I lördags såg jag Prins Valiant, spelfilmen från 1954 med bland andra Robert Wagner, Janet Leigh och James Mason. Jag antar att jag borde skriva nåt om det men ärligt talat är jag fortfarande lite matt och förundrad.
Några tankar som for igenom mitt huvud:
Vilken jäkla peruk!
Jäklar vilket överaktivt soundtrack!
Helveeeeete så många hornprydda hjälmar!
Det där är ju inget svärd, det är en bit tågräls!
Det här kanske låter negativt, men jag är inte säker på att det är det. Det var en omtumlande erfarenhet att se den här filmen, och jag tror det kommer ta ytterligare ett par veckor av återhämtning för att kunna säga nåt sammanhängande om den. Gillar man mustascher, vikingahjälmar med horn och 50-talsfärg så ska man absolut se den, men man får vara beredd på att livet kan komma att delas upp i före Prins Valiant och efter Prins Valiant.
Kika på trailern och fundera på om du är villig att ta risken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar