Redo för GothCon XXXVIII

Häftena är klara och packade för GothCon. Nästa gång de kommer ur sin kartong så finnas de vid borden som Rävsvans och Urverk delar i den södra byggnaden!

Beställningssidan uppdaterad

Nu är beställningssidan uppdaterad med bilder på framsidor och uppslag, samt baksidestexter och innehållsförteckningar för Nor Bannog III och Nor Bannog IV!

Uppsnofsade husregler

Ett neslig skrivfel upptäcktes i mitt husregeldokumentet på nedladdningssidan, så nu har jag fixat stavningen och uppdaterat det grafiska.

Direktlänk för den nyfikne: Rollpersoner till Saga. PDF, 64 kB.

Nor Bannog III och IV är på gång

Det är ju snart dags för GothCon igen, så jag har kommit igång med att sammanställa Nor Bannog III och IV. Eller, jag har kommit så långt att jag sitter och kollar vilka knasigheter som smugit sig in. Stackars broder Anselm hade fått foten avkapad till exempel.

Innehållsförteckning och bilder på omslagen och ett uppslag ur vardera kommer finns att se på beställningssidan nån gång nästa vecka kanske. Jag hojtar till när det är klart.

Mindre enkel heraldik

Om man klickar här kan man hitta en pdf med titeln Heraldry Book. Det är 14 sidor med slumptabeller för att rulla fram heraldiska vapen. Det blir en himla massa kombinationer det. Tack till HEM för tipset!

Fisk hos fiskhandlaren

Förra veckan spenderade jag i Paris. En av de sakerna som slog mig mest var när jag kom gående längs gatan och undrade vad det var för märkligt som pågick vid gathörnet. Några personer höll på att spola av asfalten och styra runt med lite lådor på hjul.

Skylten sa något om "poisson" och i bakhuvudet tänkte jag att det hade nåt med fisk att göra. Det bekräftades strax av näsan. De som spolade av gatan var fiskmånglare. Jag måste ha sett riktigt fånig ut när jag vandrade vidare och log stort.

När det gäller både mat och många andra varor är vi rätt vana vid att allt ska finnas på samma ställe här i Sverige. I historiskt perspektiv är det väl fortfarande att se som nymodighet. Det man fortfarande ser i Paris – en slaktare här, en fiskhandlare där, ett bageri i varje kvarter – är nog inte så annorlunda från hur det var i svenska städer fram till, ja kanske 60-tal?

Under 1200- och 1300-tal växte ganska komplicerade regler och procedurer för vem som får göra vad, när och hur fram för yrkesutövning. Dels förhandlade gillena fram rättigheter från staden, dels reglerade gillenas stadgar hur de verksamma inom yrket fick agera. Här är några exempel på bestämmelser rörande guldsmederna i Paris 1268:

"IV. Ingen guldsmed får ha mer än en främmande lärling. Men från sina egna släktled eller från sin frus, vare sig nära eller avlägsna, får han ha så många som han behagar."

"VI. Ingen guldsmed får arbeta nattetid, förutom om arbetet är för Kungen, Drottningen, deras barn, deras bröder, eller biskopen av Paris."

"VII. Ingen guldsmed är skyldig tull eller andra skatter på något han köper eller säljer om det tillhör hantverket."

Drickbart vatten och kvinnor med makt

Tänkte det kunde passa med lite söndagsläsning, så här kommer två länkar jag snappat upp på Facebook.

Den första går till en bloggpost där författaren vill göra upp med myten om att ingen drack vatten på medeltiden. En mycket kär och välvårdad myt. Jag kände mig lite tagen på sängen när jag började läsa, för jag har också köpt den. Samtidigt är bästa vattnet jag vet från en kallkälla i skogen vid familjens sommarstuga. Folk var ju rätt mycket som folk förr i tiden, så nog borde de väl kunnat leta sig till drickbart vatten också.

Den andra är en debatt artikel i DN där ett antal historiker lyfter fram att det fortfarande är dolt i skolböckerna att det i många fall varit kvinnorna som styrde och utövade makt.