Järnharpan

Den som hört många av de gamla sångerna från Calanor och Albion har hört talas om den. Järnharpan, eller den svarta harpan som den också kallas. Ett instrument som sägs ha skapats redan på druidkonungen Aldrocs tid. Enligt en sång kan få alla som hör den spelas att falla i djup sömn. I en annan lockar den fram en tjock dimma som krigarkvinnan Penarddun använder för att leda sina kämpar nära inpå fiendens läger och vinna slaget genom list och mod. I en tredje används den av en ung krigare för att vinna hans älskades hjärta.

Det sångerna inte berättar är att det i själva verket inte är harpan som har den magiska kraften. Den är bara är vad det låter som: en harpa av järn. Anledningen till att den är förknippad med magisk kraft är att klangen i järnharpa är nära nog outhärdlig för sidhe. På samma vis som de fagra och förfärliga inte kan hantera järn så hör de ogärna den svarta harpans toner, och söker därför upp källan till obehaget för att göra slut på oljudet. De djärva, dumma eller desperata hjältarna i sångerna har alltså kallat sidhe till sig med harpan och sedan förhandlat till sig övernaturliga tjänster. Ingen minns det idag, men den unga krigare som vann sin älskades hjärta lurades i sin tur att ge upp sin själ.

Sannolikheten att det finns en sidhe i närheten som järnharpan kan locka till sig beror mycket på var man är. I städer är det snarast omöjligt, men i vildmark och nära vattendrag är chanserna desto bättre.

Troligen en bra plats för att locka fram en sidhe.

När någon spelar på järnharpan för att locka till sig en sidhe kan det vara intressant att slå för färdigheten att spela harpa, eller ett Närvaroslag ifall färdigheten saknas:

• Ett lyckat slag för färdigheten att spela harpa ger +2 på slaget för att se vilket humör sidhen är på. Ett misslyckat slag ger ingen modifikation.
• Ett lyckat Närvaroslag för någon som saknar rätt färdighet ger ingen modifikation på humöret, men ett misslyckat slag ger -2.

Humör (slå 2t6):
2. Vredgad (anfaller eller straffar sannolikt den som spelade harpan)
3-5. Ovillig (kräver ett högt pris)
6-8. Avvaktande (villig att förhandla)
9-11. Road (kräver ett lågt pris)
12. Hjälpsam (kräver bara en obetydlig gåva)

Om sidhen är avvaktande krävs vidare övertalning för att väcka intresse. Förhandla vidare, och slå eventuellt ett nytt slag för humör när något erbjudande lagts fram. Det kan man faktiskt göra lite när man vill (sidhe är ombytliga!), men mer än tre gånger blir nog för mycket.

Om sidhen vill straffa den som spelade harpan kan det gå till på många sätt, från mer komiska som att sidhen låter allt hår falla av personens kropp, till det mer allvarliga som att ta personen med sig till Den andra sidan. Givet att tid och rum fungerar annorlunda där kanske personen strax är tillbaka i vår värld trots att den åldrats betydligt. Andra idéer kan vara att kasta om grundegenskaper, ge personen någon lämplig nackdel (kanske drabbas den av Ärlighet i ett år och en dag?), och så vidare.

Ett högt pris kan vara något i stil med ett älskat minne, en viss förmåga, eller kanske rent utav personens själ. Då en sidhe inte har någon egen själv kanske ett sånt byte skulle innebära att sidhen blir människa, och människan blir sidhe (och därmed bunden till platsen)? Andra typer av höga pris skulle kunna vara ett barn, en hel bägare av personens eget blod, eller något annat man inte så lättvindigt ger bort.

Ett lågt pris skulle kunna vara ett mindre viktigt minne (kanske rentutav ett minne rollpersonen skulle vilja bli av med?), ett lock av rollpersonens hår, en värderad ägodel, eller liknande.

En obetydlig gåva kanske är en kyss, ett föremål utan särskilt värde, eller ett enda hårstrå.

Vad kan sidhen ge i utbyte? Säkert en hel del. Fundera inte så mycket över det i regelmekanik (låt sagans regler styra!), utan satsa på att få det mystiskt och magiskt istället. Utgå från vad personen ber om, och låt sidhen helt enkelt säga att personen begär för mycket om det låter orimligt stort. Inte ens de farliga och förfärliga har hur stora krafter som helst.