18 november 2012

Smetigast möjliga riddarromantik

Jag känner att jag slarvade lite i senaste inlägget. Jag berättade ju inte var bilden jag använde kom ifrån. Det är en målning av Edmund Blair Leighton (1852 - 1922), som var britt och målade en massa smetigt medeltidsgrejs bland annat. Jag skulle tippa på att det här är den av hans bilder som är mest spridd i rollspelskretsar:


Beroende på humör kan jag ha lite svårt för sån här väldigt romantisk konst. För det mesta beror det nog att man finmålar alla ridderlighetens dygder lite extra, får riktigt tråkiga bilder av kvinnor ofta (stilriktigt superpassiva och väna – inte så hett idag), och … ja, säkert nåt mer också.

När jag kollade igenom de av hans verk som finns att beskåda på Wikimedia Commons så hittade jag dock några som slog an nåt hos mig (högerklicka och välj ”Visa bild” för att se dem i större format):

Vad händer här? Barnet är i fokus. En arvinge som måste skyddas till varje pris? Vem är gamlingen vid porten? Har man tagit sig längs kanalen raka vägen från borgen till klostret som ligger nerströms? Varför har man bemödat sig till att släpa med sig så stora rikedomar? Behöver man hyra soldater för att försöka återta den fallna borgen?


En konung på knä erbjuder sin krona. Inför vem skulle han göra det? Givet min fascination för helgon går mina tankar givetvis till någon vars gudomliga gåvor hans just bevittnat. Ett mirakel i konungens egen kammare. Sannerligen, är inte den som Rama givit sådana gåvor förmer än den som fötts till konung, eller tagit kronan med list eller våld?


Det här har jag ingen riktigt klar bild av vad det är, eller var. Det känns otroligt keltiskt i alla fall, så det borde ju vara i Albion. Det jag är helt säker på är att jag skulle vilja spela gamlingen i förgrunden!

2 kommentarer:

  1. Man borde göra ett rollspel på de där bilderna. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den sista åtminstone. Den första är så klockrent ett äventyr till Saga (som nån som kan sånt får ta och skriva).

      Radera