Ett möte framför katedralen

Se, de möts. Hon, grevinnan, glad att se honom. Han, en uppkomling i vackra kläder, plågad av det han måste säga henne.

Söker han hjälp? Är det kanske skulder som fått honom att uppsöka henne? Eller har han hört – kanske till och med sett – något som hon måste få veta? Stöld, planer på förräderi, samröre med svartkonst?

Målningen föreställer i själva verket Laura och författaren Petrarca. Han har tydligen skrivit mycket om henne, men exakt vilken Laura det faktiskt är fråga om är osäkert. Många har pekat ut Laura de Noves, maka till greven Hugues de Sade (ja, markisen de Sade är deras ättling)

Det är Eleanore Fortescue-Brickdale som målat och den kommer från Eleanore Fortescue-Brickdale’s Golden Book of Famous Women från 1919 som innehåller färgmålningar som hon gjort föreställande diverse kända kvinnor från litteraturen (somliga fiktiva, somliga inte) och utvalda avsnitt från olika författares texter. Du kan själv bläddra igenom den på archive.org!

Slumpa fram bondeintriger med Jord & blod!

Högtidlighållandet av det lokala helgonet närmar sig och bara prästen vet 
att reliken egentligen blivit stulen.
Tre kandelabrar i silver, stulna från kyrkan, gömda i en mjölsäck.
En änka som kräver ersättning för att ha blivit anklagad för stöld.
En ko som sinat har fått rykten om trolldom att florera.

Igår träffade jag mina historieintresserade vänner Einar och Johan. Vi skulle egentligen spela rollspel, men hittade inte riktigt fokus. Istället skrev vi ett orakel för att slumpa fram intriger i en by någonstans på Albions landsbygd. De inledande raderna är exempel på saker som finns med.

Klicka här för att ladda ner pdf:en Jord & blod!

”Vaddå orakel?” kanske du undrar. Jo, det är ungefär som en vanlig slumptabell fast istället för att vara numrerad som vanligt så är den upplagd så att man drar kort från en kortlek.

Jag har spelat mycket med orakel sen jag stötte på spelet In a Wicked Age (där idén kommer ifrån). Framförallt har jag använt dem tillsammans med det norska spelet Archipelago som är ganska friformigt.

Ta en titt och se om det är nåt du kan ha användning för!

Tillägg 16/2: Det visar sig att jag råkat välja ett namn till oraklet som är ett gammalt nazistiskt uttryck fast vänt bak och fram. Min tanke var att det handlar om bönder så jord är ju viktigt hela tiden, och att det finns lite mord och slagsmål och sånt på listan över händelser vilket symboliseras fint av blod. Jag googlade för att kolla att det inte var något som hette så redan och missade nazistvarianten. Ingen avsiktlig koppling alltså.

Namnet får i vilket fall stå. Det nazistiska projektet kan omöjligen få lägga beslag på två så grundläggande ord för varje människa som inte lever på 100 % konstgjord mat.

Fyra år med Nor Bannog

Idag är det fyraårsjubileum för Nor Bannog. Det var i januari 2012 som jag bestämde mig för att sjösätta en blogg till ett svenskt rollspel som jag tyckte förtjänade mer snack och buzz.

Nu, 2016 finns en rykande färsk utgåva i butikerna, och en del av materialet är sådant som plockats härifrån bloggen.

För min del finns det en risk med det. Jag har hållit igång bloggen, samlat en del material i häftena, och nu finns en del i nya boken. Risken är att jag skulle kunna nöja mig så. Projektet har på något sätt fått en fast form, det går att ta på.

Nor Bannog fick under 2015 på sätt och vis fast form i Mikael Hassels DrakSaga också. Mina inlägg om hur olika fantasyvarelser skulle kunna göras i Sagas regelsystem bidrog med lite inspiration till en omarbetning av Sagas grundregler där målet var att fånga känslan av Drakar och Demoner. Reslutatet finns som pdf på DriveThruRPG eller som print on demand-bok till självkostnadspris på Lulu.com.

Bloggen i sig fick inte så mycket kärlek och tid under 2015. I genomsnitt skrev jag ett inlägg varannan vecka, men i praktiken kom så gott som alla de inläggen under årets första halva. Jag hoppas att 2016 blir ett mer aktivt år. Än finns det gott om böcker som jag inte har läst eller som jag bara plockat någon enstaka godbit ur.

Några av böckerna jag skulle vilja hinna med att ösa ur i år.

Vad kan tänkas dyka upp under året då?

En del av mig skulle vilja syssla med ganska konkreta saker. Skriva ihop material om någon by eller något kloster kanske. Sånt som går att plocka fram och faktiskt använda. Det lite luriga nu när Saga finns i butik igen är om sådant material i första hand ska hit till bloggen eller om det borde skickas till speltidningen Fenix och läggas upp här eller på SagaGames hemsida sedan.

I juni ifjol skrev jag att jag tycker vi ska korspolinera mera: flytta världar till olika system, låna, stjäla och ha oss. I den andan skulle jag under året gärna titta närmare på Järn och Blood & Bronze.

Andra utgåvan av Saga är här!

Häromdagen begav jag mig till min Collectors Point här hemma i Umeå och hämtade upp ett exemplar av nya Saga. Trots att jag haft ett två dagar på mig har jag inte riktigt kommit över hur stor den nya boken är.

Andra utgåvan till vänster, den första till höger. I bakgrunden min kökstapet.

De som tyckte första utgåvan hade liten storlek på texten kan glädje sig över att texten nu är väldigt stor istället. Hade det inte var för att boken i sig var så pass stor (inlagan är hög som A4 men smalare) så hade det varit alldeles för mycket, men nu känns det maffigt på något vis.

Något som verkligen bidrar till den känslan är förstås att boken är tjock också – strax över 400 sidor, En dryg fjärdedel är material som är nytt eller tidigare har varit spritt i olika nummer av speltidningen Fenix (som förresten kör en Kickstarter just nu!) eller bara funnits på nätet.

Innehållsförteckningen ser ut som följer:

Kapitel 1, Saga
Kapitel 2, Rollpersonen
Kapitel 3, Att utföra handlingar
kapitel 4, Utrustning
Kapitel 5, Strid
Kapitel 6, Magi
Kapitel 7, Världen
Kapitel 8, Albion
Kapitel 9, Calevan
Kapitel 10, Selinor
Kapitel 11, Bestiarium albica
Kapitel 12, Äventyr

Appendix I: Spelledarverktyg
Appendix II: Helighet och hyckleri
Appendix III: Ett ständigt byggande?
Appendix IV: Arcarias helgon
Appendix V: Spelledarpersoner
Appendix VI: Namnlistor
Appendix VII: Myter och legender i Arcaria
Appendix VIII: Konspirationer

Även om det stod klart från början att nya utgåvan skulle domineras av världsmaterial, spelledarverktyg och äventyr så var jag ändå inte riktigt beredd på hur det skulle visa sig i verkligenheten. På bilden här nedanför ligger märkbandet mellan sidorna 142 och 143, där världskapitelet börjar.

Ooooh, märkband i nya utgåvan!

Boken är förresten förvånansvärt lätt för att vara så pass stor, så bli inte skrämd av allt prat om hur stor den är. Gå och kläm på den i en butik när dig, hos en kompis, eller beställ hem ett exemplar helt enkelt.

Hur bar folk grejer på medeltiden egentligen?

Ja, alla de där pinalerna du köpt åt din rollperson med de få silverslantarna hen fick som startkapital, vad ska de packas i när du drar ut på äventyr? ”I ryggsäcken såklart!” kanske du ropar. Mjo, ryggsäcken finns ju med i utrustningslistan i Saga. Men … det är ju inte purjo. Nåt som är lite mer historiskt förankrat är det som brukar kallas fässing eller martebosäck.

Det är i grund och botten helt enkelt ett avlångt stycke tyg som man syr ihop på sådant vis att det blir en tygtub med en öppning i mitten eller så. Eftersom jag flyger till Gotland om några timmar och det råkar vara något slags jippo där så tänkte jag att jag kanske skulle skaffa mig något att bära saker i, och sydde mig därför just en sådan säck. Jag följde min vän Lindas sömnadsbeskrivning från hennes blogg Hantverkat.

Det kanske hade varit mer pedagogiskt att ta en bild
med säcken tom, men anyways. Hål i mitten!

Det finurliga är att det går att vrida tyget lite så att öppningen går igen. Sedan är det bara att hänga den över axeln för att vips ha en bärsäck som det inte faller saker ur och förhoppningsvis inte kräver några händer. Detta demonstreras här nedan av en vacker och ödmjuk modell som av en händelse råkar vara jag:

För fler tips om hur din rollperson kan bära saker på ett mer medeltidigt vis än i ryggsäck så rekommenderar jag de här två inläggen från andra bloggare om medeltidigheter:

Out and about with all your stuff. I det här inlägget på bloggen Exploring the Medieval Hunt så går Johan Käll igenom ett flertal metoder för att få med sig saker. Han resonerar också kring om det verkligen var så många som behövde dra med sig så mycket pinaler till vardags. Riktigt matnyttigt.

Vad Sarah Wagner tittar närmare på i inlägget Innan barnvagnen - att bära barn på bloggen Som när det begav sig … ja, det kanske ni kan gissa er till? Kolla in det, bara 1300-talsbilden där det sticker upp två små struthättor ur korgen som en vandrare bär på ryggen är värd det!

Margery Russell, kapare

För ett tag sen skaffade jag Medieval Women av Eileen Power. Om jag förstått saken rätt är det något av en klassiker när det gäller böcker om medeltiden, men jag tänkte inte orda så mycket om den just nu: jag har nämligen inte hunnit läsa så mycket i den. Men här ska ni få en godsak från kapitel tre:

Någon gång under andra halvan av 1300-talet så blev Margery Russell från Coventry bestulen på varor till ett värde av £800 i den spanska hamnstaden Santander. För att hon skulle kunna ersätta summan såg hon till att skaffa ett kaparbrev som gav henne rätt att beslagta varor från spanska skepp. Tydligen passade hon på att ta mer än spanjorerna tyckte var rimligt så de framförde klagomål mot henne till den engelska kronan.

Hur mycket var £800 värt då egentligen? Väldigt bra fråga. Enligt den här sidan så skulle det ha räckt till ett år i klosterskola åt 400 barn ~1392, till nästan 900 böcker 1397. Även om det är fantastiskt grova beräkningar så tror jag det räcker för att konstatera att Margery Russell inte var någon småhandlare.

Den lilla snutten om Margery är ett av flera exempel på änkor som tog över makens affärsrörelse när efter hans frånfälle. Det är lite roligare än de flesta dock, för de andra blir inte nödvändigtvis ivriga och hämdlystna kapare. Och ivriga och hämdlystna kapare är ju rollspelsguld, oavsett om det är en spelledarperson eller rollperson!

En kampanj med handlare och kapare borde inte vara så lurig att få ihop. Haven tycks mer eller mindre ha varit laglösa, handeln flitig och rutterna vidsträckta. Och du, det behövs inga trekantiga hattar för att kunna ha kul med pirater!

Som om en av grundstenarna saknas

Idag kom officiellt besked från Järnringen och Fria Ligan, så nu är det bara att påbörja processen att inse att Anders Lekberg har gått bort.

Det känns väldigt märkligt.

Trots att jag inte träffade honom mer än en handfull gånger på olika konvent så känns det som ett tomrum har uppstått. Som om en av grundstenarna saknas i muren, och muren är väl i det här fallet rollspelssverige.

Jag tror det är svårt att få en riktigt bra bild av vilken impact Anders egentligen haft på rollspelshobbyn i Sverige. Jag föreställer mig att det var hans ständigt positiva och stöttande inställning som gjorde störst skillnad, utan att förringa hans bidrag som skapare eller som aktiv i branschen genom spelbutiken Lekbergs som kommit att bli en stark länk i distributionskedjan för en del svenska rollspel.

Anders var tidigt en supporter av Saga: han bloggade en del och skrev en artikel till Fenix 1/2007 om fauner och avaher, två nya sorters varelser i Calanor, och det har gått en knapp månad sedan jag ville uppmuntra till att korspollinera mera i rollspelshobbyn och lyfte fram hans Saga Trudvang som ett gott exempel.

Han fanns med i mina första tankar på ett bloggprojekt för att stötta Saga. Jag kontaktade honom, Anders Gustafsson och Anders Blixt, och åtminstone enligt mitt minne var alla ganska positiva, men ingen lika positiv som Anders Lekberg. Inte ens jag som la fram idén. Det projektet lyfte aldrig, men tanken på en Saga-blogg låg kvar hos mig och fick tillslut liv i form av Nor Bannog.

När jag blickar tillbaka på det här viset inser jag att Anders Lekberg på vissa sätt varit en förebild för mig utan att jag varit medveten om det.

Tack Anders för det du gav till hobbyn, i stort och i smått.