Och så kom det sig att herr Gundrams häst lät sig skrämmas och sedan inte mer tyglas. Den sparkade och hoppade och störtade fram utan mål. Riddaren själv kastades olyckligt av och fann sig vilse till fots i vinterskogen.
Han vandrade där från tidig morgon till dess solen stod högt på himlen men kunde inte finna något slut på skogen. Sina böner sände han till den heliga Isentrud, vandrarnas och de vilsnas beskyddare, och till sankt Marcor, som inte bara värnar om jägare utan även om andra som dristar sig in i skogarna.
Matt av törst och hunger slog sig Gundram ned på ett fallet träd för att vila. Turligt var det, för när han suttit där bara några ögonblick hörde han ett dämpat knakande och brakande närma sig. Den tappre riddaren grep sin sköld och sin yxa och ropade:
– Vem är du som nalkas i smyg, med så tunga släpande steg?
Ingen röst svarade herr Gundram. Istället blev han plötsligt omsluten av ett isande kallt rökmoln. När röken skingrade sig blev riddaren varse att andedräkten tillhörde den väldiga orm som dvaldes i skogen.
Jag är osäker på vilken gång det är i ordningen, men jag har i dagarna återigen lekt med tanken på hur schysst det skulle kunna vara att plocka i figurspel på ett hörn i Saga. Kanske är det baronierna i Albion som möts på slagfältet? Eller är det Markslands riddare som tar sig an Norog?
I efterforskningarna kring tillgängliga figurer att använda så snubblade jag in på Paul’s Bods där jag hittade bilden här ovan. Det är en blogg där Paul visar upp sina pyssel med (främst) plastfigurer i skala 1/72 (25 mm om jag förstått saken rätt, något snäpp mindre än Warhammer-figurer alltså).
Jag tycker det är enklare att måla plastfigurer än metallfigurer (som lätt tappar färg och har sig om man inte lackar dem), och det har visat sig finnas ganska gott om tillverkare och figurer att välja. Ryska Zvezda verkar mest lovande. Metallalternativet vore figurer i 15 mm-skala, där det finns ännu mer att välja på.
Regelsystemet jag kikar på är Mighty Armies som verkar lagom komplicerat för min smak (dvs. hemskt enkelt) och gå fort att spela. Den som är nyfiken kan kika på den här recensionen som går igenom spelet rätt bra.
Medan jag fortsätter drömma om fältslag i Arcaria så tycker jag ni kan låta några äventyrare slåss mot ormen om de har vägarna förbi en skog:
Vinterskogens orm
Kroppspoäng: 25
Förflyttning: 18
Attack närstrid: 13/2T (bett), 1t6+3 (svans)
Attack avstånd: –
Försvar: 8
Naturligt försvar: 1
Närvaro/Magiskt försvar: 3
Magi: –
Speciella förmågor: Isande andedräkt (se nedan)
Ormen är fyrbent och mäter hela 16 meter från nos till svansspets och förvånansvärt snabb och tyst för sin storlek. Om den anfaller så är det i regel för att den jagar föda eller för att den vill försvara sitt bo (en grotta eller håla i skogen). Den äter hellre hästar än människor och stannar inte gärna för att strida om den kan dra sig tillbaka med ett mumsigt byte. När ormen anfaller med svansen är det för att fälla motståndare till marken.
Ormen har en isande andedräkt som kan omsluta sina offer likt en mycket kall rök eller dimma. De som är inneslutna i röken har inte klar sikt längre än en meter framför sig (-2 på anfall i närstrid, att veta vem man skjuter på i avståndsstrid är i princip omöjligt). Röken skingrar sig efter 1t6+2 rundor. Det tar en runda för ormen att använda sin isande andedräkt. Under tiden kan den inte gör något annat än försvara sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar