17 februari 2015

Äventyrare göre sig icke besvär

Här kommer ett litet gästinlägg från August Aronsson rörande ämnet äventyrare. Det är ingen hemlighet att jag själv inte alltid är så förtjust i dem, men det visar sig att en del haft ännu mindre till övers för dem: 

Ska du hålla på att rida runt hit och dit är det bäst att du har koll
på dina papper. I alla fall om du gillar dina öron …

Jag sitter och skriver på min avhandling i historia och insåg att andra kanske skulle uppskatta att höra talas om ett gammalt medeltida brev som jag skriver om: 13 mars 1303 utfärdade kung Birger en stadga om att rikets invånare besvärades svårt av kringströvande våldsverkare som inte tjänade någon herre, och som på många platser hade gjort sig skyldiga till mord, röveri, stöld och andra brott.

Därför förordnade han nu att varje ”knekt, landstrykare och resande skojare” (Cliens vel Cursor seu Garico vagus) som påträffades i riket en månad från dagens datum, utan giltiga handlingar på vilken herre han tjänade, skulle bli berövad all sin egendom, slita spö och få öronen avskurna. Om de ännu inte hade givit sig av en månad efter det (två veckor söder om Kolmården) så skulle de drabbas av ännu strängare straff. 

Så... Äventyrare och andra murderhobos göre sig icke besvär.

Här kan du läsa källan själv, på latin om så önskas!



12 februari 2015

20 saker som kan ha fått dig att bo i klostret


En av dem ville läsa, en av dem ville gömma sig.
Ingen av dem valde klostret för de häftiga klädernas skull.
Varför söker sig människor till kloster egentligen? Här kommer 20 förslag som du kan använda för att ge en bakgrund åt rollpersoner eller spelledarfigurer. Väljer ni en var i spelgruppen och rullar lite på Klostermakarens tabeller så borde ni vara halvvägs färdiga med förberedelserna för en minikampanj i klostermiljö.
  1. Redan som barn sände Rama visioner till dig: det är du som ska ta kyrkan ut ur dekadens och girighet. Du har sökt dig till klostret med den enkla ambitionen att förändra världen.
  2. Du har ett liv på ditt samvete. Det kanske inte var meningen, du kanske faktiskt ångrar dig och vill göra bot, men anledningen du rest långt för att finna ett kloster är för att undkomma rättvisan.
  3. Det är inte lätt att vara av adlig börd. Dina föräldrar valde en blivande make/maka åt dig innan du ens föddes, och de kunde inte ha gjort ett värre val. Du har sökt dig till klostret för att undkomma ditt arrangerade äktenskap.
  4. Det är inte lätt att vara av adlig börd. Du hade andra drömmar, men din familj har utsett dig till en bricka i spelet. Du har placerats i kloster för att nå en maktposition och därifrån bevaka familjens intressen.
  5. För en vanlig enkel människa är det inte lätt att få en utbildning. Ända sedan första gången du såg de illuminerade sidorna av byprästens Vox Verus har du varit besatt av de snarast magiska tecknen mellan pärmarna. Du har sökt dig till klostret för att få en chans att lära dig läsa och skriva.
  6. De säger att ett enkelt liv är det som för oss närmast Rama. För somliga känns det som en trög långsam kamp men för dig är det en befrielse. Du har sökt dig till klostret för att få leva ett enkelt liv helt tillägnat Rama.
  7. Efter din make/maka gick bort har det världsliga livet förlorat mycket av sin glans. Kanske är barnen redan vuxna, kanske hann ni aldrig få några. Ditt hjärta har vänt sig till Rama och det känns som att Rama har svarat och bjudit in dig till de hängivnas skara.
  8. Du blev föräldralös när du var liten och lämnad i kyrkans vård. Eftersom du blev äldre tog du mer och mer hand om de andra barnen och det har bara aldrig blivit så att du givit dig iväg någon annanstans. Men du ännu ung. Kanske är det inte här du ska vara?
  9. Någon i din familj har ådragit sig en långvarig och till synes obotlig sjukdom. Du har satt ditt hopp till Rama, och vigt ditt liv att be om nåd å din familjemedlems vägnar. Ditt liv består numer av böner och en ständig kamp med känslan av maktlöshet.
  10. Hela livet är ett äventyr för dig. Eller, det var det i alla fall. Nu har de satt dig i kloster för att du inte ska kunna orsaka några fler incidenter.

09 februari 2015

Tungt infanteri i Arcaria

Figurspel i Arcaria var ämnet för ett litet inlägg på Nor Bannogs facebooksida igår. Det lockade fram en fråga från Hârn-fantasten Mattias om hur vanligt tungt infanteri egentligen är i Sagas värld. Det hade jag inget bra svar på, så jag plockade fram Medieval Warfare Sourcebook volym 1 ur bokhyllan och tog en titt.

I sammanhanget beskriver vi nog tungt infanteri som fotsoldater som har lika mycket rustning som riddare. Tittar vi på verklighetens 1100-tal så är riddarens rustning ringbrynja för hela kroppen samt hjälm, så det är inte fråga om någon plåtrustning än. I Saga presenteras fler rustningstyper som är i bruk och gångbara alternativ, men jag sätter dem åt sidan för stunden.

Bilden som drog igång allt: Late Saxons från Splintered Light Minis.
När det gäller utrustning har det nog i många fall varit så att den som är tillräckligt rik (och är fri, till skillnad från livegen) har ålagts att hålla sig själv (eller någon ersättare) med ordentliga saker. Jag saxar några punkter från den engelska Assize of Arms från 1181:
  1. Whoever possesses one knight's fee shall have a shirt of mail, a helmet, a shield, and a lance; and every knight shall have as many shirts of mail, helmets, shields, and lances as he possesses knight's fees in demesne.
  2. Moreover, every free layman who possesses chattels or rents to the value of 16m. shall have a shirt of mail, a helmet, a shield, and a lance; and every free layman possessing chattels or rents to the value of 10m. shall have a hauberk, an iron cap, and a lance.
  3. Item, all burgesses and the whole community of freemen shall have [each] a gambeson, an iron cap, and a lance.
Där har vi hela skalan från att ha kit både åt sig själv och andra till att utrusta sig själv i varierande grad, ner till att åtminstone ha en tygrustning, ett spjut och enkel metallhjälm. Ett knight’s fee är i sammanhanget ett mått på jord (så mycket som krävs för att en riddare ska kunna leva av det). 

Mest intressant borde det väl egentligen vara att titta på hur trupperna rekryteras. En del är yrkessoldater i utbyte mot jord (det "klassisk"), en del är det i utbyte mot pengar (legosoldater) och en del är feodala yrkessoldater i utbyte mot pengar (stipendium istället för förläning). De kan förväntas vara välrustade och vältränade, det är ju liksom hela vitsen med dem.
 

När det gäller milis och folkuppbåd så beror det då en hel del på var man tar dem ifrån. Hur rika är de? Finns det en tidigare uppgörelse om hur de får användas? Det finns ganska gott om exempel på folk som kanske bara har 40 dagars tjänst de måste utföra, eller uppgörelser som säger att de här milistrupperna bara slåss inom visst många mil från hemmet.

Allt det här varierar över tid och från plats till plats. I slutändan så går det nog alltid att gräva fram en god anledning att ha tungt infanteri närvarande, inte minst i figurspelssammanhang (vilket var där jag började min tankebana), men riktigt hur vanligt det är känns vanskeligt att svara på. Ju rikare område desto mer sannolikt helt enkelt. Det beror helt på varifrån du samlar din här, och om de har lust att ställa upp. En stor rik stad som Montmar kan säkert stå för välrustad milis, men de lär inte gå många dagsmarscher bortom stadsmurarna.