Stället som SL glömde: Stadsporten

Det här inlägget består av sjunde delen i artikelserien Stället SL glömde som är skriven av Mika ”Faehrengaust” Keskitalo. Artikeln har tidigare publicerats på rpglab.net och återpubliceras med författarens tillstånd.

När äventyrarna kommer till en ny stad så kan en av deras första kontakter med staden vara dess försvarsverk. Dessa byggnationer kan för den uppmärksamme resenären skvallra en hel del om staden. För SL är stadsmuren ett utmärkt tillfälle att ge en första bild av sin stad, ”Because first impressions last…”.

Stadsmuren

Gyllene kvällssol mot Montmars murar.

Ålder

Stadsmurens utseende skvallrar en hel del om staden som den omgärdar. Det första du som SL bör fundera på är vem som byggde stadsmuren, varför den byggdes och när detta gjordes. Om stadsmuren är gammal så är det inte alls säkert att den verkligen omgärdar staden längre utan staden kan ha växt långt utanför murarna. Ibland resulterar detta i att en stad kan ha flera murar där de inre murarna är de äldsta. Ofta rivs dock de gamla murarna och materialet återanvänds till de nya försvarsverken. Ibland kan de rikare vilja ha kvar de inre äldre murarna för att skydda sig från det fattiga slöddret som de upplever som ett hot och som bor längre ut.

Att bygga murar är en tidskrävande uppgift och det är möjligt att ett murbygge pågår i staden som äventyrarna anländer till. Det kan vara en intressant upplevelse för äventyrarna då det ger en känsla av att världen runt gruppen är levande. Något händer.

Ombyggnationer är också vanliga. Det kan röra sig om reparationer, modernisering eller omkonstruktion (t.ex. för att ge mer utrymme, göra en ny port eller förbättra försvarsförmågan). När kanonerna börjar användas på allvar så blir befintliga stadsmurar föråldrade och bör förnyas.

Styrka

Den uppenbara uppgiften för stadsmuren är att försvara staden, men det behöver inte vara den enda uppgiften. En stadsmur kan också ha som uppgift att reglera trafik in och ut från staden. På detta sätt blir det lättare att ta tull, att kontrollera befolkningen och att stoppa oönskade varor och personer från att ta sig in eller ut. Om huvudmålet med muren är kontroll så är muren antagligen inte så kraftig eftersom den inte behöver kunna stå emot en belägring.

En mur byggd för försvar kan också variera i storlek. Mycket beror på vem staden ska försvara sig mot. Om det endast är rövare eller andra lätt rustade styrkor så behöver inte murarna vara byggda för att motstå belägringsmaskiner.

En murs originalstyrka är en funktion av stadens välstånd, tillgång på kunskap, material och arbetskraft samt hoten som fanns eller förutsågs då den byggdes.

Förutom muren så kan stadens befästningsverk även inkludera torn, vallgravar, fästningar och andra försvarsanläggningar. I extrema fall kan det finnas flera murar efter varandra där de bakre är högre än de främre så att de främre murarna kan få eldunderstöd av de bakre. Detta tillhör dock undantagen eftersom dylika försvarsverk är extremt dyra att bygga och underhålla.

Skicket

Under långvarig fred är det vanligt att stadsmurarna förfaller då de härskande inte vill betala de pengar som krävs för underhåll. Ett annat skäl kan vara att staden har hamnat i dåliga tider och inte har råd med underhållet. Korruption i styret är ännu ett skäl till att underhållet kan bli lidande.

Det normala är dock att stadsmuren under fredliga tider hålls i ett någorlunda bra skick eftersom man aldrig vet när nya hot kommer att uppstå.

Innanför muren

För att muren ska vara lättförsvarad så bör insidan av muren inte vara belamrad med byggnader för det försvårar förflyttning av trupper och förnödenheter från och till muren. När tiderna är fredliga och det blir utrymmesbrist i staden så brukar försvarbarhet komma i andra hand och utrymmet närmast muren utnyttjas. Om det blir oroliga tider så kan stadens ledning bestämma att alla byggnader invid muren ska rivas vilket antagligen retar upp de som äger kåkarna.

Stadsporten

Portar är ett nödvändigt ont för städer. En port försvagar det försvarsverk som den är en del av, men samtidigt måste en stad ha portar. Det finns olika sätt att förstärka dessa svaga punkter, bl.a. kan man bygga porthus, torn, vallgravar, etc. i samband med portarna.

Stadsportarna är stadens ansikte utåt så det är inte ovanligt med flaggor och utsmyckningar av olika slag runt portarna. Det kan vara ett ställe att hänga upp avrättade brottslingar för att avskräcka de med ont uppsåt.

Vakterna

Stadsmuren och –portarna är ett naturligt ställe för bevakning. Murarna patrulleras för att se till att ingen tar sig in eller ut över muren och för att hålla utkik både mot staden (t.ex. efter eldsvåda) och utåt. Ännu viktigare är det att bevaka portarna och de resenärer som passerar. Det är här som stadens härskare kan ta tull och kontrollera både resenärer och varor som transporteras in eller ut ur staden.

Garderoben, en skitsak

Du är i en fransk borg. Du behöver gå på toaletten. Vad frågar du efter? Garderoben, så klart!

Hur kommer det sig att stället där man gör sina behov heter som stället där man hänger in kläder? För att man hängde in kläder där såklart. Tanken har varit att ammoniakdoften håller mal och loppor borta.

En garderob från utsidan.

Huruvida det funkar vet jag inte, men en kollega såg nyligen ett prästgårdsdass som beskrevs som ”palatsliknande” med fyra hål (ett mer än vi har på stora dasset på mitt jobb!) där det fanns krokar som lär ska ha använts för att hänga upp pälsar, just av anledningen att ammoniakdoften skulle hålla ohyran borta.

Garderoben är förresten riktigt äventyrlig: i slutskedet av belägringen av Château Galliard 1204 klättrade den franske kungens soldater uppför en ränna för att kunna släppa in sina kamrater till den inre borgården. Det finns nog många fler exempel på dylikt, så tveka inte att ta med det i ditt nästa borgbelägrings- eller borginbrottsäventyr!

Château Galliard, 800 år efter garderobsincidenten.

Röd snö

Eventuella likheter med en norsk film är bara ett sammanträffande.

Åtta munkar/nunnor ska bege sig till ett avlägset kloster i bergen som man inte hört ifrån på mycket länge. De får höra av en man att vikingar anföll området för många år sen, men att lokalbefolkningen jagade upp truppen i bergen där de frös till döds. Han berättar också att det är något som inte står rätt till i bergen. Det är som om själva shaitan skulle varit där. När vännerna hittar en kista med guld så väcks vikingarnas sadistiska lustar och girighet till liv, likaså vikingarna.

Vill man ha lite rejäla berg att springa runt i skulle jag föreslå att man lägger äventyret i Albions nordöstra hörn, nära Drachemorebergen. Rollpersonerna skulle kunna vara marloniter med mycket brokiga bakgrunder. Någon kanske faktiskt är from och har sökt ett liv i Ramas tjänst, någon kanske är en före detta brottsling som inte alls ångrar sig utan bara lever under täckmantel, någon kanske är en före detta viking som seglat med de som frös ihjäl i bergen.

Är broder Tuck en munk?

Har ni tänkt på att broder Tuck tekniskt sett inte borde vara munk? I alla fall inte om vi ska envisas med att kalla honom friar Tuck på engelska.

Friar kommer från franskans frère som i sin tur kommer av latinets frater, båda de orden betyder helt enkelt broder. När man talar om en friar i nutid så menar vi en broder i exempelvis franciskanorden eller dominkanorden, det vill säga någon av mendikantordnarna (tiggarordnarna) och de är helt enkelt inte munkar. Typiskt för de här ordnarna är att de tjänar Gud genom att vara aktiva i samhället, exempelvis genom att predika eller hjälpa fattiga, svaga och sjuka. De söker sig dit människor finns och istället för att vara självförsöjande så är de beroende av allmosor och donationer.

Munkar och nunnor ger löften inte bara om fattigdom, avhållsamhet och lydnad, utan även om att det skulle bli kvar på en och samma plats och där tjäna Gud. De söker sig bort från världen i sina kloster som gärna ska ligga ödsligt och kunna försörja alla bröder eller systrar (och alla andra som kan tänkas bo där också). Om Tuck var munk borde han helt enkelt hålla sig innanför murarna på sitt kloster.

Jahapp. Var det så enkelt? Nä. Många versioner av Robin Hood utspelar sig innan mendikantordnarna nådde England. Kanske har broder Tuck blivit utkastad från sitt kloster?

Jag, utkastad? Broder Tuck från The Adventures of Robin Hood,
en av mina favorittuckar.

I många rollspel (bland annat Saga) och i en hel del medeltidsfilmer och dylikt så gör man inte den skarpa gränsdragningen mellan klosterordnar och tiggarordnar. Folk som ser ut som munkar eller nunnor får helt enkelt heta munkar och nunnor oavsett om de är det eller inte. Det ligger nog i linje med hur folk sett på det: I Stockholm hittar vi Kidhaskär (antagligen för att man lät getter beta där) som senare fick namnet Gråmunkeholmen efter gråbrödraklosteret som låg där (numer heter stället Riddarholmen). Gråbröder är ett annat namn för franciskaner, och ja, de är ju faktiskt inte munkar och såvitt jag vet ska de inte ha några kloster heller utan samlas i konvent. Men ett konvent med gråbröder ser väl ganska mycket ut som ett kloster fullt med munkar kan jag tro?

Att konstatera att det helt enkelt finns flera ordnar av munkar och nunnor i Arcaria och att en del söker avskärma sig från världen medan andra agerar i den sparar väldigt mycket tid som annars hade gått åt till att först förstå och sen förmedla likheterna och skillnaderna mellan klosterordnar och tiggarordnar.

Det gör också att vi kan vara säkra på att i Arcaria hade broder Tuck varit en munk.

Om Pernelle och löftet hon gav

Sent om hösten 1142 drabbades en kvinna vid namn Pernelle av svår feber. Den gav lyckligtvis med sig redan efter några dagar men lämnade efter sig en svårartad ögoninfektion som plågade henne under hela vintern och långt in på våren. Vändningen kom efter att hon på Uppenbarelsedagen 1143 tänt ljus och bett vid ett altare helgat till sankta Clarimond.

Pernelle hade i sina böner lovat att om hon fick synen åter skulle hon pryda altaret med en stenstaty av helgonet, huggen för egen hand. Bara veckor senare var hennes ögon friska och unga på nytt.

Pernelle i arbetet med sin staty av sankta Clarimond.

Pernelles staty är ett exempel på en votivgåva, ett föremål som skänks till eller lämnas i exempelvis en kyrka för att uppfylla ett löfte (som i det här fallet), eller bara för att visa tacksamhet eller hängivenhet. Inom Spiriti Illuminati och de flesta andra grenar av Det Sanna Ordets Kyrka lämnas den gåva efter det önskade har inträffat och fungerar då på sätt och vis som en vittnesbörd om helgonets och Ramas kraft, men det lär förekomma här och var att man lämnar gåvor på liknande vis som ett sätt att vinna gudomlig eller övernaturlig gunst på förhand.

Att lova en stenstaty huggen för egen hand tyder på att Pernelle både har råd med en sån utsvävning och den skicklighet som krävs för att genomföra löftet. En långt vanligare gåva är att lämna en miniatyr av en kroppsdel som varit sjuk men har tillfrisknat, ibland gjuten i bly eller tenn, ofta skulpterad i vax. En rikare variant är förstås att låta tillverka denna miniatyr i silver eller guld. Flera kyrkor är bygda efter löften gjorda till något helgon, en typ av votivgåva reserverad för de allra mest förmögna och mäktiga. Överlämnandet av en votivgåva är ibland motivet till att ge sig ut på pilgrimsfärd, och i vissa fall är pilgrimsfärden i sig det man lovat.

På många av gåvorna kan man se orden ”ex voto” skrivna. Det är en förkortning för ”ex voto suscepto” vilket grovt översatt betyder ”från det givna löftet”. I Pernelles fall så högg hon dessa ord i statyns sockel.

När Pernelle var färdig med sin staty på våren 1145 gjorde hon förstås som man ska: hon lät måla statyn så att den blev praktfull och färggrann.

Vattendrickande nu igen

Så här i värmeböljan vill jag påminna om att dricka tillräckligt med vatten med en ännu länk till en artikel om vattendrickande på medeltiden.

Stället som SL glömde: Templet

Det här inlägget består av sjätte delen i artikelserien Stället SL glömde som är skriven av Mika ”Faehrengaust” Keskitalo. Artikeln har tidigare publicerats på rpglab.net och återpubliceras med författarens tillstånd.

Det är antagligen inte många som helt glömmer bort tempel och kyrkor, men de får ofta en begränsad roll som ställen för läkning av sårade äventyrare.

Tempel eller kyrka?

Det finns många olika namn på samma fenomen och detta kan man utnyttja som SL för att ge lite känsla åt religionerna. En religion kanske har tempel medan en annan har kyrkor, då vet spelarna vilken religion det rör sig om när SL säger att de ser en kyrka.

Några namnförslag: kyrka, katedral, kapell, tempel och kultplats.

I den här artikeln används ”tempel” som samlingsnamn.

Plats

De flesta tempel finns givetvis där deras anhängare finns, dvs i byar, städer och borgar. Men det kan finnas tempel på helt andra ställen också, t.ex. på för religionen viktiga platser (ex. där ett helgon dog), platser med speciell kraft och isolerade munk- eller nunneordnar.

De mer isolerade templen kan besökas av pilgrimer, om platserna anses extra heliga, t.ex. ett tempel byggt vid en helig läkande källa tar antagligen emot pilgrimer med diverse krämpor.

Utseende

Tempelruin i Malakans öken, kanske från den tid då riket
Arlan var det främsta i världen? Foto: Citypeek

Utifrån

Templen är viktiga för religionens anhängare. Ofta försöker man vinna gudens gunst genom att bygga så stort, högt och vackert som möjligt. Dessutom imponerar ett stort tempel på grannbyarna och på de andra religionerna. Om det finns flera olika religioner i området så är det vanligt att det uppstår en viss tävling om vilken religion som bygger störst och vackrast. I vissa fall kan det finnas lagar som säger att en viss religion ska ha högsta eller största templet.

När rollpersonerna anländer till en tätort så är templet en av de mäktigaste byggnaderna de kommer att se, så se till att beskriva den ordentligt för spelarna. Beskrivningen kan ge spelarna ledtrådar på hur religiös befolkningen är, t.ex. ett bytempel som är dåligt omskött tyder på att byborna inte är särskilt religiösa av sig eller att prästen är korrupt.

I samband med ett tempel finns oftast andra byggnader och områden som t.ex. prästgård, härbärge, fattighus, kyrkogård, statyer, sjukstuga, bibliotek, etc. Fundera på vad det är för en religion och skapa hela tempelområdet därefter.

Vissa tempel är byggda i samband med en munk-, nunne- eller riddarorden. Sådana tempel kan utvecklas till stora komplex med boningshus, hantverkare, bibliotek, garnisoner, etc. Ett sådant tempel kan vara öppet för allmänheten, men andra delar av komplexet är oftast privata.

Tempel tar åratal, decennier eller till och med århundraden att bygga och det är troligt att resande äventyrare kommer att stöta på tempelbyggen i många byar och städer. Antagligen finns mer eller mindre temporära lösningar på tempel att tillgå under tiden. Ibland finns det gamla templet kvar men det vanligaste är att det är den som byggs om. Att beskriva pågående byggnationer (inte bara tempel) ger känslan av en dynamisk värld.

Många tempel tjänstgör även som försvarsverk och kan sålunda ha murar, vallgravar och torn.

Inifrån

Många religioner ser till att göra sitt tempel så vackert och imponerande som möjligt även inuti. Utsmyckningen av ett sådant tempel är beroende på gudens inriktning och de troendes ekonomiska välstånd och religiösa övertygelse. Vilka lokala material som finns att tillgå spelar också in om inte religionen är så rik att de kan importera vad de vill.

Andra religioner har en mer asketisk hållning och då brukar templets interiörer vara relativt kala.

Tänk på vad det är för religion templet tillhör och hur välbärgade dess besökare är och beskriv templet därefter. Kom dock ihåg att det kan finnas undantag, t.ex. ett rikt tempel kanske har blivit plundrat eller en numera fattig by kan ha varit rik tidigare. Nuvarande och tidigare prästers girighet och preferenser påverkar också, kanske var förra prästen en asketisk fanatiker medan den nuvarande gillar prålighet. En del kanske har lagt pengar på välgörenhet i stället för templet.

Aktiviteter

När rollpersonerna av någon anledning söker sig till templet så är det möjligt att det pågår gudstjänster där. Om det är en helgdag så kan man utgå ifrån att det pågår en gudstjänst så titta i almanackan. Men även vid andra tillfällen så kan det vara speciella ceremonier som t.ex. begravning, vigsel, dop, konfirmation, prästinvigning, firandet av lokalt helgon, reningsritualer, offer, etc.

Även om det inte är gudstjänst så kan det pågå aktiviteter i kyrkan, t.ex. ett möte, kören övar eller reparationer pågår. Om inte annat så kan det finnas en del personer där för privat bön. Det är sällan ett tempel är tomt och utan aktivitet.