Falksången

En kort sång från Marksland, känd som Falksången:

Jag tämjde mig en jaktfalk under långa år.
Då han blivit fostrad som min önskan står
och jag prytt hans fjädrar rikt med guld och band
han till flykt sig höjde bort mot andra land.

Sedan såg jag falken härligt draga
och med foten sidenfjättrad jaga.
Och nu var hans fjäderskrud idel guld.
Dem som samman längtar hjälpe himlens Herre huld.

Många är de som tror att sången faktiskt handlar om en falk – vem skulle inte sakna en så värdefull ägodel om den flög bort? De som är bevandrade i det romantiska hovlivet vet dock bättre. Sångens falk var i själva verket en ung riddare, fager och från god familj, som drog iväg till Castoria för att kämpa mot härarna från Mizhadir.

Hans namn är idag glömt, men han var i sin ungdom älskare till Margarethe von Felshalden. Hon är idag mer känd som baronessan som kastade ut Hexenjagt från sina marker än som författare till denna sång.

Margarethe och älskaren avbildade i en poesisamling

---


Falksången är i vår värld skriven av Der von Kürenberger under 1100-talets senare del. Den översattes till svenska av Karl-Ivar Hildeman. Bilden är från Codex Manesse.