Sodomi och dylikt får sig ett par kängor i Bibeln, och har fått mycket värre kängor av kristna under historien. Ideologiskt hör det bland annat ihop med att det är en del i det kristna uppdraget att befolka jorden med Hans lärjungar. Underlaget till det här tänket att det minsann är kvinna och man som ska vara tillsammans finns väl främst i Gamla Testamentet. I katarernas ögon var det inte Gud som stod för det mesta som är omskrivet där, utan något lägre skaparväsen (demiurgen med gnostisk terminologi, Satan när man tar det som ligger närmast till hands i den kristna kosmologin). Med andra ord väger inte GT så tungt i katarernas lära (även om man tog väldigt hårt på budorden).
Vad betyder det då? Jo! I förlagan till Spiriti Illuminati så finns ingen ideologisk grund för att propagera för att folk ska göra barn. Tvärtom finns det fog för att uppmana folk att inte göra barn, då det bara binder ännu en själ i bojor av kött. För katarerna är alltså idealet att leva i celibat, och det näst bästa är att se till att inte få barn om man nu prompt ska ha sex. Till skillnad från inom katolicismen där det ses som som moraliskt förkastligt att spilla sin säd (vilket var Onans synd – ni vet, han som gett namn åt onani? – han avbröt samlaget), så verkar inte katarerna haft något ont att säga om preventivmedel.
Det finns alltså god grund för att säga att man i Arcaria hellre ser homosexuella förbindelser än obetänksamma graviditeter och har pragmatiska religiösa ledare som lite fördolt (eller helt öppet) uppmanar att munkarna och nunnorna ska besöka grannen i cellen bredvid istället för att springa över till andra sidan om de nu inte kan stilla sina begär. Kanske skulle det kunna låta något i stil med:
”Ty om man ligger med man och kvinna med kvinna löper de inte risk att döma sina själar genom att föra ett barn till världen.”Det skulle lämna oss med en kultur som, liksom de allra flesta av vår världs kulturer, är negativ till sex och ser lustar som något dåligt , men vem man syndar med är inte lika intressant som det är i vår värld. En del av den klassiska barnafödarhetsen släpper också, men det högst världsliga kravet att producera arvingar finns väl kvar.
Där kommer vi in på en annan bit som är intressant att fundera på när det gäller Arcaria: den katariska tron ser man och kvinna som i grunden jämnställda, och både män och kvinnor kan vara perfecti på samma grunder, men i Arcaria finns det en klart mansdominerad struktur i kyrkan och inom adeln. Där är vi alltså tillbaka i sådant som domineras av katolska tankar, men även av äldre kulturer. Det går väl att föreställa sig att det är arv från äldre kulturer som bevarat den manliga dominansen i Arcaria också: Panon var ju själv soldat, och spred ju till stor del läran med hjälp av legionerna. Här finns det grund för en till konflikt mellan kyrkan och asketerna, och inom adeln (inte minst i Albion – en kvinna kan redan bära titeln riddare, varför kan hon inte då också ärva om hon är äldst?).
---
Med den där navelskådande svadan så firar jag 100 inlägg på bloggen. Hurra! Jag firar genom att dela med mig av ett lite mer lättsmält stycke som jag redan råkat skriva men som inte längre passar in nånstans här ovanför:
Bland katarerna så väntades förstås inte varenda människa vara så dygdig att den skulle hålla sig kysk (och därmed avsluta mänskligheten så snart den yngsta generationen gått bort), utan det var perfekterna, de andliga ledarna som genomgått den yttersta reningsriten och lever som asketer, som skulle leva upp till det idealet efter riten. Tillsammans med ägodelar och sex så avsade de sig också all mat som det behövs könsumgänge för att framställa (kött, mjölk, ost, ägg). Givet medeltida världsuppfattning blev de alltså veganer som ändå åt fisk, för man menade att fisk blev till på något annat vis än genom könsumgänge. Eventuellt ska en del till och med ha vägrat honung eftersom bin framställer honung av dagg, och dagg blir till då solen och månen kopulerar(!), vilket de gör månatligen (!!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar