19 juli 2012
Men Tawhiderna då?
Ja, just! Jag glömde ju faktiskt en grupp igår när jag pysslade med namn från Seyadh och Khamad: de stolta ökennomaderna man kallar Tawhider. I det fallet tänker jag helt enkelt rekommendera den namnlista med berbiska namn som Jessica Hammer sammanställt för Story Games Name Project.
18 juli 2012
Namn från Seyadh och Khamad
Seyadh och Khamad är troligen de riken med mest intrikat namnkultur i Arcaria. Ett fullständigt namn kan bestå av upp till fem element som alla kan användas samtidigt:
Att redogöra för några föräldrar är ett bra sätt att bygga ett mer imponerande namn. Genom att slå tre t20 och läsa av resultaten lite slumpmässigt på namnlistorna så får jag till exempel namnet Jabir ibn Asad ibn Bilal (Jabir son till Asad son till Jabir – ism + nasab för två generationer bakåt).
Som det står ovan så kan man ibland ha ett religiöst laqab som ism. För att göra det så tar man ordet för tjänare (abd för män, amat för kvinnor) och lägger till ett av den Endes namn (jag föreslår att man lånar ett av Allah om man inte har några andra idéer). Amat aš-Šakūr (”Den Tacksammes tjänarinna”) och Abd al-Khāliq (”Skaparens tjänare”) kan alltså fungera både som förnamn och tillnamn.
Här har vi alla fem elementen, med en twist:
För den som vill ha ett komplett namn utan för mycket krångel så är kunya + ism + nasab (förälder till, eget namn, barn till) ett bra val. Annars upprepar jag: ism + tillnamn på svenska. Det kommer man hur långt som helst med.
Vill man hitta några laqab och nisba man kan använda så finns det listor här och här. Den senare länken består i stort av en artikel om just arabisk namnsed och rekommenderas till den som vill grotta ner sig mer. Det jag har återgivit här ovan är lite förenklat.
Här kommer listorna med förnamn:
Kvinnonamn
- Ett förnamn, kallat ism.
- Ett namn som visar att man är abu (far) eller umm (mor) till sitt äldsta barn. Namnet kallas kunya, och används vid respektfullt tilltal. Vid användning av hela namnet kommer det här allra först.
- Ett (eller flera) namn som säger vem man är son (ibn) eller dotter (bint) till, kallat nasab. Man kan fortsätta fler generationer bakåt, men det är mycket ovanligt att gå längre än tre.
- Ett tillnamn som beskriver någon egenskap personen har eller skulle vilja ha, kallat laqab. I vissa fall, särskilt om namnet beskriver en som al-Wáhids tjänare, ersätter detta laqab ens ism.
- Ett tillnamn baserat på yrke, släkttillhörighet, eller var man kommer ifrån, kallat nisba. Sista delen av ett namn.
Att redogöra för några föräldrar är ett bra sätt att bygga ett mer imponerande namn. Genom att slå tre t20 och läsa av resultaten lite slumpmässigt på namnlistorna så får jag till exempel namnet Jabir ibn Asad ibn Bilal (Jabir son till Asad son till Jabir – ism + nasab för två generationer bakåt).
Som det står ovan så kan man ibland ha ett religiöst laqab som ism. För att göra det så tar man ordet för tjänare (abd för män, amat för kvinnor) och lägger till ett av den Endes namn (jag föreslår att man lånar ett av Allah om man inte har några andra idéer). Amat aš-Šakūr (”Den Tacksammes tjänarinna”) och Abd al-Khāliq (”Skaparens tjänare”) kan alltså fungera både som förnamn och tillnamn.
Här har vi alla fem elementen, med en twist:
Abu Amat aš-Šakūr Yamin al-Rashid ibn Abi Wasil ibn Sufyan al-AshshābKunya allra först, dotterns ism (Amat aš-Šakūr) är i form av en religiös laqab/ism-variant. Sedan hans eget namn Yamin (ism) och hans laqab (al-Rashid betyder ungefär ”den rättstyrde”). Sedan kommer nasab för två generationer. Här är twisten: namnet referar till Yamins far med kunya (Abu blir Abi i det sammanhanget), så Wasil är en bror till Yamin. Yamins far är i sin tur son till Sufyan. Sist av allt kommer nisba, ett tillnamn baserat på yrke i det här fallet, och Yamin är alltså medicinalväxtodlare. Puh!
För den som vill ha ett komplett namn utan för mycket krångel så är kunya + ism + nasab (förälder till, eget namn, barn till) ett bra val. Annars upprepar jag: ism + tillnamn på svenska. Det kommer man hur långt som helst med.
Vill man hitta några laqab och nisba man kan använda så finns det listor här och här. Den senare länken består i stort av en artikel om just arabisk namnsed och rekommenderas till den som vill grotta ner sig mer. Det jag har återgivit här ovan är lite förenklat.
Här kommer listorna med förnamn:
Kvinnonamn
- Abdah
- Aziza
- Danā
- Faynān
- Hadija
- Halima
- Ḥamda
- Izza
- Jamila
- Kanza
- Layla
- Maryam
- Najma
- Nuzha
- Rahmat
- Rashida
- Rasis
- Salma
- Ulayya
- Zahra
- Aminah
- Atikah
- Baraka
- Dananir
- Fathuna
- Ḥalāwa
- Ḥassāna
- Hushayma
- Karima
- Mahjūna
- Nalkah
- Nu’ayma
- Qusayma
- Rayḥana
- Raziya
- Sabiha
- Sayyida
- Umayma
- Zaynab
- Zulaikha
- Ahmad
- Asad
- Asim
- Bakr
- Bilal
- Darras
- Dirar
- Farras
- Ghalib
- Hammad
- Jabir
- Khalid
- Salim
- Sinan
- Sufyan
- Tahir
- Umar
- Utbah
- Wasil
- Yaskar
- Babak
- Bashshar
- Dabbah
- Farqad
- Hamid
- Harun
- Hassan
- Khuzaymah
- Mansur
- Nasr
- Qurrah
- Rashid
- Sabur
- Shaybah
- Sulaiman
- Talib
- Uthman
- Yamin
- Yasir
- Ziyad
15 juli 2012
Namn från Normark, Hamar och Skjagland
Utan vidare omsvep har jag nöjet att presentera ett gäng namn som inte bara hör hemma i vikingaländerna utan även i mina två favoriter bland Albions län, nämligen Tumbria och Highstone.
Här och där förekommer den härliga bokstaven ð (edd, eth, edh). Den kanske verkar avskräckande, men man behöver inte göra det svårare än att uttala den ungefär som th i engelskans ”them”.
Kvinnonamn
Här och där förekommer den härliga bokstaven ð (edd, eth, edh). Den kanske verkar avskräckande, men man behöver inte göra det svårare än att uttala den ungefär som th i engelskans ”them”.
Kvinnonamn
- Alvi
- Botvi
- Disa
- Finna
- Halla
- Helvi
- Hlif
- Holma
- Ingdis
- Jodis
- Jora
- Njala
- Ragna
- Runa
- Signe
- Svala
- Tova
- Unna
- Virun
- Yrsa
- Alfhildr
- Auða
- Eydis
- Fríða
- Halldis
- Herdis
- Hroða
- Ingifast
- Ingunn
- Lifdis
- Oddrun
- Ragnhildr
- Rannveig
- Roshildr
- Salgerðr
- Solbjörg
- Solveig
- Ulfrun
- Valdis
- Vigdis
- Ale
- Anund
- Are
- Atli
- Bersi
- Björn
- Egill
- Einarr
- Finn
- Galdur
- Hafni
- Halvdan
- Ketill
- Orm
- Ottarr
- Rafnar
- Ragi
- Runar
- Steinn
- Toli
- Aðalbjörn
- Aðalsteinn
- Asmundr
- Botvid
- Brandr
- Böðvar
- Eymund
- Eyvind
- Gisli
- Grettir
- Gyllir
- Holmfast
- Hrappr
- Kettilmundr
- Kolgrim
- Ragnfast
- Rurik
- Salmundr
- Valdrikr
- Viðfastr
13 juli 2012
Rollpersonen i det medeltida samhället
Jag tänkte jag skulle dela med mig av det som jag just nu tror är nyckeln till att placera sin rollperson i det medeltida samhället. Det är två enkla frågor:
1. Vem tjänar du?
2. Vilka är din familj?
Om man svarar på de frågorna utan att säga ”ingen” och ”har ingen (de blev alla dödade av illvättar)” så har man antagligen en rollperson som fungerar bra att ägna sig åt kulturspel med. Den klassiska äventyrartypen som inte har några lojaliteter är nog mest bara lämpad som tjyv och bandit om man vill ägna sig åt kulturspel.
Ingen välanpassad individ i det medeltida samhället står utan någon att tjäna. Som hantverkarlärling tjänar du din mästare, som riddare har du svurit att tjäna någon ädling av viss betydelse, som en av kyrkans tjänare så har du plikter både mot mänskliga överordnade och Rama. Till och med en regent har någon att tjäna: även om det inte finns någon önskan att tjäna folket så måste regenten i alla fall tjäna sina vasaller.
Här kommer alltså det luriga: de här banden är ömsesidiga. Jag tjänar inte dig utan förbehåll, utan jag får något tillbaka. Bonden som brukar jorden får beskydd och själva jorden i sig till låns av riddaren som äger den. Den här riddaren i sin tur kanske har en marknad som inkomstkälla som den fått som förläning från en biskop. Biskopen förväntar sig att riddaren ställer upp militärt vid behov och en viss andel av vinsten i gengäld, medan biskopen själv måste tjäna kyrkan för att bli kvar i sin maktställning. Alla de här banden är personliga och bygger på löften om tjänster och gentjänster, så det är mycket intressant att veta vem du tjänar (och vilka som tjänar dig).
Vilka som är din familj kanske är allra viktigast när du råkat illa ut. Familjen kan hjälpa dig ekonomiskt och juridiskt (ett vittnesmål om din goda karaktär kan vara tillräckligt för att fria dig från misstankar om brott!) och är din trygghet i tillvaron. På många sätt är inte individen lika intressant i det medeltida samhället, utan familjen är på sätt och vis den minsta enheten.
Med familj menar jag inte bara blodsband. Som hantverkarlärling lever du som en del av mästarens hushåll och ingår därmed i dennes familj. Som medlem i en klosterorden så är ditt kloster din familj.
Om du vill integrera din rollperson i samhället, fundera på vem du tjänar och vilka din familj är.
1. Vem tjänar du?
2. Vilka är din familj?
Om man svarar på de frågorna utan att säga ”ingen” och ”har ingen (de blev alla dödade av illvättar)” så har man antagligen en rollperson som fungerar bra att ägna sig åt kulturspel med. Den klassiska äventyrartypen som inte har några lojaliteter är nog mest bara lämpad som tjyv och bandit om man vill ägna sig åt kulturspel.
Ingen välanpassad individ i det medeltida samhället står utan någon att tjäna. Som hantverkarlärling tjänar du din mästare, som riddare har du svurit att tjäna någon ädling av viss betydelse, som en av kyrkans tjänare så har du plikter både mot mänskliga överordnade och Rama. Till och med en regent har någon att tjäna: även om det inte finns någon önskan att tjäna folket så måste regenten i alla fall tjäna sina vasaller.
Här kommer alltså det luriga: de här banden är ömsesidiga. Jag tjänar inte dig utan förbehåll, utan jag får något tillbaka. Bonden som brukar jorden får beskydd och själva jorden i sig till låns av riddaren som äger den. Den här riddaren i sin tur kanske har en marknad som inkomstkälla som den fått som förläning från en biskop. Biskopen förväntar sig att riddaren ställer upp militärt vid behov och en viss andel av vinsten i gengäld, medan biskopen själv måste tjäna kyrkan för att bli kvar i sin maktställning. Alla de här banden är personliga och bygger på löften om tjänster och gentjänster, så det är mycket intressant att veta vem du tjänar (och vilka som tjänar dig).
Vilka som är din familj kanske är allra viktigast när du råkat illa ut. Familjen kan hjälpa dig ekonomiskt och juridiskt (ett vittnesmål om din goda karaktär kan vara tillräckligt för att fria dig från misstankar om brott!) och är din trygghet i tillvaron. På många sätt är inte individen lika intressant i det medeltida samhället, utan familjen är på sätt och vis den minsta enheten.
Med familj menar jag inte bara blodsband. Som hantverkarlärling lever du som en del av mästarens hushåll och ingår därmed i dennes familj. Som medlem i en klosterorden så är ditt kloster din familj.
Om du vill integrera din rollperson i samhället, fundera på vem du tjänar och vilka din familj är.
11 juli 2012
Life in a Medieval City
I samband med att jag fick tipset om artikeln rörande kvinnor och arbete under medeltiden i början av juni så snappade jag också upp en rekommendation om Frances och Joseph Gies’ böcker Life in a Medieval City, Life in a Medieval Castle, och Life in a Medieval Village från Meg Baker.
För några veckor sedan läste jag ut Life in a Medieval City och kan nu vidarebefordra rekommendationen. Boken fokuserar på livet i staden Troyes 1250 och är full av intressanta saker rörande vardagslivet i staden i stort och smått. Särskilt upplysande tyckte jag det var att läsa om handel och hantverk – två områden som var mycket mer utvecklade än jag hade trott.
Jag har börjat på Life in a Medieval Castle och än så länge verkar även den full med smaskiga saker. Det här är den typ av böcker som nog är min största inspiration till Saga. Jag snubblar över små bitar av information som jag gärna vill ta med mig från böckerna om historia in i spelvärlden och se hur de får liv. Ett exempel från Life in a Medieval City: vävarna är bland de första att utvidga lärlingssystemet med gesällnivån (tidigare fanns bara lärlingar och mästare). Anledningen är för att man vill säkerställa tillgång till kunniga arbetare, för det krävs en många utbildade händer för storskalig tygproduktion. Hur reagerar vävgesällerna i Selinor på att plötsligt behöva söka anställning månad för månad i flera år istället för att bli mästare direkt som generationen innan?
Paret Gies har skrivet flera böcker till, både ihop och var för sig, och jag tycker alla titlarna ser intressanta ut. Kanske har jag några år av antikvariatsurfning framför mig?
För några veckor sedan läste jag ut Life in a Medieval City och kan nu vidarebefordra rekommendationen. Boken fokuserar på livet i staden Troyes 1250 och är full av intressanta saker rörande vardagslivet i staden i stort och smått. Särskilt upplysande tyckte jag det var att läsa om handel och hantverk – två områden som var mycket mer utvecklade än jag hade trott.
Jag har börjat på Life in a Medieval Castle och än så länge verkar även den full med smaskiga saker. Det här är den typ av böcker som nog är min största inspiration till Saga. Jag snubblar över små bitar av information som jag gärna vill ta med mig från böckerna om historia in i spelvärlden och se hur de får liv. Ett exempel från Life in a Medieval City: vävarna är bland de första att utvidga lärlingssystemet med gesällnivån (tidigare fanns bara lärlingar och mästare). Anledningen är för att man vill säkerställa tillgång till kunniga arbetare, för det krävs en många utbildade händer för storskalig tygproduktion. Hur reagerar vävgesällerna i Selinor på att plötsligt behöva söka anställning månad för månad i flera år istället för att bli mästare direkt som generationen innan?
Paret Gies har skrivet flera böcker till, både ihop och var för sig, och jag tycker alla titlarna ser intressanta ut. Kanske har jag några år av antikvariatsurfning framför mig?
09 juli 2012
Namn från Albion och Calanor
I riket Albion kan man stöta på namn av flera ursprung. Bland adeln är pannonska namn vanliga och i öster bär nordmännens ättlingar alltjämt vikinganamn, medan befolkningen i stort oftast har namn ur den inhemska albiska traditionen. Det är albiska namn som dagens listor innehåller.
Då Albion är utgångspunkten för Saga så tänkte jag att det var bra att ha extra många albiska namn. Alltså är det tre listor idag. Den tredje är tänkt att passa Calanor lite extra bra. Jag har försökt undvika dubletter från namnlistan i regelboken, men det kan ha slunkit med något namn som redan finns där.
Kvinnonamn
Då Albion är utgångspunkten för Saga så tänkte jag att det var bra att ha extra många albiska namn. Alltså är det tre listor idag. Den tredje är tänkt att passa Calanor lite extra bra. Jag har försökt undvika dubletter från namnlistan i regelboken, men det kan ha slunkit med något namn som redan finns där.
Kvinnonamn
- Adain
- Aife
- Albree
- Alyna
- Betha
- Cille
- Cinnia
- Dera
- Dusa
- Efa
- Enid
- Fina
- Imme
- Kinna
- Lia
- Mavie
- Minna
- Nona
- Tilla
- Tola
- Adara
- Adyna
- Aeaba
- Blitha
- Elewisa
- Emelota
- Fenella
- Gemma
- Godid
- Gunnora
- Idone
- Immine
- Mildrythe
- Owena
- Rhiannon
- Tangwen
- Theda
- Wulfrun
- Ysbail
- Ysmene
- Aelic
- Angharad
- Banon
- Braith
- Branwen
- Cerwen
- Cwen
- Cynwise
- Deirdriu
- Emer
- Fluri
- Grainne
- Iola
- Kiena
- Lewena
- Mab
- Mair
- Penarddun
- Roheis
- Rothais
- Adarc
- Aiden
- Ath
- Bran
- Cadoc
- Calder
- Dallan
- Edwyn
- Erc
- Fergus
- Find
- Godric
- Hew
- Mael
- Rab
- Rhun
- Tam
- Tindell
- Uryen
- Wynn
- Collen
- Drystan
- Eadmund
- Eadric
- Eadwyn
- Graeme
- Iain
- Idris
- Illand
- Killian
- Moray
- Oengus
- Osmær
- Oswyn
- Owein
- Ranald
- Reduald
- Turstan
- Wulfric
- Wulfstan
- Alun
- Amery
- Aodh
- Brys
- Cailean
- Conmac
- Conn
- Conwy
- Cormag
- Cuichelm
- Donall
- Eanraig
- Fflam
- Hengist
- Hereric
- Kentigern
- Niall
- Rorie
- Tarawd
- Weylyn
25 juni 2012
Namn från Pannonska Imperiet
Namndags! Idag är det namn från självaste Pannonska Imperiet som gäller.
De flesta av de här namnen går enkelt att göra om från feminina former till maskulina, och tvärtom. Byt bara -a och -ia till mot -us eller -ius. Fabia blir Fabius, Rufa blir Rufus, Furius blir Furia, Trebellius blir Trebella, etc.
Namnen är förstås tagna från listor med romerska namn. I romersk namnsed har man i regel flera namn (i alla fall som fri man): ett praenomen, ett nomen, ett cognomen. Jag känner inget behov av att stoppa in något liknande i Arcaria, men det kan vara roligt att läsa lite om ifall man är nyfiken. Det kan man t.ex. göra här.
Som vanligt består första listan i varje par av namn med enklare klang.
Kvinnonamn:
De flesta av de här namnen går enkelt att göra om från feminina former till maskulina, och tvärtom. Byt bara -a och -ia till mot -us eller -ius. Fabia blir Fabius, Rufa blir Rufus, Furius blir Furia, Trebellius blir Trebella, etc.
Namnen är förstås tagna från listor med romerska namn. I romersk namnsed har man i regel flera namn (i alla fall som fri man): ett praenomen, ett nomen, ett cognomen. Jag känner inget behov av att stoppa in något liknande i Arcaria, men det kan vara roligt att läsa lite om ifall man är nyfiken. Det kan man t.ex. göra här.
Som vanligt består första listan i varje par av namn med enklare klang.
Kvinnonamn:
- Aelia
- Atia
- Bassa
- Bestia
- Caelia
- Crassa
- Decria
- Didia
- Fabia
- Graccha
- Livia
- Marcia
- Novia
- Ocella
- Petillia
- Rufa
- Saturia
- Spuria
- Vatia
- Vesnia
- Amatia
- Aquillia
- Desticia
- Epria
- Flava
- Floria
- Herennia
- Herminia
- Hosidia
- Icilia
- Lucilia
- Modia
- Nigidia
- Platoria
- Praesentia
- Quirinia
- Sallustia
- Sulpicia
- Terentia
- Viducia
- Ambustus
- Asellio
- Atellus
- Balventius
- Barbatius
- Bucco
- Caesennius
- Calidius
- Calvus
- Cammius
- Cossus
- Denter
- Furius
- Larcius
- Norbanus
- Pansa
- Pedius
- Rullus
- Rustius
- Silus
- Aemilius
- Albius
- Ecimius
- Epidius
- Helvidius
- Honorius
- Lucretius
- Marius
- Metellus
- Milonius
- Olcinius
- Priscus
- Scribonius
- Socellius
- Statorius
- Trebellius
- Umbrius
- Valerius
- Varius
- Vitellius
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)