Fisk hos fiskhandlaren

Förra veckan spenderade jag i Paris. En av de sakerna som slog mig mest var när jag kom gående längs gatan och undrade vad det var för märkligt som pågick vid gathörnet. Några personer höll på att spola av asfalten och styra runt med lite lådor på hjul.

Skylten sa något om "poisson" och i bakhuvudet tänkte jag att det hade nåt med fisk att göra. Det bekräftades strax av näsan. De som spolade av gatan var fiskmånglare. Jag måste ha sett riktigt fånig ut när jag vandrade vidare och log stort.

När det gäller både mat och många andra varor är vi rätt vana vid att allt ska finnas på samma ställe här i Sverige. I historiskt perspektiv är det väl fortfarande att se som nymodighet. Det man fortfarande ser i Paris – en slaktare här, en fiskhandlare där, ett bageri i varje kvarter – är nog inte så annorlunda från hur det var i svenska städer fram till, ja kanske 60-tal?

Under 1200- och 1300-tal växte ganska komplicerade regler och procedurer för vem som får göra vad, när och hur fram för yrkesutövning. Dels förhandlade gillena fram rättigheter från staden, dels reglerade gillenas stadgar hur de verksamma inom yrket fick agera. Här är några exempel på bestämmelser rörande guldsmederna i Paris 1268:

"IV. Ingen guldsmed får ha mer än en främmande lärling. Men från sina egna släktled eller från sin frus, vare sig nära eller avlägsna, får han ha så många som han behagar."

"VI. Ingen guldsmed får arbeta nattetid, förutom om arbetet är för Kungen, Drottningen, deras barn, deras bröder, eller biskopen av Paris."

"VII. Ingen guldsmed är skyldig tull eller andra skatter på något han köper eller säljer om det tillhör hantverket."

"X. Guldsmederna i Paris är undantagna från vakt, men är ålagda att betala de brukliga avgifterna till Kungen."

Det där med vakt är lite intressant: i Paris vid den här tiden var flera gillen ålagda att antingen ställa upp med frivilliga eller att hyra in folk för att tjänstgöra i nattvakten, men det slapp visst guldsmederna.

Jag har läst nånstans (troligen i Life in a Medieval City) att den som arbetade med att laga kläder inte fick pressa och stryka dem så de kunde misstas för nya – det var ju andra handlare som sysslade med sånt. Den här typen av till synes bisarra regler har finns det nog gott om än idag. Så vitt jag vet får inte en vindkraftstekniker med elutbildning byta säkring hur som helst på marken, och en vanlig elektriker har ingen höghöjdsutbildning så den får inte klättra upp och dona med vindturbinen.

I fantasyrollspel blir det ofta att man handlar i en handelsbod som nog har sin främsta förebild i westernfilmer, ett litet ställe där det finns rep, hackor och ammunition. Det verkar inte ha så mycket med det medeltida upplägget att göra. Nej, fisk köper man hos fiskhandlaren.