Coola äventyr (som inte finns än)

I februari i år drog jag igång en tråd på rollspel.nu där jag uppmanade folk att spotta ur sig coola namn på äventyr som inte finns än. Jag tyckte det var dags för ett återbesök i den för att se om jag kan hitta några som skulle kunna passa i Arcaria.

Dödens köpmän

Den här titeln fastnade jag för redan när det begav sig. Helt uppenbart rör det legosoldater. I Saga-äventyret Dödens köpmän spelar man armborstskyttar från Talmont och Albion som håller på att vandra hem från ett Marksland som först härjats av inbördes strider och nu av norog. På vägen stöter de på allsköns typer: gamla kamrater som hänfallit till banditliv, överlevande från skövlade byar som har god anledning att klandra alla soldater för sin olycka, munkar och nunnor vars fridfulla kloster blivit överbelamrade sjukhus eller små borgar som de aggressivt försvarar.
 

Det är mörkt och skitigt, alla kommer må dåligt, och korparna kommer få äta. Inspirationsläsning: Dimmornas skog av François Bourgeon.

Vi hade i alla fall tur med värdshusvärden

Äventyrarna hamnar på ett avsides värdshus (Röda galten kanske?) där de bara tänkt stanna över natten, men skyfall förvandlar vägarna till ler och regnet ser ut att kunna hålla i sig i flera dagar. Stället är fullbelagt med gäster (flera i samma säng, på äkta medeltida manér). Redan första morgonen hittas någon mördad på avträdet. Givet att det finns mängder av tänkbara skyldiga så förstår man att dålig stämning infinner sig. Äventyret fortlöper med ett eller två mord om natten till dess regnet upphör (alla lämnar värdshuset) eller någon listar ut vem den skyldige är. Troget titeln så är värdshusvärden en hemskt trevligt typ i alla fall.

Själva äventyret tar bara upp ungefär halva häftet (det mesta är beskrivningar av spelledarpersoner, och tabeller med händelser som kan inträffa). Den andra halvan är en kort översikt över värdshus i allmänhet och Röda galten i synnerhet, med karta över byggnaderna och lite av omgivningen. 

Det är regnigt, instängt och det är löss i madrassen. Inspirationsfilm: den tryckta stämningen och den sorts absurda personporträtt som finns i Rosens namn passar lika fint på värdshus som i kloster.

Den vita döden

Ingen trodde att barnen talade sanning. Ingen trodde att det fanns en väldig vit björn som kom ner från bergen och skogarna för att jaga på heden. De borde ha vetat bättre. De barn som förlorade sin kamrat under ett skräckfyllt möte åtta år tidigare är nu vuxna och har greppat spjut och bågar för att göra upp med barndomens fasa. Monstret med de röda ögonen. Den vita döden.

Äventyret utspelar sig i Calanor, och vandringen går mot Emain Margors utlöpare, och kanske upp i bergen. Jakten på björnen är på sätt och vis inte det viktiga, utan det tjänar mer som en ramhandling för att kunna få de scenerna när ungdomarna slår läger om kvällarna. Där utforskas deras nuvarande och dåvarande relationer. Är Banon fortfarande en översittare, Conwy hopplöst kär i henne, och Mavie fortfarande övertygad om att det var Brys dumma upptåg som lockade monstret till dem?

Det är hed, dimma, lägereldar och unga människor på ett livsfarligt uppdrag. Inspirationsmusik: Brian Boru’s March av Clannad.