Ett ständigt byggande

Efter att jag gjorde de små tabellerna för att se vilken typ av (riddarromantisk) borg man stötte på och att ha presenterat Hosidius som arbetar som stenhuggare kom jag att tänka på en av de största skillnaderna mellan kulturspel och de andra två smakerna: om det är riddarromantik eller mysfantasy så tänker man sig i regel att den där borgen man stöter på är färdig. Ska man kulturspela och gotta sig i paralleller med vår världs historia så är det nästan mer sannolikt att borgen är under uppförande, eller håller på att byggas om eller repareras.

Det är livliga arbetsplatser där det myllrar av kunniga hantverkare i färd med att utöva sitt yrke: stenhuggare, snickare, repslagare, korgmakare (ja nåt ska man ju bära all sten i!), smeder, osv. Ett nutida projekt i Frankrike är perfekt inspiration:

1100-talet är det århundrade då borgarna blir de klassiska stenbyggnader vi tänker på när vi pratar medeltida befästningar. Tidigare byggde man främst med jord och trä – även om sten användes för att bygga kärntorn här och var på kontinenten där goda förutsättningar fanns. Den klassiska ”motte and bailey”-modellen importeras till England tillsammans med de normandiska erövrarna under andra halvan av tusentalet. Den består grovt taget av en konstgjord kulle (motte) på vilken man ställer ett torn, och ett område inhägnat med pallisad (bailey). Ganska snart börjar man ersätta trätornen med konstruktioner i sten, och när de första korsfararna återvänder från sina upptåg i kring Jerusalem så har de med sig en hel del nya erfarenheter och idéer om hur saker och ting ska byggas för att vara lätta att försvara.

För kontinenten i Arcaria så passar det nog rätt fint att bara haka på den Europeiska modellen, men hur blir det med Albion? Där kommer det ju en romersk (pannonsk) invasion i rättan tid, det dyker upp vikingar och härjar (något som anges vara ett av startskotten för byggande av befästningsverk i nordvästra Europa), men sen kommer det ju inga normander och importerar borgen. Nej, istället är det Albion som invaderar Talmont. Klart att de albiska erövrarna lägger sig till med att bygga borgar för att försvara sina nyvunna landområden och plockar vanan med sig hem igen allteftersom de blir utkastade och får återvända till andra sidan Brandus sund. Sen blir det ju några år av strider med norog vilket lämnar Albion i brist på yrkeskrigare – en perfekt anledning till att bygga bättre försvarsverk som inte är beroende av stora garnisoner för att kunna vara effektiva. Som parallell till korsfararna som kom hem med idéer från Jerusalem har vi förstås de som rest till Castoria för att kämpa mot Mizhadirs härar under den heta solen.

Borgar är givetvis inte det enda som byggs. Vattenkraft är något som används flitigt under medeltiden och sprider sig tillsammans med klosterbyggandet. I boken Den dynamiska medeltiden nämns det att redan på 800-talet lär ett fransk kloster ha haft 59 vattenkvarnar på sina ägor och att ett engelskt dokument (den välkända Domesday Book) visar att man redan vid slutet av 1000-talet har i genomsnitt en vattenkvarn per 51 hushåll i England (5624 stycken). Exakt hur det sett ut i andra länder vet man inte, men att det sker en kraftig ökning i antalet vattenkraftsanläggningar under 1100-talet är tydligen belagt.

Vattenkraften används inte bara till kvarnar utan även till mekaniserande av annat arbete, till exempel valkning av tyger, något man tidigare gjorde genom att trampa tyget i stora kar med gammal urin (om jag förstått saken rätt är urinet till för att få ut fetterna ur ullen medan själva valkningen är för att göra tyget tätare).

Fröna till mer industriell verksamhet är alltså redan sådda på 1100-talet och sedan till sig eftersom. En del menar att kapitalismen helt klart är med på banan från 1200-talet, men både den och industriutvecklingen får sig väl en rejäl törn i samband med digerdöden i mitten av 1300-talet för att först komma på benen ordentligt under 1400-talet igen. Men! Nog om det. Istället ska jag avsluta med att nämna att vattenkvarnarna får sällskap av väderkvarnar med horisontell axel och vertikalt ställda vingar innan 1100-talet är slut, något som kommer sprida sig fort över Europa. Det kanske är för tidigt för att man ska se dem i Arcaria än, men någon driftig rollperson kanske kan passa på att uppfinna dem?

Illustration från 1100-talet, om internet inte ljuger för mig.