finns i Albion. I kapitel 10 i Saga omnämns murarmästare Frondor som förestår en verkstad som hugger sten, bränner tegel och murar mot betalning.
Riddare på väg hem från kriget mot Mizadhir ser uppförande av katedral. Den blir stor och röd, man bygger med tegel, och detta finner riddaren koolt. In med nån fräsig intriggrej som gör att någon som är smart och vet hur man bränner tegel måste fly stället och får anledning att haka på upp till Albion.
Väl i Albion finner man förstås anledning att uppföra en kyrka och det är dags för mer intriger. Tegel har inte nytillverkats i nämnvärd skala i Albion på flera hundra år**, utan det mesta tegel man ser är återanvänt från byggnadsverk uppförda innan Albion bröt sig ur det Pannonska imperiet år 532. Här har vi alltså läge att stoppa in två jobbiga typer: en som har inflytande över marken där man hittar bra lera och en som råkar ha några pannonska ruiner på bakgården och gör ganska god vinst på att sälja av begagnat tegel. Bonushinder: nån som vill sabotera bygget för att det egna kyrkbygget inte ska riskera att se futtigt ut, en baron som vill kidnappa tegelbruket för att bygga på sina försvarsverk om det börjar lukta inbördeskrig (kungens trogna mot Wictred av Bannok med anhängare).
Givet att det tar några år att bygga klart under de bästa av förhållanden så behöver inte skurkarna vara överdramatiskt skurkiga hela tiden, det räcker att de är de lite då och då. In med nån eldsvåda och lite vardags intriger så bör det räcka en god bit. Stannar ekonomin i bygget kan det bli stående i åratal, och vips kanske det finns en ursäkt för att hålla på med generationsspel också (dvs. pensionera de ursprungliga rollpersonerna och gå vidare till att spela deras arvtagare).
** det här är då en direkt parallell med hur det såg ut för teglet i England. Nåt som inte fanns i England var fantasydvärgar, men såna finns i Albion. I kapitel 10 i Saga omnämns murarmästare Frondor som förestår en verkstad som hugger sten, bränner tegel och murar mot betalning.
08 december 2013
Lite läsning om att växa upp på medeltiden
Jag förstår att hela internet sitter och håller andan i väntan på att jag skriver ett inlägg om hur uppväxten kan se ut för någon i Arcaria, men tyvärr är inte det här dagen det kommer hända. Som tröst kan jag däremot dela med mig av en länk till någon skrivit om olika bitar av barndomen på medeltiden och hur de kan ha tett sig. Lite rörigt presenterat, men innehållet tyckte jag var lättillgängligt.
05 december 2013
Vilken färg är moroten?
Eftersom jag kom att tänka på det här när jag åt rivna morötter som del av min middagsmat så var jag ju tvungen att kolla. Före 1600-talet är svaret ”För det mesta lila.” Sjukt viktig detalj!
27 november 2013
Med risk för informationsöverflöd
Jag har sällan identifierat mig så mycket med uttalanden om att vi drunknar i information, att det skrivs och sägs alldeles för mycket nu för tiden för att någon ska kunna hänga med. Ja, ni vet som man sa i Europa kring år 1500 eftersom det kom så fruktansvärt mycket böcker efter att tryckpressen och de lösa blytyperna kom i bruk och man slapp skriva allt för hand eller trycka hela sidor skurna ur trä (blocktryck).
Det gör jag dock nu. Jag råkade gå in och gilla Medievalists.net på Facebook och vips kastar de hyggligt intressanta saker på mig flera gånger i veckan. Jag kommer ju aldrig hinna läsa allt!
Främst är det artiklar från olika tidskrifter och annat lite torrare och mer akademiskt, men man behöver inte snoka runt så mycket på webbplatsen för att hitta helt andra saker också. Vad sägs om en kommentar på krigandet i Game of Thrones utifrån hur det så ut under engelsk medeltid, en titt på de avsnitt av Doctor Who där man besöker medeltiden, eller en liten redgörelse för hur trevligt det var att gå på en konsert där man spelade musik från Vlad Draculas tid?
Jag tror det finns några guldkorn där för alla som är intresserade av medeltidigheter, så det är bara att börja vaska om ni inte redan dränks i nya förslag på Facebook!
Det gör jag dock nu. Jag råkade gå in och gilla Medievalists.net på Facebook och vips kastar de hyggligt intressanta saker på mig flera gånger i veckan. Jag kommer ju aldrig hinna läsa allt!
Främst är det artiklar från olika tidskrifter och annat lite torrare och mer akademiskt, men man behöver inte snoka runt så mycket på webbplatsen för att hitta helt andra saker också. Vad sägs om en kommentar på krigandet i Game of Thrones utifrån hur det så ut under engelsk medeltid, en titt på de avsnitt av Doctor Who där man besöker medeltiden, eller en liten redgörelse för hur trevligt det var att gå på en konsert där man spelade musik från Vlad Draculas tid?
Jag tror det finns några guldkorn där för alla som är intresserade av medeltidigheter, så det är bara att börja vaska om ni inte redan dränks i nya förslag på Facebook!
13 november 2013
Tygrustning igen
Här kommer en galet intressant videosnutt. Varning för våld mot hädangången gris.
Ser ut som att jag måste leta reda på en dokumentär. Snutten kommer från BBC-producerade Braveheart: The True Story.
Ser ut som att jag måste leta reda på en dokumentär. Snutten kommer från BBC-producerade Braveheart: The True Story.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)