Coola äventyr (som inte finns än)

I februari i år drog jag igång en tråd på rollspel.nu där jag uppmanade folk att spotta ur sig coola namn på äventyr som inte finns än. Jag tyckte det var dags för ett återbesök i den för att se om jag kan hitta några som skulle kunna passa i Arcaria.

Dödens köpmän

Den här titeln fastnade jag för redan när det begav sig. Helt uppenbart rör det legosoldater. I Saga-äventyret Dödens köpmän spelar man armborstskyttar från Talmont och Albion som håller på att vandra hem från ett Marksland som först härjats av inbördes strider och nu av norog. På vägen stöter de på allsköns typer: gamla kamrater som hänfallit till banditliv, överlevande från skövlade byar som har god anledning att klandra alla soldater för sin olycka, munkar och nunnor vars fridfulla kloster blivit överbelamrade sjukhus eller små borgar som de aggressivt försvarar.
 

Det är mörkt och skitigt, alla kommer må dåligt, och korparna kommer få äta. Inspirationsläsning: Dimmornas skog av François Bourgeon.

Smetigast möjliga riddarromantik

Jag känner att jag slarvade lite i senaste inlägget. Jag berättade ju inte var bilden jag använde kom ifrån. Det är en målning av Edmund Blair Leighton (1852 - 1922), som var britt och målade en massa smetigt medeltidsgrejs bland annat. Jag skulle tippa på att det här är den av hans bilder som är mest spridd i rollspelskretsar:

Beroende på humör kan jag ha lite svårt för sån här väldigt romantisk konst. För det mesta beror det nog att man finmålar alla ridderlighetens dygder lite extra, får riktigt tråkiga bilder av kvinnor ofta (stilriktigt superpassiva och väna – inte så hett idag), och … ja, säkert nåt mer också.

När jag kollade igenom de av hans verk som finns att beskåda på Wikimedia Commons så hittade jag dock några som slog an nåt hos mig (högerklicka och välj ”Visa bild” för att se dem i större format):

Markslands lejon – en kampanjidé

Höst 1147. En armé av norog har svept in i Marksland österifrån. Staden Retzburg är under belägring.

Vinter 1147. I skydd av mörkret smiter några figurer igenom belägrarnas linjer. Med sig bär de något varje kvinna och man i Marksland skulle känna igen vid första anblicken …

Det är lejonbaneret, under vilket konungen Caspar von Freistein (av historikerna omtalad som Casparus Magnus, den ende av Markslands kungar som fått tillnamnet ”den store”) samlade sina främsta riddare i kriget mot norog 947. Han kallade dem Markslands lejon, och sa till dem att de vunnit så stor ära att deras egna liv inte räckte till för att bära den. Därför skulle deras arvtagare också få bära äran genom att rida under lejonbaneret. På så vis lades grunden för rikets mest berömda riddarorden.