Kyrkan i Niederbek

Jag slängde upp en hafsig skiss på ett äventyr på rollspel.nu häromdagen. Det utspelar sig i en stad i Marksland som jag döpte till Niederbek. Grunden för min karta fick bli en över staden Perouges i Frankrike. När jag klottrat klart märkte jag att jag ju missat att få med något som tydligt var en kyrka. Illa illa. Tack och lov fanns det något som skulle kunna tolkas som ett kloster i alla fall.

Kanske ser klostret Nio sår i Niederbek ut så här? Bilden är från Hildesheim i Tyskland

.

Det här fick mig ju att börja fundera på hur kyrkor i Marksland skulle kunna se ut egentligen. Jag ganska hemma på medeltida kyrkor i norra Sverige, men hur det ser ut på kontinenten har jag inte så bra grepp om. När vi nu dessutom ska förflytta oss till Arcaria – där rundkyrkan, som är rätt ovanlig i vår värld, är den vanligaste i Albion – så gäller det att fundera lite.

Den runda formen som symbol för livets kretslopp bör ingå på något vis förstås. Tittar man på stadskartorna i Saga så finns den hos alla avbildade kyrkor. Jag har dock svårt att släppa den avlånga formen som vår världs kyrkor ofta har: det skulle betyda att jag skulle vara tvungen att säga adjö till den klassiska klosterbyggnaden till exempel.

Tur då att många många kyrkobyggnader avslutas med en halvrund absid. De här absiderna finns på en del svenska medeltidskyrkor (verkar särskilt ha hört ihop med 1100-talkskyrkor), men finns i princip inte alls på de kyrkor som byggs under 1200-talet (inte inom mitt geografiska område i alla fall). I Arcaria tänker jag att det här är en mycket viktigare del av kyrkan, och att de kyrkor som inte har den runda formen som grundplan i alla fall har den halvrunda absiden.

Lite googling efter romanska kyrkor i Tyskland ledde mig till Sankta Cecilia i Köln (byggd ca 1130-1160), vilket verkar vara en perfekt förebild för en kyrka till Niederbek. Den nog haft tre halvrunda absider ursprungligen, och jag tänker att det stått helgonaltaren i de båda mindre absiderna. Så ska jag i alla fall låta det vara när jag stoppat in en kyrka i dess avbild i min påhittade stad.

St. Cecilia i Köln. Den fyrkantiga utbyggnaden närmast kameran byggdes 1479.

Försvunnen men inte glömd

För drygt tre år sen startade jag en tråd på rollspel.nu där jag presenterade några nya besvärjelser till Saga. Rickard Elimää (författaren till Matiné och det kommande This is Pulp) hoppade in och bidrog med några formler också.

Ramverket för projektet är att en magiker från Seyadh tagit sig an att sammanställa en omtalad med förlorad grimoire – därav projektnamnet Lysander Chrysanthos försvunna formelsamling. Igår plockade jag fram materialet för första gången på länge och putsade lite på språket.

Det som finns i dagsläget är ett förord till samlingen samt 24 formler med varsin tillhörande regelsnutt och kommentar från sammanställaren. Här är ett exempel på en formel:

Hur man skapar ett gott ljus för arbete.
Att arbeta i fladdrande och ostadigt ljus är inte gott för ögat, tålamodet eller arbetets resultat. Använd därför denna formel, då kan ditt arbete bli fullkomligt. När du använder den kan veken på ditt vaxljus eller din oljelampa varken släckas av vind eller för hand, den återtänds omedelbart. Endast genom att sänka den under vatten eller utsätta den för en magisk vind kan den släckas. Du kan även göra det med vilja närhelst du så önskar.

Magica Communis

Räckvidd: 10 m. Tid: 1 timme.
Svårighetsgrad: 1
Formeln verkar på ett ljus, en oljelampa eller en annan eldkälla som inte större än en fackla.

Ännu en formel med den typ av elegans som få andra än Chrysanthos besitter. Formeln i sig är enkel och dess effekt tämligen anspråkslös. Det är också dess styrka: där formeln Lux skulle skapa oönskad uppmärksamhet kan man obemärkt använda denna formel istället. Jag gör ofta bruk av den själv, särskild då jag är på resa och önskar arbeta sent om kvällen eller in på natten.

Det saknas några bitar innan det hela är färdigt (jag tänker mig en utförlig spelledarperson med några äventyrsfrön, en text om hur utförandet av ritualer kan vara hela äventyr i sig, och kanske lite annat smått och gott), men det kanske börjar vara dags att fundera på vad det ska bli i slutändan. Det blir lite för stort för ett hemmaproducerat häfte, och lite för litet för något regelrätt tryck så det krävs lite eftertanke.

Hemma från GothCon

Jag kan meddela att det var ett gott con och att jag fick med mig ett fräscht exemplar av grundboken till Saga hem. Mitt första börjar se lite trött ut efter alla mil det rest i ryggsäckar och axelväskor. Det här exemplaret ska bara bo i bokhyllan har jag tänkt.

Det blev ingen rusning efter Nor Bannog-häften på GothCon så det finns exemplar att lägga beslag på för er som inte var där eller bara missade tillfället. Jag har lagt information om innehåll och hur du kan beställa exemplar på en egen sida.

Nor Bannog på GothCon

Nor Bannog gör premiär i nerkopplad form på GothCon. Jag har förpackat några av mina favorittexter från bloggen i två mysiga A5-häften som du gärna får lägga beslag på för en blygsam peng. Du hittar dem hos Rävsvans Förlag som sitter i södra byggnaden som vanligt. Jag tror förresten Rävsvans-Krille har några exemplar av Saga kvar – köp ett om du inte redan har spelet, lätt värt det bara för att boken är fin!

Själv kommer jag nog mest hålla till i Indierummet (sal NE07) där jag spelleder små coola spel, som Meguey Bakers Psi*Run, men lär titta förbi hos Rävsvans lite då och då. Haffa mig gärna om du vill prata lite Saga!

The Dark Age Renaissance of Northern Europe

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men via Beatles som spelar dödsmetall och Chuck Norris som läser upp fakta om sig själv kan man snubbla på nåt riktigt smaskigt: en dokumentär från BBC som handlar om konst och kultur i norra Europa under den karolingiska perioden. Kan lova att det blir mycket ögongodis.

Prins Valiant

I lördags såg jag Prins Valiant, spelfilmen från 1954 med bland andra Robert Wagner, Janet Leigh och James Mason. Jag antar att jag borde skriva nåt om det men ärligt talat är jag fortfarande lite matt och förundrad.

Några tankar som for igenom mitt huvud:

• Vilken jäkla peruk!
• Jäklar vilket överaktivt soundtrack!
• Helveeeeete så många hornprydda hjälmar!
• Det där är ju inget svärd, det är en bit tågräls!

Det här kanske låter negativt, men jag är inte säker på att det är det. Det var en omtumlande erfarenhet att se den här filmen, och jag tror det kommer ta ytterligare ett par veckor av återhämtning för att kunna säga nåt sammanhängande om den. Gillar man mustascher, vikingahjälmar med horn och 50-talsfärg så ska man absolut se den, men man får vara beredd på att livet kan komma att delas upp i före Prins Valiant och efter Prins Valiant.

Kika på trailern och fundera på om du är villig att ta risken:

I miraklers tid

I morse när jag vaknade så hade jag kommit på något riktigt bra att skriva om, men jag hade inte min lilla anteckningsbok till hands. Det var med andra ord bortglömt när jag kom hem. I alla fall till jag tog Maja Hagermans bok I miraklers tid i min hand. Då kom bilderna tillbaka av hur gårdsfolket bar tillbaka de gamla gudarnas del av festmåltiden – ben och kranier från gris och häst – till källan vid våtmarken.

Den lilla scenen kommer direkt ifrån kapitlet ”Närheten till hedendomen” som berör vad som försegick, religiöst sett, i Sverige närmast innan kristendomen dyker upp och när den börjar sprida sig. Hela boken är enligt författaren tänkt att vara en lite ovanlig guidebok som bjuder in till de svenska medeltida kyrkorna och avslöjar lite av vad de har att berätta. Bilderna i boken (många och vackra) är tagna av Claes Gabrielson och presenterar både detaljer och vyer som kan kittla fantasin.

Jag har bara börjat skrapa på ytan av vad I miraklers tid har att erbjuda, men den har redan gett mycket tillbaka. För att bara nämna två saker så har jag fått ny inblick i vad torn kunde betyda för kyrkor under 1100- och 1200-tal, och så fick jag lite ny insikt i hur man kanske tänkte kring reliker när det begav sig (vilket hjälpte en hel del när jag byggde relikmakaren).

Det ska bli spännande att läsa vidare och se vad mer som dyker upp i boken, och senare att ta sig an fler av Hagermans böcker. Förstår inte riktigt att jag kunnat vara intresserad av historia så länge och inte ha blivit riktigt medveten om henne förrän nu – det verkar finnas en hel del mycket intressant material att ta sig an!

I miraklers tid  bjuder mig på inspiration till att spela på albisk landsbygd där gamla seder fortfarande lever kvar, eller i vikingaländerna. Kanske är det några munkar eller nunnor på väg dit just nu, med löfte om att få uppföra en kyrka bara de lägger in ett gott ord för hövdingen hos handlarna där hemma?