I gränslandet mellan självklart och chansartat

En sak jag gillar med Saga är att det är väldigt tydligt med att vissa handlingar är ”automatiska”, att man lyckas med dem utan att behöva slå några slag. Som exempel tas det upp hur en krukmakare med några år i yrket kan tillverka en vanlig, enkel kruka utan att behöva slå ett slag.

Greppet är knappast nytt, alla rollspel i alla tider har innehållet automatiska handlingar, men det är viktigt att det lyfts fram på ett vettigt vis. Det var länge sen sist nu, men jag har många gånger ondgjort mig över en del spelledare på något vis fått för sig att man svarar på ”Jag hoppar upp på hästen!” med ”Slå för Hoppa” trots att det inte är någon stressad situation. Neeeej! Värdelöst!

Visst, är det en tokdramatisk situation kan det förstås passa med ett slag, men i övrigt är det väl ändå inte ett dugg intressant. Var tusan kom det sättet att spelleda ifrån? Från att man var småsinta ungar och inte ville att rollpersonerna skull ha det för lätt eller var för mycket Conan och för lite Långben? Nåja.

I vissa fall känns hoppet mellan automatiskt lyckande och en helt chansartad handling ganska lång. Visst borde väl rollpersonen klara det här, men känns det rimligt att det skulle gå superbra varje gång?

I ett sånt läge kan det passa att slå ett färdighetsslag där ett ”misslyckat” slag (det vill säga ett slag över rollpersonens nivå eller färdighetsvärde i Saga och andra slå lågt-system) inte betyder ett misslyckande utan lyckat med en komplikation. Ett ”Ja, men …” för den som stött på det sättet att tänka. Ja, krukmakaren hinner få i ordning alla krukorna i tid, men glaseringen blir inte helt perfekt på några av dem.

Slag av den typen funkar väldigt bra för att se hur väl ett arbete utförs av någon som kan sin sak rätt bra. Om slaget är under rollpersonens nivå/färdighetsvärde så görs det utan anmärkning, om det är över så arbetet helt okej men med nån imperfektion. Riktigt låga slag kan förstås peka på exceptionellt bra arbete. Skulle slaget landa på 20 så kanske det är misslyckat ändå?

Det bästa med den här typen av regelanvändande är att man slipper räkna eller röra om något i siffrorna, man lägger bara till ett nytt sätt att tolka vad slaget innebär och det går att stoppa i in i de flesta rollspel av klassiska snitt.